Var inne på feministisk vänstertjejs blogg och såg hennes inlägg om denna artikel och var bara tvungen att kolla in vad det var frågan om.
Det är alltså en terapimetod som går ut på att genom tvära kast, distraktion mm få folk att släppa gamla tankemönster och börja tänka nytt.
Fast ärligt talat så tycker jag att grundantagandet är lite för likt det som alla dessa "hitta dig själv" gurus och flum-böckerna kör på, typ hemligheten som bara säger att om man tänker annorlunda så kommer alla ens problem bara att försvinna helt mystiskt.
Jag tror absolut att negativa tankar sätter stopp för oss, gör oss handlingsförlamade och rädda och det är klart att det är bättre att tänka positivt. Men är inte de flesta problem rotade i den verklighet vi lever i, uppkommer de inte ur de svårigheter som vi möter i vår vardag och känslan av att vi inte kan hantera det, inte vet hur vi ska ta oss loss? Är det då en bättre taktik att få oss att bara glömma att vi hade problem och hoppas att det nya tänkandet ska göra allt bättre eller är det kanske bäst att gå till botten med problemet, se vad det är och se att man kan göra något åt det? Jag håller på det senare, självinsikt är viktigt, att förstå sina rädslor och kunna hantera dem, att se till att man inte hamnar i samma situation igen.
Alternativet känns som ännu en kortsiktig lösning...
Läs även andra bloggares åsikter om sjukbidrag, psykologi, hälsa, problem, tankar, vardagsilska,
http://intressant.se/intressant
Blogarama
Saturday, February 02, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment