ringarna på vattnet

Som ringar på vattnet sprider sig sorg, ilska och vanmakt efter Benazir Bhuttos död.
Upplopp och ilska som inte ens Pervez Musharrafs 3dagars landssorg kan lugna. Övermäktig sorg får sitt utlopp.

Hennes odds var aldrig goda, kvinna, USA vänlig, demokratisk förespråkare och enligt många islamistiska grupper "fiende nr1". Men hon vågade trots allt hålla dessa möten, ta riskerna. Hennes mod var enormt, hur många av oss hade inte gömt oss i trygghet och hoppats att det blåser över.

Jag tror inte att vi fattar, vi har det trots nedskärningar och besparingar ganska bra. Vi har mycket att förlora på att ge allt. Vi kan inte föreställa oss känslan av att det inte finns en anledning att backa, det finns inget att backa till. Det är allt eller inget, inget i alla ordets betydelser, ingen frihet, inget liv, ingen demokrati, ingen rättvisa. Och när så är fallet vågar man mer än vi kan föreställa oss och kanske om man som Benazir Bhutto kämpar för fler än sig själv, så vågar man ytterligare lite till. För annars är man bara en liten plutt.

Nu är frågan huruvida undantagstillståndet återinförs, om valet verkligen kommer att hållas som utlovat och vad som kommer att hända när ringarna sprider sig längre och längre in i folks medvetander, in i deras hjärtan, bortom gränser och bortom vardagen.
Det skulle kunna bli än blodigare historia, värre en vad vi föreställt oss. Jag tror inte på Gud, så jag kan inte be för dem, bara ge mitt stöd och hoppas på det bästa.

Läs även andra bloggares åsikter om Benazir Bhutto, Bush, demokrati, Demonstrera, EU, islam, jul, kamp, kristendom, mord, pakistan, politik, politiker, religion, Pervez Musharraf

http://intressant.se/intressant
Blogarama

Benazir Bhutto mördad och världens ondska tynger oss alla

Att Benazir Bhutto mördades var kanske inte den mest otippade händelsen men inte därför mindre tragisk. Redan vid henner återkomst dog ca 150personer i ett atentat emot henne.
I ett land långt ifrån demokrati är verkligheten bortom vad vi kan föreställa oss, bortom vad jag kan förstå. Jag kan sörja både henne och slaget mot demokratin men min sorg kan inte mäta sig med vad hennes anhängare måste känna nu.

Jag skulle vilja göra något men vet inte hur man ska predika demokrati i ett annat land och en annan kultur utan att bli imperialistisk, fördömande och arrogant. Arrogant för att jag kommer till ett folk som kämpar och säga att jag har lösningen på deras problem. Jag är inte och vill inte vara en Bush.
Alltså är det enda jag kan göra att ge mitt stöd till dem som kämpar för demokrati där.

Julefriden, om den någonsin funnits, finns inte i ett land som pakistan, den kristna högtiden firas i kristna länder inte där.
Men för oss som inbillar oss att julen kommer med fred och lugn, som sjunger in sånger till förmån för fattiga folk i länder där julen bara är en dag bland dagar upplever vi ett slags brott mot vår julefrid, en frid som inte finns.
Vi kan lära av detta att inget är heligt, att demokrati inte är en självklarhet utan något man måste kämpa för, något vi också måste kämpa för när vi sväljs av ett växande Eu-välde i vilket vi inte har någon insyn, något inflytande eller någon koll på hotar vårt demokratiska inflytande.

När vi ses säger vi god fortsättning, men i pakistan är den närmaste fortsättningen sorglig och blodig. Kämpa på!

läs mer, Dn, Dn, Dn, Dn, Svd, Svd, Svd

Läs även andra bloggares åsikter om Benazir Bhutto, mord, pakistan, Demonstrera, demokrati, kamp, EU, kristendom, islam, religion, politik, politiker, jul, Bush,
http://intressant.se/intressant
Blogarama