Att
Benazir Bhutto mördades var kanske inte den mest otippade händelsen men inte därför mindre tragisk. Redan vid henner återkomst dog ca 150personer i ett atentat emot henne.
I ett land långt ifrån demokrati är verkligheten bortom vad vi kan föreställa oss, bortom vad jag kan förstå. Jag kan sörja både henne och slaget mot demokratin men min sorg kan inte mäta sig med vad hennes anhängare måste känna nu.
Jag skulle vilja göra något men vet inte hur man ska predika demokrati i ett annat land och en annan kultur utan att bli imperialistisk, fördömande och arrogant. Arrogant för att jag kommer till ett folk som kämpar och säga att jag har lösningen på deras problem. Jag är inte och vill inte vara en Bush.
Alltså är det enda jag kan göra att ge mitt stöd till dem som kämpar för demokrati där.
Julefriden, om den någonsin funnits, finns inte i ett land som pakistan, den kristna högtiden firas i kristna länder inte där.
Men för oss som inbillar oss att julen kommer med fred och lugn, som sjunger in sånger till förmån för fattiga folk i länder där julen bara är en dag bland dagar upplever vi ett slags brott mot vår julefrid, en frid som inte finns.
Vi kan lära av detta att inget är heligt, att demokrati inte är en självklarhet utan något man måste kämpa för, något vi också måste kämpa för när vi sväljs av ett växande Eu-välde i vilket vi inte har någon insyn, något inflytande eller någon koll på hotar vårt demokratiska inflytande.
När vi ses säger vi god fortsättning, men i pakistan är den närmaste fortsättningen sorglig och blodig. Kämpa på!
läs mer,
Dn,
Dn,
Dn,
Dn,
Svd,
Svd,
SvdLäs även andra bloggares åsikter om
Benazir Bhutto,
mord,
pakistan,
Demonstrera,
demokrati,
kamp,
EU,
kristendom,
islam,
religion,
politik,
politiker,
jul,
Bush,
http://intressant.se/intressant
Blogarama