...och skulle det inte vara skönt om denna kvinnofälla gick i graven fortare än kvickt?
Jag sannerligen!
Det finns ingen anledning att sticka under en stol med att allt obetalt och dåligtbetalt arbete som kvinnor gör inte ger dem någonting tillbaka. De arbete de utför är så otroligt viktigt, vården av gammla, av barn, skötsel av hem. Men det värde de producerar kommer dem inte till godo, istället så straffas de med sämre pension, sämre lön och sämre vilkor. De får högre sjukskrivningsantal, fler förslitningsskador och blir i hög grad deprimerade och utbrända. Och det värsta av allt är att de flesta kvinnorna i dessa situationer vet om det. Men de vet inte vad de ska göra åt det.
Många av oss som jobbar ideelt, oavsett om det rör sig om, vård av barn och gammla, ideeltarbete eller vård av frisk man i hemmet så får man ofta höra: "Ingen kommer tacka dig för det när du är utbränd".
Och det har de förbaskat rätt i! Men vad ska man göra då? Lämna allt vind för våg, ge upp och se allting förfalla, brytas ned inför ens ögon. Vem klarar av det efter ett liv där man lärt sig att det är mitt ansvar som kvinna/mamma/dotter/maka att hålla ihop det?
Det är därför vi måste ha en politik som inte sätter folk i dessa omöjliga situationer. Det ska finnas bra vård för barn och gammla, sjuka och depprimerade. En arbetsmarknad utan lönediskrimnering och könsuppdelade arbetsuppgifter. Det ska finnas jobb, rätt till heltid, en individualiserad föräldraförsäkring som redan från början tydligt markerar att ni är alla lika ansvariga för er avkomma!
Och i den sortens politik finns det inget utrymme för vårdnadsbidrag!
Läs även andra bloggares åsikter om ansvar, arbete, barn, barnomsorg, feminism, Feministiskt initiativ, Fi, FiRS, föräldraförsäkring, föräldrar, genus, heltid, jobb, kvinnorollen, könsroller, patriarkat, pension, politik, vård
http://intressant.se/intressant
Blogarama
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Subscribe To
Posts
Comments
5 comments:
Vårdbidraget är jag världens störta motståndare till. Och individuell föräldraförsäkring ska vara en självklarhet.
Jag har fullständigttappat förtroendet för FI. Var är ni när vi som allra mest behöver er?! Var är Gudrun Schyman?! Hon pratar vackert och en väldigt massa om feminism. Men vad bryr sig hon och FI om alla utbrända kvinnor i dag?
Det är väldigt tyst från er sida.
Rättsövergreppen, från framförallt Försäkringskassan och därmed också (regeringen/ arna) har pågått i åratal på sjukskrivna och förtidspensionerade. Vi har ingen massmedial profil med tyngd som kan föra vår talan. Gudruns fina ord om feminism faller väldigt platt när det väl kommer till kritan. Kan tänka att den egna karriären kommer före engagemanget i feminismen.
Jag är ledsen över att du tappat förtroendet för Fi.
Det har alltid funnits höga förväntingar på oss som organisation och som "parti" men dessa förväntningar är tyvärr sällan realistiska.
Vi är inte särskilt många och de flesta av våra medlemmar sitter också och undrar varför ingenting händer utan att förstå att det är de själva som måste se till att det händer. Eldsjälarna i Fi är inte så många och vad gäller utbrändhet så är vi nog alla på väg dit om vi inte får bättre resurser och fler aktiva medlemmar snart.
Vi är en organisation utan pengar, det enda vi har att röra oss med när det gäller det politiska arbetet är medlemsavgifter. Med ganska låga medlemsantal och 300kr i medlemsavgift kommer man inte så långt. Vi har inga anställda. Om Gudrun verkar ha fullt upp med att göra annat så är det säkert till stor del för att hon måste ha ett jobb, inte ens hon får pengar från Fi.
Vi kämpar verkligen för att komma fram i media, för att synas, utmana, kritisera och förändra. Medias förhållande till oss är tyvärr ganska svalt. Du kan t.ex. gå in på hemsidan och titta på alla pressmedelanden vi har skickat, få av dem har tagit sig in i mediebruset. Vi gör så gott vi kan för att komma igenom med de resurser som vi har.
Förväntningarna på oss är lika stora som på partier med pengar, anställda, kanslier, assistenter, lokaler mm. Men sanningen är att vi omöjligt kan leva upp till dessa förväntningar.
Om du verkligen vill att Fi ska bli starka nog för att föra den kamp du vill se föreslår jag att du blir medlem och kämpar med oss för att få till den förändring som vi båda vill ha!
TiaraF, tro inte att jag inte kämpar. Jag kämpar varje dag för att överhuvudtaget komma upp ur sängen, för att hålla huvudet över vattenytan, jag är sjuk och jag orkar nu inte kämpa så mycket mer. Alla bara trampar på oss sjuka i dag. Du verkar inte förstå vad som pågår idag och hur det är att vara sjuk. Dessutom är det förbjudet enligt försäkringskassan att som sjuk, handikappad, handikappskodad engagera sig i politik eller föreningsverksamhet. Detta betyder att sjuka har svårt att göra sina röster hörda och handikappade får ej vara verksamma i sina handikappsföreningar.
Jag hörde att FI fått pengar och att ni skulle ställa upp i nästa val, eller är det fel?
Jag visste inte att du var sjuk, tråkigt att höra.
Jag är delvis medveten om hur sjuka blir behandlade i samhället av myndigheter mm. Men jag tror att man har en helt annan förståelse "från insidan" som du har, så ur den aspekten så förstår jag antagligen inte vad du och många med dig går igenom.
Jag hade faktiskt inte hört om engagemangsförbudet, det känns ju jävlig demokratiskt. Skandalöst att man inte får kämpa för att förändra det system som detaljstyr ens liv!
Fi fick pengar för folkbildning under 2007, alltså för att hålla kurser, utbildningar och föredrag. Vi fick inte använda det för politiskt "partiarbete", så när det gäller det renodlade politiska arbetet så finns det inga pengar.
Kämpa på!
Post a Comment