Kristendom särställning i skolan? Hur mycket mer bakåt ska vi sträva?

Att jag drabbas av vardagsilska är ingen nyhet men detta fick mig verkligen att gå i taket, att låta kristendom ha en särställning kommer ju verkligen ge oss de toleranta, mångkulturella, ickediskriminerande samhälle vi vill ha?!?

Sist jag kollade var religionsundervisningen i skolan ett ämne där intresset är stort, nyfikenheten i min klass var stor, antagligen för att de flesta inte hade någon egentlig religion att tala om. Men ska man nu tala om kristendomen så borde fokus ligga på hur kristna värderingar fortfarande påverkar vår världsbild och moral och ge elever förutsättningar för att ifrågasätta det! Jag tror det med fördel skulle kunna ligga mer fokus på hur lika många stora världsreligioner är i sina skrifter och sedan fundera på hur tolkningar kan skapa så stora skillnader..

Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

hur skickligt feministerna krossat familjen?

Blev i kommentarerna till föregående inlägg uppmanad att skriva lite om hur skickligt feministerna krossat familjen. Antagligen menat som ett påhopp. Men visst, varför inte ta upp den tråden.

Till att börja med måste vi såklart fråga oss vad en familj är.

Enligt wikipedia: Familj är inom sociologin en grupp av individer som förenas genom släktskap. Detta släktskap är ärftligt, men kan även utsträckas till att omfatta juridiska förhållanden, som till exempel giftermål, partnerskap eller adoption.
Många menar att familjbegreppet endast omfattar blodsband, medan en del antropologer argumenterar för att blodsband bara ska förstås metaforiskt, eftersom det i många kulturer är andra kriterier än genetiska band som definierar familjförhållanden. Idag används begreppet också i ett utvidgat sammanhang för nära vänner eller kanske för inneboende. I kollektivboende pratar man ofta om "storfamiljen".

Här får man också information om ordets ursprung;
Ordet familj kommer från latinets familia, vilket inte alls hade samma innebörd då som idag. Med begreppet förstods ett romerskt hushåll, med den man som var herren i huset, "pater familias", hans fru, hans barn, slavar och boskap.

Så vad skulle då feminismen ha gjort för att krossa familjen? Jag utgår ifrån att den familjetyp vi feminister anklagas för att ha raserat är kärnfamiljen, alltså mamma, pappa, barn?

Genom att ge kvinnan samma rättigheter som män samt kontroll över sin reproduktion så kan vi självklart konstatera att kvinnan inte längre är kvar i kärnfamiljen pga ekonomiskt tvång. Då lagen numera inte ser kvinnan som mannens egendom och kyrkan inte längre uppmanar kvinnor att följa sina äktenskapliga plikter mm så visst kan man säga att man rycker mattan under fötterna för den traditionella kärnfamiljen.

Men alla andra familjer då? Och måste man leva tillsammans för att vara en familj, kan inte barnet och alla deras föräldrar mm vara en familj bara för att föräldrarna inte längre har ett äktenskapligt samliv (med varandra)?

Den "krossade familjen" feminismen antas ha skapat skulle jag säga bara krossat tvånget att stanna i relationer där man inte mår bra. Det skapar möjlighet att bygga relationer på kärlek och fri vilja. På respekt och kommunikation. Välja relationer med en eller flera personer, med eller utan sexuella inslag. Möjlighet att definiera om sig själv. För att inte tala om möjligheten att lämna en relation som inte längre är bra för att kunna finna kärlek och gemenskap någon annanstans. Att helt och hållet ta ansvar för sig själv och sina känslor.

Jag ser inget problem i det och jag skulle säga att familjen lever i olika former och storlekar. Toppen!

(Det kan såklart finnas en öppning för att ge feminismen äran för att ha krossat den religösa rörelsen familjen. I vilket fall jag måste säga att vi inte förtjänar den äran och att den tyvärr inte kan anses krossad.)

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 300kr
Visst är det intressant?
Blogarama


Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, kärnfamilj, känslor, relationer, feminism, feminister, Feministiskt initiativ, familj, äktenskap, giftemål, respekt, barn, mamma, pappa, religion,

Den sista kvinnan från Ur

Igår läste jag boken den sista kvinnan från Ur av Anita Goldman. Jag älskar att läsa romaner baserade på bibeln. Det är intressant och samtidigt på gränsen till att häda.
Boken hade ett otroligt läskigt driv som endast bröts upp av de böner till/monolger till Gud som då och då dyker upp. En sån där bok som man ganska snart får en fysisk upplevelse av att läsa. Läskigt!

Det är även en otroligt jobbig läsning med genusglasögon. Sara från Ur tror fortfarande på hedniska gudar och vill inte foga sig under Guds hårda och oförsonliga lag. Gud straffar henne med barnlöshet. Inte fören hon ger upp, blir nedbruten till stof låter Gud henne föda barn. Guds syn på kvinnan är verkligen att hon ska tiga och ta emot, i allt foga sig efter sin make. Under vissa delar mår jag fysiskt illa. Historien i sig kunde jag ju redan, den har hon inte ändrat i, hon har bara gjort figurerna mänskliga och det gör att man aldrig lider av att veta hur det slutar.

En annan författare som på ett underbart sätt tar sig friheter mot bibliska figurer är Marianne Fredriksson. Jag gillar verkligen Enligt Maria Magdalena, detta var den första boken jag läste av henne och den visar en otroligt mänsklig Jesus som har lustar och kval och som inte alls tycker om att behöva offra sig för mänskligheten. Maria Magdalena framställs ju ofta bara som en fallen kvinna som räddats av Jesus, men här blir hon Jesus älskarinna och framställs som en vettig människa, inte alls klandervärd.
Marianne Fredriksson har även skrivt böcker om Adam och Eva, Noak mf, min favorit var alltid Noreas saga. Men de är alla bra.
Marianne Fredriksson har också ett sätt att skriva som jag reagerar rent fysiskt på. Det sätter sig liksom i ryggraden och gör det omöjligt att sluta läsa. Böcker som påverkar mig på detta sätt behöver inte vara av god kvalitet eller något jag sedan skulle rekomendera andra att läsa, det är snarare något i hur man skriver som gör det...

Nu är jag lite sugen på att läsa Anita Goldmans bok Guds älskarinnor

Läs även andra bloggares åsikter om Adam och Eva, Anita Goldman, bibeln, böcker, den sista kvinnan från ur, enligt maria magdalena, författare, gud, känslor, läsning, marianne fredriksson, Noreas saga, religion, roman, tro

http://intressant.se/intressant
Blogarama

Vart ska vi be folk att dra..

.. nu när danskarna ska avskaffa helvetet.

Jag är visserligen inte troende men jag måste säga att det verkligen är dags. Vi lever i en tid när man inte kan skrämma folk till tro, det är snarare en mutningstid, lite som moderaternas politik. Ge folk snabba lösningar, "tro på gud, kom till himlen" eller " rösta på moderaterna få 1000kr mer i plånboken".

När min 9år yngre syster var ca 6-7 år hade min bror hotat henne med med helvetet för att få henne att göra vad det nu var han ville och en dag påväg hem från bussen smög hon in sin lilla hand i min och frågade "nea, är det sant att jag kommer att komma till helvetet när jag dör?", hon var panikslagen, jag vet inte riktigt hur Rickard utmålade helvetet men han skrämde uppenbarligen skiten ur henne. Så jag fick ägna resten av vägen hem med att förklara att helvetet inte finns. Problemet var att hon ville veta vad som händer istället. Så tillslut efter att jag försökt förklara att ingen verkligen vet så berättade jag vad jag tror "antingen så får man ett nytt liv eller så blir det bara svart". Det verkade lugnt sen men hon höll mig i handen hela vägen hem.

Edit
Länken som låg här funkar uppenbarligen inte, HÄR kommer en ny länk till sidan där personen som har pratat med DN skriver. Han heter Jacob Holm och har skrivit ett flertal inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om religion, tro, kristendom, död, moderater, himmelen, helvetet,

http://intressant.se/intressant
Blogarama

ringarna på vattnet

Som ringar på vattnet sprider sig sorg, ilska och vanmakt efter Benazir Bhuttos död.
Upplopp och ilska som inte ens Pervez Musharrafs 3dagars landssorg kan lugna. Övermäktig sorg får sitt utlopp.

Hennes odds var aldrig goda, kvinna, USA vänlig, demokratisk förespråkare och enligt många islamistiska grupper "fiende nr1". Men hon vågade trots allt hålla dessa möten, ta riskerna. Hennes mod var enormt, hur många av oss hade inte gömt oss i trygghet och hoppats att det blåser över.

Jag tror inte att vi fattar, vi har det trots nedskärningar och besparingar ganska bra. Vi har mycket att förlora på att ge allt. Vi kan inte föreställa oss känslan av att det inte finns en anledning att backa, det finns inget att backa till. Det är allt eller inget, inget i alla ordets betydelser, ingen frihet, inget liv, ingen demokrati, ingen rättvisa. Och när så är fallet vågar man mer än vi kan föreställa oss och kanske om man som Benazir Bhutto kämpar för fler än sig själv, så vågar man ytterligare lite till. För annars är man bara en liten plutt.

Nu är frågan huruvida undantagstillståndet återinförs, om valet verkligen kommer att hållas som utlovat och vad som kommer att hända när ringarna sprider sig längre och längre in i folks medvetander, in i deras hjärtan, bortom gränser och bortom vardagen.
Det skulle kunna bli än blodigare historia, värre en vad vi föreställt oss. Jag tror inte på Gud, så jag kan inte be för dem, bara ge mitt stöd och hoppas på det bästa.

Läs även andra bloggares åsikter om Benazir Bhutto, Bush, demokrati, Demonstrera, EU, islam, jul, kamp, kristendom, mord, pakistan, politik, politiker, religion, Pervez Musharraf

http://intressant.se/intressant
Blogarama

Benazir Bhutto mördad och världens ondska tynger oss alla

Att Benazir Bhutto mördades var kanske inte den mest otippade händelsen men inte därför mindre tragisk. Redan vid henner återkomst dog ca 150personer i ett atentat emot henne.
I ett land långt ifrån demokrati är verkligheten bortom vad vi kan föreställa oss, bortom vad jag kan förstå. Jag kan sörja både henne och slaget mot demokratin men min sorg kan inte mäta sig med vad hennes anhängare måste känna nu.

Jag skulle vilja göra något men vet inte hur man ska predika demokrati i ett annat land och en annan kultur utan att bli imperialistisk, fördömande och arrogant. Arrogant för att jag kommer till ett folk som kämpar och säga att jag har lösningen på deras problem. Jag är inte och vill inte vara en Bush.
Alltså är det enda jag kan göra att ge mitt stöd till dem som kämpar för demokrati där.

Julefriden, om den någonsin funnits, finns inte i ett land som pakistan, den kristna högtiden firas i kristna länder inte där.
Men för oss som inbillar oss att julen kommer med fred och lugn, som sjunger in sånger till förmån för fattiga folk i länder där julen bara är en dag bland dagar upplever vi ett slags brott mot vår julefrid, en frid som inte finns.
Vi kan lära av detta att inget är heligt, att demokrati inte är en självklarhet utan något man måste kämpa för, något vi också måste kämpa för när vi sväljs av ett växande Eu-välde i vilket vi inte har någon insyn, något inflytande eller någon koll på hotar vårt demokratiska inflytande.

När vi ses säger vi god fortsättning, men i pakistan är den närmaste fortsättningen sorglig och blodig. Kämpa på!

läs mer, Dn, Dn, Dn, Dn, Svd, Svd, Svd

Läs även andra bloggares åsikter om Benazir Bhutto, mord, pakistan, Demonstrera, demokrati, kamp, EU, kristendom, islam, religion, politik, politiker, jul, Bush,
http://intressant.se/intressant
Blogarama

att man kan tänka

Första föreläsningen för terminen. Åter på genus-institutionen och åter i ett genus-intelektuellt sammanhang. Man inser hur ringrostig man är när hela rummet surrar av referenser till andra böcker och andra teorier och man bara sitter och tänker "ah, just ja" hela tiden.
Gick bättre efter pausen, man blir lite varm i kläderna.

Lyckades idag äta upp en bit av himmelriket i form av en kardemumma-muffin med pärlsocker (köpt på 7-eleven av alla ställen). Det var det närmsta jag kommit en religös upplevelse på mycket länge.

Min jobbsituation är fortfarande ett stort frågetecken, bokar upp mig månad för månad, oktober ser ut som ett enda stort tomt hål. Men det finns saker på gång som jag hoppas ska utveckla sig i en mer positiv och stabil riktining. Men jag söker vidare, inte riktigt lika desperat men fortfarande ivrigt. Jag letar efter stabilitet och anställningstrygghet gärna i ett meningsfullt paket.

På onsdag är det samordnarmöte igen, första efter sommaren och det känns mycket skönt. Man förstår inte vilket stöd det är eller för den delen hur mycket entusiasm och arbetsglädje det ger förens man har ett uppehåll. Utan dessa möten skulle alla samordnarna vara som ensamma figurer utan hjälp och stöd på små uppdrags-öar där de skulle förväntas upprätthålla ordning och reda.

Har impulsköpt en ny mobiltelefon en sony ericsson W660i, samt ett extra minneskort (2gb), så klart i svart och guld... ibland undrar man hur det är med matchningsbehovet. Suget efter att börja blogga med mobilen ökar, tänk vad man skulle kunna göra.

Har idag fått bassning för att jag inte finns på Face Book så nu måste jag antagligen ta reda på vad det är alla pratar om och ansluta mig på ngt vis...

Andra bloggar om: jobb, söka jobb, nära, mat, religion, genus, stockholms universitet, plugga, face book, mobil telefoner

http://intressant.se/intressant
Blogarama

Homofobi i Moskva

I ett försök att lämna in en petiton för att häva förbudet mot gayparader blev demonstranter nedslagna av homofoba extremkristna människor. Är det inte typiskt. Vi sitter och gnäller om islamister medan ultrakatoliker får gå loss på homosexuella utan att vi ifrågasätter hela den västerländska kulturen. Var finns självkritiken?


Läs om det i SvD

Andra bloggar om: homofobli, hbt, homosexuella, religion, kristendom, katoliker, våld, hatbrott
http://intressant.se/intressant
Blogarama

Religion på radio

När jag avlöser i Globens spärr och står och kontrollräknar min kassa inser jag att radion som står på sänder en kristen gudstjänst. Kanske inte helt oväntat på kristi himmelfärd men jag var inte beredd på att komma i kontakt med det.
Religion är något man oftast inte kommer i kontakt med om man inte själv är troende eller uppsöker det av tillfällig eller mer permanent anledning.
Jag spenderade en hel del tid i kyrkan under min konfirmation, men det var en intensivkonfirmation över sommaren så över tid var det ganska lite religion. Min familj är lite mer gröna vågen / new age, där är tro mer en slags ”tänk positivt” mantra kombinerat med lite karma. Farmor har visserligen broderade bibelcitat överallt och Mormor hade bilder av Jesus överallt och pendlade frukt men det var ändå inte en tro som vi förväntades ta del av, inga riter eller ritualer.
Ibland zappar man förbi lite religion på tv, gudstjänster på svt och öppna kanalen men det är ju ingenting man stannar upp och tittar på.

Fast häromdagen så gick jag faktiskt in i en kyrka, jag gillar kyrkor när de är tomma, det är så svalt och lugnt och fridfullt. Ingen präst som mässar bara tystnad. I dagens samhälle är tystnad en bristvara, inte ens i sitt eget hem är det helt tyst, elementen susar, grannarna spelar musik, folk på gatan, människor som pratat. Men i kyrkan är tystnaden nästan kompakt men ändå inte tryckande. Man kan höra sig själv tänka, eller bara låta bli att tänka. Jag brukar tända ljus, ett för mormor och ett för morfar, ingen tar illa upp om man sitter i en kyrka mitt i veckan och saknar så att det gör ont, där är allt ok.

Kanske är det därför jag inte har gått ur Svenska kyrkan fast min tro är svagare än svag och knappast renlärig utan en salig blandning av new age, ateism och världsreligionerna. Jag vill ha kvar kyrkorna som ett allmänt rum, en plats som är öppen för folk att bara kliva in i och sitta en stund och tänka på ingenting. Prästerna klarar jag mig utan.

Jag bytte snabbt kanal till P3, efter 5 minuters gudstjänst var min kvot av svavelosande bibelcitat fylld. Jag orkar inte med moralkakor oavsett om de bakades av Gud eller Anna Skipper.

Andra bloggar om: religion, radio, tro
http://intressant.se/intressant