Sunday, November 29, 2009

Nu är det slut


Dags att åka hem till Stockholm.

Saturday, November 28, 2009

Rådslag


Helgen handlar om intersektionalitet

Långt från det papperslösa samhället


Tänkte jag skulle anteckna på datorn under helgen och inte slösa papper. Det har främst haft som resultat att jag antecknat mindre än någonsinn. Hmm...

Friday, November 27, 2009

Hotell


Älskar att bo på hotell.

Thursday, November 26, 2009

Grå, gråare, gråast


Sverige är väldigt grått just nu. Man längtar faktiskt efter snö...

Wednesday, November 18, 2009

Äta, jobba, sova...


Bloggen blir lidande av faktumet att jag börjat mitt nya jobb och ALLT kretsar kring det. Jag jobbar och sover och när jag sover drömmer jag om jobbet. Det är en inkörsperiod och inget oväntat men bloggandet blir lidande. Idag hoppade jag in 40min som plattformsvärd och fick en helt ny förståelse för det dom gör. Jag kände mig otroligt nyttig när jag gick runt där och fick folk att sprida ut sig och inte stå för nära kanten. Folk stället mycket frågor och uttrycket glädje när de ser oss. Härligt!

Monday, November 02, 2009

Älskar hattar oavsett storlek


Denna köpte jag när jag var i London för några veckor sedan.

bra blogginlägg har sin belöning, och inga inlägg ger inget alls

Jag har varit slö, trött, överarbetad och stackars bloggen har fått lida. Ni har fått enstaka bilder av det som sker i mitt liv och några ord här och där. Man ser det i läsar statistiken men också på adsense-kontot 32,55 US$ sedan senaste utbetalningen vilket betyder att oktober kanske inbringade 1 eller 2 US$, inget rekord alltså, eller ja ett botten rekord i så fall.

Jag vill lova att ni ska få mer substans framöver men jag vågar inte lova. Jag ska visserligen jobba mindre framöver men det är ändå ett nytt jobb som kräver mycket på alla plan. Jag vill inte behöva ha dåligt samvete för hur jag prioriterar.

Ju närmre jag kommer heltids-konceptet med sin begränsade arbetstid och sin tydligt avgränsade fritid ju mer orolig blir jag för mina och andras förväntningar på mitt "nya liv".
På listan av saker jag anser att jag bör göra nu när jag fått ett heltidsjobb finns
  • träna
  • äta mer hemlagat/ nyttigare
  • storstäda hemma
  • Inreda klart
  • sy massor av nya kläder
  • lägga mer tid på Fi
  • spara mer pengar
  • resa mer
  • sova mer
  • göra flera roliga saker
  • mer tid med familjen
  • mer tid med finaste flickvännen
  • mer tid med vänner

Hur ska jag hinna med allt detta??? Är jag galen? Lägg till detta alla andras förväntningar på vad jag och de ska göra tillsammans nu när jag är ledig så ofta. (är det verkligen så ofta?)

Mer realistiskt vore att anta att jag fram till jul kommer sova, jobba och sticka julklappar och förhoppningsvis äta mera hemma. På spara fronten är det pensionssparande som lockar mest, har lovat mig själv att så fort jag har en fast månadslön och därmed kan förbinda mig till en långsiktig investeringsplan också börja pensionsspara (tips mottages tacksamt).

Trots att min lön egentligen är bättre på nya jobbet går jag trots det ned i inkomst med ca 40 000kr/år eftersom alla mina tillägg som jag fått genom samordning och centralberedskap försvinner. Äta mer hemma och sy mer kläder blir ju då ett klokt sätt att investera min tid på med tanke på att jag nu äter ute säkert snitt 15ggr/veckan större mellanmålsfika inräknat.

Men hur ska det gå? Spännande blir det.

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300kr
Visst är det intressant?
Blogarama


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Bookmark and Share

Sunday, November 01, 2009

skrämmande

Nej jag syftar inte på de läskiga pumporna, godistiggande barn eller alla dåliga skräckfilmer på tv. Jag syftar på mitt liv. Jag är nämligen något så absurt som en modig fegis.

Jag går utan fruktan in i nya situationer, tar på mig nya utmaningar. Det som skrämmer livet ur mig är att avsluta saker, säga upp mig, lämna bakom mig.

Exakt denna sits sitter jag i nu. Jag är å ena sidan extatiskt lycklig. Jag har fått ett heltidsjobb som arbetsledare på MTR Stockholm som tar över tunnelbanan imorgon. Detta är något jag drömt om länge, det är ett uppköp på många sätt, utöver den uppenbara "befattningshöjningen" är det framför allt ett heltidsjobb, fast lön, övertid, betald semester, ja alla former av trygghet jag suktat efter men inte haft tillgång till.

Man kan ju undra varför jag känner sån ångest över att lämna osäkra deltidsjobb, konstant pusslande med tider för att det inte skulle krocka, 200h/månaden som normal arbetstid. Det är inte för att jag kommer sakna att vara underbetald och överarbetad. Snarare beror det på att jag lämnar något jag känner till, något jag kan och vet att jag är bra på och genom att lämna det kan jag inte få det tillbaka. Detta är en sanning med modifikation visserligen, Nära har sagt att jag är välkommen tillbaka, men det skulle inte vara samma sak.
Främst beror det nog på att jag inte är van. Jag har mycket sällan sagt upp mig, istället har jag byggt på, pusslat lite för att få det att funka, jobbat lite mer där och lite mindre här. Jag har som mest haft 3arbetsgivare och 6 befattningar samtidigt. Osunt såklart men det har haft en fördel, man har inte behövt stänga några dörrar.

Idag var min sista dag på Veolia, min sista dag ägnades åt undervisning liksom större delen av oktober. När vi börjar igen imorgon vet jag inte om jag kommer få undervisa igen, kanske slog den dörren igen idag? Jag drog en djup suck innan jag låste klassrumsdörren, det kändes så konstigt.
Nästa torsdag jobbar jag mitt sista pass som samordnare och assistent. Sen slås den dörren igen. Jag kommer ha möjlighet att vikariera som assistent om jag vill men det är inte samma sak. Man går från oumbärlig samordnare till pausunderhållning för kriser.

När allt kommer igång räknar jag med att vara pigg och pepp och jag kommer inte att ångra mig. Men just idag känns det läskigt, farligt och lite tomt.

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300kr
Visst är det intressant?
Blogarama




Bookmark and Share