1a maj ger mig alltid en sån kluven känsla. Borde jag gå och med vem? De senaste åren har jag avstått. Jag kallar mig varken vänster eller höger och vet inte om 1 maj är min viktiga dag. 8 mars antar jag är den feministiska motsvarigheten till vänsterns 1 maj.. Och den dagen firar jag alltid grundligt.
En gång i tiden när jag kamperade långt ut på vänsterkantet och gick på samtal i vad jag skulle tycka i vilken fråga var 1 maj viktigare. Eller det var vad de sa att jag borde tycka...
Jag skulle gå OM det fanns en möjlighet att gå med facket utan att samtidigt gå med sossarna..
Subscribe To
Posts
Comments
5 comments:
Apropå vänsterkanten så camperar RS i Bagis på reguljär basis numera. Ständigt värvandes. Alltid är det tjejerna som delar ut flygbladen och försöker fånga folk, medan killarna sedan kliver in när samtalet initierats och tar över den aktiva värvarrollen, passiviserar den kvinnliga värvaren. Ain't vänsterflanken grand med sitt tydliga könsmönster?
ingen förändring alltså. De var på sergels torg i lördags. fast de hade gått fel, tror de skulle till mynttorget... Lite skumt att träffa dem, vissa var en gång mina nära vänner men så fort jag lämnade hade jag nästan inga vänner där...
Jag blir inte direkt förvånad över att höra om vänförlusten, det verkar som om RS är rysligt sekteristiskt. Jag log litet mot en av värvarna och genast tryckte man upp fyrtielva lappar i fejan och yrade om något möte de skulle hålla. Litet väckelserörelse över det hela, med feberglansiga ögon och dylikt. Scary!
Ps. Snabb kommentar på Zero-inlägget, btw.
Du kan ju gå med SAC. Då skulle du "gå med facket utan att samtidigt gå med sossarna".
Eller känns det kanske ännu mer politiskt?
kanske både mer och mindre politiskt. Men jag skulle ju vilja gå med det LO fack jag betalar pengar till utan att känna att dom sitter i knät på sossarna.
Sossarna är sedan länge en del av det politiska spelet och jag tror att det skulle gagna fackföreningsrörelsen att vara fristående från alla politiska partier.
Post a Comment