Regeringsskifte skulle innebära stopp för vårdnadsbidrag...

...och skulle det inte vara skönt om denna kvinnofälla gick i graven fortare än kvickt?
Jag sannerligen!

Det finns ingen anledning att sticka under en stol med att allt obetalt och dåligtbetalt arbete som kvinnor gör inte ger dem någonting tillbaka. De arbete de utför är så otroligt viktigt, vården av gammla, av barn, skötsel av hem. Men det värde de producerar kommer dem inte till godo, istället så straffas de med sämre pension, sämre lön och sämre vilkor. De får högre sjukskrivningsantal, fler förslitningsskador och blir i hög grad deprimerade och utbrända. Och det värsta av allt är att de flesta kvinnorna i dessa situationer vet om det. Men de vet inte vad de ska göra åt det.

Många av oss som jobbar ideelt, oavsett om det rör sig om, vård av barn och gammla, ideeltarbete eller vård av frisk man i hemmet så får man ofta höra: "Ingen kommer tacka dig för det när du är utbränd".
Och det har de förbaskat rätt i! Men vad ska man göra då? Lämna allt vind för våg, ge upp och se allting förfalla, brytas ned inför ens ögon. Vem klarar av det efter ett liv där man lärt sig att det är mitt ansvar som kvinna/mamma/dotter/maka att hålla ihop det?
Det är därför vi måste ha en politik som inte sätter folk i dessa omöjliga situationer. Det ska finnas bra vård för barn och gammla, sjuka och depprimerade. En arbetsmarknad utan lönediskrimnering och könsuppdelade arbetsuppgifter. Det ska finnas jobb, rätt till heltid, en individualiserad föräldraförsäkring som redan från början tydligt markerar att ni är alla lika ansvariga för er avkomma!
Och i den sortens politik finns det inget utrymme för vårdnadsbidrag!

Läs även andra bloggares åsikter om ansvar, arbete, barn, barnomsorg, feminism, Feministiskt initiativ, Fi, FiRS, föräldraförsäkring, föräldrar, genus, heltid, jobb, kvinnorollen, könsroller, patriarkat, pension, politik, vård

http://intressant.se/intressant
Blogarama

Det var ett himmla tjat om Britney

Det har varit svårt att undgå löpsedlarna om Britneys troslöshet, håravrakningar och vårdnadstvister. Men här kommer den underliga grejen. Pressen har låtit hetsen pågår, kritiken har varit minimal MEN så plötsligt släpper hon en skiva som recencenterna diggar och då rycker kultur journalisterna ut till hennes försvar med genusanalyser (mycket bra skrivna), "än finns det hopp" artiklar och lite kritik av medias påhopp på hennes liv.

Tidigare har hon kritiserats extra mycket för att hon är mamma, för alla vet ju att så fort man föder barn så förvandlar ens mamma-hormoner en plötsligt till ett bull-bakande dygdemönster... ...NOT! Våran biologistiska syn på moderskapet, kvinnor och deras roller får mig att vilja spy.

Är hon verkligen så mycket mer värd för att hon släppt en bra skiva? Var hennes människovärde inte lika högt innan?? Varför ryckte ingen ut till försvar innan?

Skvallerjournalister och läsare av skvallerjournalistik borde verkligen ta sig en allvarlig funderare på sin männsikosyn, sin moraluppfattning och sina sexistiska, utseendefixerade åsikter om hur man ska och inte ska vara.
Finns det verkligen inget intressantare är trosors vara eller ickevara att prata om?

http://intressant.se/intressant
Blogarama


Andra bloggar om: musik, förtryck, sexism, kritik, genus, feminism, media, etik, moral, föräldrar, könsroller,

Medmamma kan få omprövning

Läs själv i svd.

Det är ju sjukt att vi fortfarande lever i ett samhälle där biologiskt kön anses viktigare än det praktiska och emotionella föräldrarskapet.

Om du levt med någon som du upplever som förälder så är denna person en förälder och om bör ha samma rättigheter som en biologisk förälder. Hur kan det vara så konstigt, varför är det så hotfullt? Inte kan generna i sig göra dig till en viktigare del av ett barns liv än kärleken och omsorgen som man ger som aktiv förälder (om man inte behöver en benmärgstransplantation förstås).

Jävla heteronorm!

Jag hoppas verkligen på en vägledande dom till förmån för de aktiva föräldrarnas rättigheter till sina barn och framför allt till barnens rätt till ALLA sina aktiva föräldrar!

http://intressant.se/intressant
Blogarama


Andra bloggar om: barn, föräldrar, hbt, hbtq, biologism, feminism, hetronormativitet,

Pride parents

I takt med ökade rättigheter till adoption, insemination och vem vet kanske surogatmammor (i praktiken, inte bara i teorin) så kommer antalet barnfamiljer på Pride att öka kraftigt. Jag går redan nu runt och känner att hbt-folket har blivit ganska bra på att yngla av sig, vilket naturligtvis är fantastiskt! Men mina funderingar gäller huruvida Pride kommer att förändras i takt med detta? Pride är just nu ganska mycket av en sprit/vin/ÖL festival med mycket hög musik, trängsel och fulla människor. Det finns även (ju senare på kvällen det blir) precis som i övriga krogvärlden lite av en "köttmarknad" i olika former och utsträckningar. Kommer detta att påverkas av det växande antalet barnfamiljer?

Johanna hade av någon anledning tagit med en handdocka som såg ut som en älg och vi satt och skojade om att vi nästa år borde ha kasperteater eller kanske silluettspel. Men senare på vägen hem så insåg vi att om några år är det inte helt orimligt att vi skulle ha sånna kampanjer för att få folk att komma in och prata med oss... Jonglerande transor och jag vet inte allt man skulle kunna göra för att attrahera barnfamiljerna. Kanske skulle vi få ett amnings/nappflasknings tält där man kan mata sina barn och byta blöjor under festivalen. Hur kommer det funka med 3åringar som ska gå på bajamaja?

Eller kommer pride delas upp i fraktioner, kommer supa/ragga ta över på natten medan dagarna blir mer familjefest, kommer grupperna konfliktera?

Jag vet inget som gör öppna, spontana männsikor till paranoit överbeskyddande som föräldraskap, kanske inget konstigt men det skulle bli knas i hbt rörelsen om regnbågsfamiljerna börjar känna ett behov av att skydda barnen mot delar av rörelsen ex halvnakna transor i fjädrar och nätstrumpor.

Ju fler rättigheter man ges och ju "normalare" hbtqarna blir ju mer känner en att en har att förlora. Ibland blir H:en blir rädda för Q:n eftersom de inte vill vara normala utan vill ifrågasätta normerna.
För är det vi vill, kan vi nöja oss med att bli en del av normen (som kommer att fortsätta att lämna andra utanför) eller vill vi krossa normerna och skapa en värld där man verkligen kan vara sig själv, eller vem man nu vill vara =)

För att även om vi har samma problem (heteronormativiteten) så har vi inte nödvändigtvis samma mål. Många skulle nöja sig med att bara få vara lite "vanlig" och blir blir gärna hel beige bara man får älska ngn av samma kön. Vilket naturligtvis är absurt. Vi kan ju inte ge upp allt individuellt svängrum i syfte att slippa bli nedslagna och bespottade.

Någonstans så behöver man hålla i huvudet att vi kämpar för mer än oss själva och vårt egen sexualitet eller vår egen könsidentitet. Vi slåss för hela regnbågen och vi kan inte ge upp och färga flaggan beige i ett försök att passa in...

Andra bloggar om: pride, hbt, hbtq, föräldrar, familj, normer, feminism, Feministiskt initiativ,


http://intressant.se/intressant
Blogarama

Fräls oss (och framför allt barnen) ifrån heteronormen

I en debattartikel i dagens DN menar man att äktenskapet bör förbehållas endast man och kvinna då äktenskap i första hand handlar om reproduktion. Man menar att faktumet att homosexuella numera kan skaffa barn genom insemination inte är tillräckligt grund för att de ska få gifta sig.
Utöver att detta är medeltida, förlegade, heteronormativa, exkluderande och jag vet inte allt så finns det något annat i artikeln som gör mig mer upprörd än något annat nämligen detta med "barnens bästa":
"Samkönade äktenskap kan aldrig garantera barnens intressen och rättigheter, skriver tidigare statsministern Thorbjörn Fälldin, tidigare kd-ledaren Alf Svensson, tidigare moderata talmannen Ingegerd Troedsson samt flera ytterligare riksdagsledamöter."

Jag blir galen när man hänvisar till vad som är bäst för barnen. Ingen tar hänsyn till alla barn som vuxit upp med en mamma och pappa som må ha varit gifta men som av andra skäl verkligen inte garanterade eller försett barnen med det som var för deras bästa. Jag syftar såklart på missbrukande föräldrar, relationer där det förekommer våld, kriminalitet, föräldrar som brukar våld mot barnen, könsstympning och gud vet allt som man kan råka ut för som barn till ett gift par, eller barn till vilket par somhelst för den delen.
Vi kan aldrig till 100% garantera att någon skulle bli en bra förälder, däremot kan man ingripa när så inte är fallet. Men kom inte och skyll på att barnen far illa av att ha homosexuella föräldrar. Om barnen far illa så är det inte pga den relation som föräldrarna har utan personerna som har skrivit denna artikel, som håller med om denna artikel, som skulle behandla barnen sämre pga deras föräldrar. Det är alltså inte föräldraskapet som är problemet utan de homofoba människorna som vi tvingas möta vår vardag.

Hur många människor gifter sig för reproduktionens skull? Så som jag förstår det så är det utan för de mest religösa kretsarna mer av en romantisk och /eller juridisk grej. Jag skulle gärna se att endast könsneutral borgerlig vigsel var juridiskt bindande så kan alla religösa ha cermonier bäst de orkar och behagar, när de orkar och behagar.

Nej lägg ner fördomarna och inse att de bästa föräldrarna är de som älskar sina barn och kan och vill ta hand om dem, och då handlar det inte om biologi, om antal eller läggning, det handlar om kärlek, ansvar och förnuft.

Läs och förfäras i DN

Andra bloggar om: homofobi, homoäktenskap, äktenskap, kyrkan, vigsel, partnerskap, föräldrar, barn, fräls oss ifrån kärleken, kd,
http://intressant.se/intressant
Blogarama

Budskapet är tydligt: offra dig mamma

Jag har redan bloggat om hur mammorna på morsdag tackas för att de offrar sina liv och karriärer på den heteronormativa kärnfamiljens altare men när jag öppnade dagens Metro så påminns jag om att skuldbeläggandet av de mammor som låter bli aldrig vilar.

En undersökning visar att barn vars mammor går ned i arbetstid får bättre betyg. Barn vars föräldrar är skilda får även de sämre betyg. Pappans närvaro ger tydligen ingen påverkan förns under gymnasiet.

Och må så vara att det är så. Det verkar ju inte ett dugg underligt att de barn som har mammor som ägnar tiden hon kunde ha jobbat åt att tragla läxor med barnen får bättre betyg. Men det är frågeställningen som stör mig! Varför inte undersöka hur många timmar barnen får läxhjälp hemma med betygen, varför om mamman är hemma? Min mamma var mycket hemma men hon har aldrig varit mycket för att hjälpa till med läxor. Och vad gäller detta med papporna, läste de läxor med sina barn innan de började på gymnasiet? För annars är det klart att det inte spelade någon roll. Bara för att man är hemma så blir det ju inte någon läxhjälp, man måste göra det också. Inte heller underligt att en familj med tvåföräldrar har bättre förutsättningar att någon orkar hjälpa dem än en stackars ensamstående förälder som kämpar för att ens kunna försörja sin familj.

Det är alltså ambitionen att leta efter bevis på att den heterosexuella kärnafamiljen är det optimala som stör mig, för nu är budskapet "offra dig mamma" inte "stäng av tvn och hjälp barnen med läxorna"! Rubriken är som sagt "bättre betyg med mamma hemma" läs artikeln här.

Andra bloggar om: mamma, pappa, föräldrar, betyg, familj, hetronormativitet, kärnfamilj, läxor

http://intressant.se/intressant
Blogarama