Thursday, December 27, 2007

ringarna på vattnet

Som ringar på vattnet sprider sig sorg, ilska och vanmakt efter Benazir Bhuttos död.
Upplopp och ilska som inte ens Pervez Musharrafs 3dagars landssorg kan lugna. Övermäktig sorg får sitt utlopp.

Hennes odds var aldrig goda, kvinna, USA vänlig, demokratisk förespråkare och enligt många islamistiska grupper "fiende nr1". Men hon vågade trots allt hålla dessa möten, ta riskerna. Hennes mod var enormt, hur många av oss hade inte gömt oss i trygghet och hoppats att det blåser över.

Jag tror inte att vi fattar, vi har det trots nedskärningar och besparingar ganska bra. Vi har mycket att förlora på att ge allt. Vi kan inte föreställa oss känslan av att det inte finns en anledning att backa, det finns inget att backa till. Det är allt eller inget, inget i alla ordets betydelser, ingen frihet, inget liv, ingen demokrati, ingen rättvisa. Och när så är fallet vågar man mer än vi kan föreställa oss och kanske om man som Benazir Bhutto kämpar för fler än sig själv, så vågar man ytterligare lite till. För annars är man bara en liten plutt.

Nu är frågan huruvida undantagstillståndet återinförs, om valet verkligen kommer att hållas som utlovat och vad som kommer att hända när ringarna sprider sig längre och längre in i folks medvetander, in i deras hjärtan, bortom gränser och bortom vardagen.
Det skulle kunna bli än blodigare historia, värre en vad vi föreställt oss. Jag tror inte på Gud, så jag kan inte be för dem, bara ge mitt stöd och hoppas på det bästa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

http://intressant.se/intressant
Blogarama

2 comments:

Antifeministiskt Alternativ said...

Hon var lika korrumperad som vilken manlig ledare som helst.

Hon var lika allierad med eliten i landet.

Hon var beredd att träffa avtal med islamister.

Hennes kvinnliga sidor såg vi lite av, om dom ens fanns.

Ingen förebild alls ur demokratisk synpunkt.

Hon kom från en politikerfamilj
som Bush, Clinton och Kennedy.

Dom kallar jag inte heller demokrater.

tiarafeministen said...

Det finns å andra sidan en viss relativitet i sammanhanget. Jag skulle aldrig se henne som en optimal ledare i ett redan demokratiskt land. Men i relation till situationen så anser jag att hon var ett föredömligt alternativ till en militärdiktatur.

Hon kunde samla folk, Rom byggdes inte på en dag. jag såg henne som ett steg i rätt riktning.