Females in front - skriv på

Hej alla läsare,
Nu är semestern, almedalen, pridefestivalen slut. Jag är tillbaka på jobbet och förhoppningsvis också på bloggen. Den och ni har blivit kraftigt försummade. Ska försöka gottgöra.

Medan jag klurar på smarta, intressanta och relevanta inlägg så uppmanar jag er alla att skriva på females in front namninsamling.

Såhär skriver de:
250 million women in the EU. Not a single one good enough?

During the coming 12 months, four politicians will be appointed as leaders of the European Union. For fifty years now, the picture of European political leadership has remained the same. It is time for a change. International top posts should always go to the most competent candidate. There are 250 million women in Europe; it should not be too hard to find qualified candidates among all these. If you wish to see at least one female appointed as leader of the European Union, sign here.

"In all its activities, the Union shall aim to eliminate inequalities and to promote equality, between men and women" says the Lisbon Treaty. The Treaty of Lisbon introduces the principle of participatory democracy with a "citizen's initiative" which requires the signatures from a minimum of 1 million EU citizens from a significant number of Member States. With 1 million signatures, we can ask the Commission to take action to secure that the Union fulfils the Treaty's goal of gender equality, starting with the upcoming nominations.

så skriv på, skriv på!!

Läs även andra bloggares åsikter om EU, europa, europaparlamentet, feminism, kvinnokamp, namninsamling, lisabon fördraget, demokrati, representation, politik,

http://intressant.se/intressant
Blogarama

Obama for president?

Nu leder Obama opinionsundersökningarna. Jag har tidigare varit inne på symbolvärdet med en svart president och då fått ganska mycket kritik för att jag inte tar hänsyn till själva politiken. Naturligvis bryr jag mig om politiken. Fast i ärlighetens namn så är politik i USA en ganska enformig historia. Det är som att välja på höger (demokraterna) och jättehöger (republikanerna). Inte riktigt same shit men ändå ganska lika. Så man får fokuser på det som ändå skiljer ut dem. Frågan om Irak är en av dem. Jag gillade Hillary mycket för hennes engagemang i sjukvårdsfrågan. (såg ngn Sicko?)

Ibland så sätter man sitt örtte i vrångstrupen. Som när Bush ska gå ut och kämpa för demokrati i andra länder. För må så vara att de har val i USA, men de är ingen föredömlig demokrati. Till en början så måste man registrera sig för att få rösta vilket gör att en hel del personer aldrig kommer till skott att rösta. Det blir en klassfråga och en fråga om den politiska kultur man vuxit upp i, om ens föräldrar aldrig registrerat sig krymper chanserna ytterligare. Det finns ideela grupper som går runt och uppmanar folk att registrera sig. När en stor del av väljarna här i svedala väljer att inte gå till urnorna så blir vi bekymrade för hur vår demokrati mår, men hur bekymrad bör man bli när folk inte ens är intresserade av att bli väljare?
Sen är det hela konceptet med att en röst är olika mycket värd i olika stater. Vad är det för fel med en person, en röst?
Utöver detta så är hela tvåpartisystemet en demokratisk blockering. Det är praktiskt taget omöjligt för nya partier att etablera sig och växa sig stora nog för att kunna spela på den arenan.
Med den borgerliga alliansen är även vi påväg ett steg närmare tvåpartisystem och det är jävligt obehagligt.

När EU suktar efter att bli USA och vi också verkar det som, titta bara på FRA, så sticker det obehagligt i hela kroppen. Maktlösheten man ibland känner över den att alla är så USAkåta ger mig fysiska obehag. Det är då man inser att vi alla oavsett block och färg måste mot organisera oss nu, för att värna om vår demokrati som inte heller är mönstergill men som ändå känns snäppet bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, Demonstrera, politik, politiker, demokraterna, republikanerna, primärval i USA, usa, val, rösta, partier, feminism, fra, framtiden, Valet i USA, väljare, symbolvärde, Barack Obama, hillary Clinton, tvåpartisystem, borgerliga alliansen, block, obehag, demokratiskt underskott

Mer om valet i USA
DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN,

http://intressant.se/intressant
Blogarama

ringarna på vattnet

Som ringar på vattnet sprider sig sorg, ilska och vanmakt efter Benazir Bhuttos död.
Upplopp och ilska som inte ens Pervez Musharrafs 3dagars landssorg kan lugna. Övermäktig sorg får sitt utlopp.

Hennes odds var aldrig goda, kvinna, USA vänlig, demokratisk förespråkare och enligt många islamistiska grupper "fiende nr1". Men hon vågade trots allt hålla dessa möten, ta riskerna. Hennes mod var enormt, hur många av oss hade inte gömt oss i trygghet och hoppats att det blåser över.

Jag tror inte att vi fattar, vi har det trots nedskärningar och besparingar ganska bra. Vi har mycket att förlora på att ge allt. Vi kan inte föreställa oss känslan av att det inte finns en anledning att backa, det finns inget att backa till. Det är allt eller inget, inget i alla ordets betydelser, ingen frihet, inget liv, ingen demokrati, ingen rättvisa. Och när så är fallet vågar man mer än vi kan föreställa oss och kanske om man som Benazir Bhutto kämpar för fler än sig själv, så vågar man ytterligare lite till. För annars är man bara en liten plutt.

Nu är frågan huruvida undantagstillståndet återinförs, om valet verkligen kommer att hållas som utlovat och vad som kommer att hända när ringarna sprider sig längre och längre in i folks medvetander, in i deras hjärtan, bortom gränser och bortom vardagen.
Det skulle kunna bli än blodigare historia, värre en vad vi föreställt oss. Jag tror inte på Gud, så jag kan inte be för dem, bara ge mitt stöd och hoppas på det bästa.

Läs även andra bloggares åsikter om Benazir Bhutto, Bush, demokrati, Demonstrera, EU, islam, jul, kamp, kristendom, mord, pakistan, politik, politiker, religion, Pervez Musharraf

http://intressant.se/intressant
Blogarama

Benazir Bhutto mördad och världens ondska tynger oss alla

Att Benazir Bhutto mördades var kanske inte den mest otippade händelsen men inte därför mindre tragisk. Redan vid henner återkomst dog ca 150personer i ett atentat emot henne.
I ett land långt ifrån demokrati är verkligheten bortom vad vi kan föreställa oss, bortom vad jag kan förstå. Jag kan sörja både henne och slaget mot demokratin men min sorg kan inte mäta sig med vad hennes anhängare måste känna nu.

Jag skulle vilja göra något men vet inte hur man ska predika demokrati i ett annat land och en annan kultur utan att bli imperialistisk, fördömande och arrogant. Arrogant för att jag kommer till ett folk som kämpar och säga att jag har lösningen på deras problem. Jag är inte och vill inte vara en Bush.
Alltså är det enda jag kan göra att ge mitt stöd till dem som kämpar för demokrati där.

Julefriden, om den någonsin funnits, finns inte i ett land som pakistan, den kristna högtiden firas i kristna länder inte där.
Men för oss som inbillar oss att julen kommer med fred och lugn, som sjunger in sånger till förmån för fattiga folk i länder där julen bara är en dag bland dagar upplever vi ett slags brott mot vår julefrid, en frid som inte finns.
Vi kan lära av detta att inget är heligt, att demokrati inte är en självklarhet utan något man måste kämpa för, något vi också måste kämpa för när vi sväljs av ett växande Eu-välde i vilket vi inte har någon insyn, något inflytande eller någon koll på hotar vårt demokratiska inflytande.

När vi ses säger vi god fortsättning, men i pakistan är den närmaste fortsättningen sorglig och blodig. Kämpa på!

läs mer, Dn, Dn, Dn, Dn, Svd, Svd, Svd

Läs även andra bloggares åsikter om Benazir Bhutto, mord, pakistan, Demonstrera, demokrati, kamp, EU, kristendom, islam, religion, politik, politiker, jul, Bush,
http://intressant.se/intressant
Blogarama