inga ursäkter

Har varit (är) sjuk, att blogga har känts som att bergsklättra utan syrgas. Varje dag ser jag rubriker och nyheter som gör mig glad, arg eller ledsen som jag skulle vilja blogga om, men jag somnar istället ifrån det varje kväll, i ett töcken av hostmedicin och honungsvatten. Faktum att jag jag inte är tillräckligt sjuk för att vara sjukskriven, så alltså jobbar jag. Men jag är för sjuk för att orka göra något mer än att jobba...

Har köpt supermjuka näsdukar för att inte få härliga snuvsår runt näsan, en salva att smörja med och varma benvärmare.. har stickat handledsvärmare som passar med min nya mössa. Försöker hålla mig varm.

Det jobbigaste är att jag inte orkar fortsätta mitt jobbletande och därmed måste stanna kvar i min osäkra "vikarie utan anställning som ändå jobbar hela tiden"-situation.

En annan jobbig grej är att jag skulle behöva fixa en massa Fi-grejer. På söndag är det medlemsmöte och Tiina Rosenberg kommer och talar om hur man tar bort patriarkatet ur julen men behåller myset. Jag ansvarar för dekorationer, bok och pryl-bord och fundraisingsdelen (jådå, man kommer kunna köpa lotter och vinna fina feministiska julklappar).

Suck och stön

Läs även andra bloggares åsikter om hälsa, sjuk, sjukdom, sjukskrivna, sömn, sömnbrist, arbete, jobb, söka jobb, arbetslöshet, arbetsförmedlingen, tiina rosenberg, FiRS, feminism, Feministiskt initiativ, Fi, vila, Fi student,
http://intressant.se/intressant
Blogarama

att kämpa har sin tid och att ge upp har sin tid

Tyvärr är jag obegripligt dålig på att ge upp. Men vissa veckor ger bättre förutsättningar än andra. Som den här veckan, kvinnan jag jobbar med får mig att må så dåligt att jag måste sjukskriva mig, csn hör av sig och hävdar att de inte fått min underskrift på den avbetalningsplan som vi gjort över telefon (jag kan inte minnas att det fanns ett papper att skriva på) och att jag omedelbart måste betala 13300 till dem eller få kronofogden på mig. Jag lyckas välta varukorgen på konsum mitt i en lång kö, går in i saker eller får mina fötter överkörda av rullstolen, har blåmärken överallt och tusen andra småsaker som bara inte har velat som jag velat.

...allt är såklart inte hemskt...

På kontoret har de varit fantastiska, jag har fått gå på stödsamtal, de ska komma ut och ha ett samtal mm. Men samtidigt som de är otroligt rara och försöker hitta ett annat uppdrag där jag kan jobba så sitter jag och undrar om det är den bästa lösningen.

När Carolin fick höra sa hon "Linnéa, du ska verkligen inte jobba med människor" vilket går stick i stäv med min världsbild eftersom jag ser mig som en sevicemänniska och gillar att jobba med folk. Men kanske är jag för empatisk för att jobba med folk som mår sjukt dåligt och tar ut det på männikorna runtomkring... Frågan är om det finns någon att jobba hos, ett sätt att fungera med någon som också har problem utan att hamna här igen.

Johanna och Jeppsican har varit super, stöttat och lyssnat! Tack!!!

Frågan är vad alternativet är... surfar runt på ams och förbannar mig själv för att jag inte skaffat mig en examen än.

http://intressant.se/intressant
Blogarama

AMS spå-tanter tror på mer jobb

AMS tittade djupt i sin spåkula och hittade 134.000 nya jobb! Kul!
Ams prognoschef Tord Strannefors sa till och med: "Det är den mest positiva prognos vi gjort". Tjoho. Betyder det att vi stackars humaniora studenter kommer hitta de creddiga kulturjobb vi tagit csn för? Det framgår faktiskt inte...
Kanske lite mycket att hoppas på =)

Ta del av prognosen själv i DN

Enligt denna artikel plannerar många småföretag att expandera, kanske kommer de att anställa?
Arbetsgivarna är så jazzade inför denna uppgång att de förutspås vilja ha mer kontorsyta, i alla fall om man frågar Skanskas spåkula, läs själv

Andra bloggar om: arbete, arbetsförmedlingen, arbetslösa, AMS, csn, kultur, jobb, småföretag,
http://intressant.se/intressant
Blogarama

Arbetsförmedlare fick 100 000, kvinnan fick 5 000kr

Vad ska man säga? Jag vet inte om jag är så upprörd över att han fick så mycket pengar för att han blev av med jobbet på ”fel grunder”, dessa rättigheter gäller oss alla och oftast används de rätt! Däremot är det upprörande att hon bara fick 5 000kr oavsett vad han fick.
Generellt verkar straffskalan vad gäller sexuella ofredande, sexuella trakasserier och våldtäckt signalera att brotten i fråga inte är så allvarligt i samhällets ögon. Ekonomisk brottslighet straffas betydligt hårdare än våldtäckt, och att bli av med jobbet ger 95 000kr mer än att bli sexuellt ofredad i en utsatt situation. Att bli tafsad på av sin egen arbetsförmedlare när man är i en slags beroende situation borde ses som allvarligare än så.

Jag tror inte att högre straff eller högre ersättningsbelopp kommer att fungera förebyggande men det sänder ändå en signal från samhället, en signal om att detta verkligen, verkligen, verkligen inte är ok! Sen att de som straffas kanske är i större behov av vård än samhällskarantän är en annan fråga som på inga sätt är i konflikt med att det ska vara en allvarlig företeelse att utföra brottet.

För 5 000kr kan du kanske betala din hyra en månad, köpa en restresa över helgen eller köpa en ny säng. Sen är dom slut och så står du där med smärtan, förnedringen och skammen du inte borde känna medan rättsväsendet och omvärlden verkar tycka att rättvisa har skipats. Bullshit!

Andra bloggar om: sexuella trakasserier, våldtäckt, straff, arbetsförmedlingen, pengar
http://intressant.se/intressant