att kämpa har sin tid och att ge upp har sin tid

Tyvärr är jag obegripligt dålig på att ge upp. Men vissa veckor ger bättre förutsättningar än andra. Som den här veckan, kvinnan jag jobbar med får mig att må så dåligt att jag måste sjukskriva mig, csn hör av sig och hävdar att de inte fått min underskrift på den avbetalningsplan som vi gjort över telefon (jag kan inte minnas att det fanns ett papper att skriva på) och att jag omedelbart måste betala 13300 till dem eller få kronofogden på mig. Jag lyckas välta varukorgen på konsum mitt i en lång kö, går in i saker eller får mina fötter överkörda av rullstolen, har blåmärken överallt och tusen andra småsaker som bara inte har velat som jag velat.

...allt är såklart inte hemskt...

På kontoret har de varit fantastiska, jag har fått gå på stödsamtal, de ska komma ut och ha ett samtal mm. Men samtidigt som de är otroligt rara och försöker hitta ett annat uppdrag där jag kan jobba så sitter jag och undrar om det är den bästa lösningen.

När Carolin fick höra sa hon "Linnéa, du ska verkligen inte jobba med människor" vilket går stick i stäv med min världsbild eftersom jag ser mig som en sevicemänniska och gillar att jobba med folk. Men kanske är jag för empatisk för att jobba med folk som mår sjukt dåligt och tar ut det på männikorna runtomkring... Frågan är om det finns någon att jobba hos, ett sätt att fungera med någon som också har problem utan att hamna här igen.

Johanna och Jeppsican har varit super, stöttat och lyssnat! Tack!!!

Frågan är vad alternativet är... surfar runt på ams och förbannar mig själv för att jag inte skaffat mig en examen än.

http://intressant.se/intressant
Blogarama