Saturday, October 25, 2008

Adoptera en kärnfamilj

Då jag inte har egna planer på att skaffa barn eller adoptera är detta inget jag vanligen reagerar på men denna artikel på dn.se gjorde mig ganska bestört. Denna artikel handlar om en ensamstående som velat adoptera från Vietnam men som nu får sina drömmar krossade pga adoptionsstoppet som sats. Det som upprörde mig var dock inte att man satt ett adoptionsstopp från Vietnam (det känner jag mig inte kvalificerad att avgöra) utan att Vietnam var det enda alternativet för ensamstående som fanns. ALLA andra länder kräver kärnfamiljsgaranti.

Vår bild av vad som är bäst för ett barn är otroligt snävt. Varför skulle det vara så hemskt med en ensamstående mamma eller pappa? Eller en mer okonventionell familj?

Det är lustigt att vi när vi pratar om vad som är bäst för barn plötsligt tycker det känns okej att bli fördömande och agera på föreställningar om lyckliga kärnfamiljer utan att det nödvändigtvis finns någon frund för det. Plötsligt blir mamma-pappa-barn kombon en oinskränklig rättighet som inte behöver ifrågasättas alls.

Sen måste jag säga att adoptionskonceptet är något jag hyser en växande skepcism emot. Om vi ska prata om vad som är bäst för barnet så är ju frågan om det är att åka tvärs över klotet och bo hos oss i svinkalla svedala?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

http://intressant.se/intressant
Blogarama

3 comments:

Anonymous said...

Bra uttryckt!
Hälsningar Elin

Maria Byström said...

Håller med. Är så trött på kärnfamiljsmallen. Usch.

tiarafeministen said...

Man undrar hur folk resonerar egentligen. Har de sett alla kärnfamiljsbarn och hur många av dem mår och har det idag?

Det viktigaste är kärlek och stabilitet, förstår inte varför kärnfamiljen skulle vara garnat för det. Är det kanske så att adoptionsbyråerna anlitar spåtanter för att avgöra om paren kommer hålla ihop tillräckligt länge för att ge barnet en bra uppväxt?