Hur kristen är du?

God dag kära julfirare. Såhär i stressens öga, när allt du tror att du måste går i slowmotion framför dig när du äter fruktost, ser på tv eller pyntar vill jag att du ska fråga dig varför i hela fridens namn du firar jul.

Julen firas som alla vet eftersom det antas vara Jesus födelsedag, faktumet att det har bevisats att det inte var i december ens och ett helt annat år än vad vi trot har inte ändrat på något, vi håller envist fast vid denna tradition. Men är någon av oss kristna nog? Går vi i kyrkan mer än på begravningar och bröllop, kanske nått enstaka dop? Ber vi regelbundet eller ens ibland? Handen på hjärtat, känner du en stark förtröstan när du tänker på att det finns en Gud som vakar över dig, dömer dig och sedan förlåter dig?
Kan du svara ja på en eller flera av dessa frågor kan du nu sluta läsa och lungt gå tillbaka till att fira din tro.

Men vi andra då, vad är det vi firar? Konsumtionens höjdpunkt, snön, tomtens ankomst?
Jag hör ständigt folk klaga över allt de måste göra, lägga in sill, steka köttbullar, hitta den perfekta julklappen, pynta, städa, göra janson, köpa glögg, försöka räkna ut hur i hela friden man tillagar lutfisk så att den inte smakar slem... Men varför gör ni det då?

Tror ni dagens barn när de är vuxna kommer att känna för julen som vi gör idag? För varje år handlar det mer om måsten och mindre om lust.

Barn vars föräldrar är skilda och som är varannan jul barn ska vi inte tala om, var finns deras julglädje? De åker fram och tillbaka mellan föräldrarna som ett julpynt, Min Jul hit och Din Jul dit, men var är barnets rätt till en Jul? Pratet om Julefrid gäller inte här.
Jag har två halvsyskon som bara får fira jul med sina andra syskon varannat år.
Alla år firar de jul utan mig, jag har tagit avstånd från hela fram och tillbaka konceptet. Jag är ingens rättighet, jag är min, min jul är min och jag tänker inte leka deras fåniga lek längre. Om julen är barnens högtid så ska barnens rätt att fira tillsammans vara i första rummet. Tills det är så tänker jag inte delta i deras fånerier, eller som de sa när man sa "han började" när man slagits och fick svaret "men du fortsatte", att någon annan började fråntar oss inte vårt ansvar att säga nej, sätta stopp och gå därifrån.

Jag firar egentligen inte jul i traditionell bemärkelse, jag skippar måsten och gör det som är roligt, köper genomtänkta paket, kokar julgodis, tänder värmeljus, dricker glögg och sitter på jobbet och tjänar storhelgs ob, långt borta från norén jular, gardell jular och tomten är far till alla barnen jular. För jag är inte kristen, det finns ingen anledning för mig att fira jul, det är bara en dålig vana.

Så om du inte är kristen, slopa krubban, kyrkan och kanske t.o.m. änglarna, gå inte på julottan om det inte är pga din tro. Hyckla inte inför din familj. Vägra vara kvinnan som måste göra all julmat, kräv hjälp eller gå i strejk. Låt barnens jul komma först, de är de enda som inte har stressat och kanske de enda som verkligen kan njuta av det. Satsa på julefriden istället, begrav stridsyxan och gör det tillsammans eller inte alls. Köp inga svindyra julklappar, ställ dig inte i skuld, du kan aldrig köpa barnen det som de verkligen behöver, lite lugn och ro, tid med folk de älskar och inga krav på att välja sida. Det behöver man inte göra just 24 december, det kan man göra när som helst, var som helst.

Och just ja: lura inte era barn att tomten finns, man ska inte ljuga för sina barn.


http://intressant.se/intressant
Blogarama

Läs även andra bloggares åsikter om jul, julgodis, julklappar, paket, skilsmässor, barn, rättvisa,