Sunday, May 01, 2011

Vad ska jag säga om 1 maj?

1 maj har alltid varit ett knepigt datum för mig som Fia. Som intersektionell feminism så anser jag ju att klass är en av många samverkande faktorer för vårt förtryckssamhälle. Däremot tar jag avstånd ifrån den traditionella vänsteranalysen där klass lyfts fram som den övergripande förtrycksfaktorn. Jag delar heller inte ex vänsterpartiets syn på klassförtryck och patriarkaltförtryck som två av varandra oberoende maktordningar.

För mig är det viktigt att vi i Feministiskt initiativ lyckas förmedla att vi står utanför det traditionella blockpolitiska tänkandet och har en annan grund för vår ideologi och analys; den intersektionella feminismen. Därmed ställer jag mig mycket kritisk till vårt deltagande i årets 1 majfirande. I Stockholm går Fi i samma tåg som vänsterpartiet, för mig känns det otroligt kontraproduktivt. Hur ska vi få folk att se att vi är något annat och inte vill placera oss på en förlegad skala när vi så uppenbart hänger med ena sidan av detta antika spektra?
Jag säger inte att vi ska ignorera 1 maj, Fi kan absolut använda den dagen som en plattform för att föra fram vår politik. Därmed inte sagt att vi ska ägna oss åt att tåga enligt en gammal vänstertradition i samma tåg som vänstern. Jag ser att vi kan göra många saker på 1 maj för att visa hur den gamla klassanalysen har passerat sitt bäst före datum och att den intersektionella analysen ger oss verktygen för att faktiskt förändra de rådande strukturerna utifrån dagens situation.

Dessutom måste jag säga att efter det mottagande som Fi fått från S och V så är jag ännu mindre benägen att gå i deras tåg. Jag mins hur Vs valarbetare under valet sa att det inte var någon skillnad på V och Fi och att en röst på oss var en bortkastad röst. Hur de utmålade oss som en fiende som förstör snarare än en potentiell allierad. Jag vill inte vara långsint eller så men jag ser inte just nu att vi har ett naturligt samarbete Vi är lika mycket i opposition till oppositionen som till regeringen. Alla behöver granskas med de feministiska glasögonen.

Med anledning av detta stannade jag hemma idag. Imorgon hoppas jag att vi i Fi börjar prata om vad vi ska göra på 1 maj framöver.