Sista dagen i London var lite skum, vi återvände till Camden efter att ha låst in våra väskor i ngn slags väskförvaringsbutik vid Victoria. Jag hittade världens finaste skor (tot 4par skor, alla guld), en tröja, ett par guld färgade hängslen och lite annat smått och gott.
Utmattade återvände vi till Victoria efter att våra fötter och plånböcker gett upp på vidare shopping. Med extremt goda marginaler åkte vi till flygplatsen (efter att ha virrat runt en evighet för att hitta en busshållplats som antagligen inte finns). När vi lämnat bagaget och passerat passkontrollen så gick vi runt en stund och satte oss slutgiltigen på ett matställe. Maten var sådär, servicen var vidrig, allt tog sjukt lång tid, personalen var otrevlig och det gick inte att betala separat. Efter detta köpte vi tuggumi och drack te. Plötsligt ser vi att vårt plan är försenat med 2h. Suck, vi sitter där i en evighet och bara väntar och väntar. På toaletten står en amerikans gammal kvinna och borstar tänderna, hon berättar att hon och hennes man varit på resande fot i över 24h eftersom de tappade bort varandra på flygplatsen och därmed missade sitt flyg! Snacka om att få sitt perspektiv justerat.
När vi ska borda planet så blir jag utvald till en extra koll, dvs ngn gick igenom min väska och visiterade mig lite lätt. Det var en upplevelse jag inte erfarit förut!
Den lilla tanten jag såg på toaletten skulle tydligen också till Stockholm, hon såg så trött och ledsen ut att jag blev orolig. När vi landat gick jag fram till henne och frågade om de skulle bli hämtade från flygplatsen eller om de behövde hjälp att ta sig till sitt hotel. Hon blev jätteglad och tryckte mina händer. Men de skulle bli hämtade. Sen så sa hon ngt som är så amerikanskt så det inte går att översätta: "you are a good citizen" Vem hade anat att man skulle få höra en sådan grej? Smickrad som jag ändå är så undrar jag hur faktumet att jag är medmänsklig och inte kan tänka mig att låta gammla tanter som inte hittar i landet att kanske inte ta sig till hotelet gör mig till en god svensk medborgare... Det kanske klarnar med tiden.
Igår sov jag hela dagen, åkte hem till Johanna som fyllde år och åt tre sorters tårta (mums), köpte båtbiljetterna till Almedalen och kollade upp lite grejer, svarade på några mail. Sov hos Jeppsican som snart reser bort igen, denna gång på egen hand.
Själv ger jag mig i kast med att rensa bland mina restuppgifter. Jag känner att om jag inte börjar plugga snart så kommer jag att fastna i assistent-träsket utan möjligheter att avancera eller förbättra mina vilkor. Jag har därför tagit några steg i rätt riktning genom att damma av min ofullständiga uppsats och göra en tidsplan med Johanna som har lovat att fungera som peppare, korrare och allmän sparka i rumpan person! Bra!!!
Kvällen spenderade jag på möte med F! Region Stockholm (FiRS) där vi disskuterade mediastrategi på kommun och landstingsnivå.
Birger var där och delade med sig av tips och pratade om den nationella mediastrategi som de jobbar med. Det var ett tag sedan han bloggade men det finns en del gamla inlägg som är läsvärda även när de är mindre aktuella, så kolla in det.
Jag är dödstrött, måste packa inför Almedalen, har fortfarande lite frågetecken kring ex om man kan låsa in sina grejer någonstanns eller hur man gör, vad finns, när kan man komma, är det öppet hela tiden mm. Så det känns lite bökigt.
Funderar på att åka upp till mamma någon/några dagar och försöka jobba där istället. Det finns så mycket i staden som distraherar + att då kanske jag slipper laga mat =)
Andra bloggar om:
semester,
shopping,
skor,
London,
http://intressant.se/intressant
Blogarama
Detta är för den delen den enda positiva effekten av stor akademikerarbetslöshet. Alla butiker skulle behöva en genuskonsult så att vi får se fler sånna här vardagsuppror i handeln..jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Gahhhh
Sedan bar det av till den stora shoppingturen. Först en sväng till boktältet där jag köpte 7 böcker, varav en till Johanna. Sedan till QX tältet för att köpa en prideflagga till Johanna som hon överväger att ge till sin mamma.
I tältet brevid vårt tält fanns en mycket skum liten shopp där vi köpte e skojig present til Johanna:
Vi åt även världens godaste kladdkaka! Tack för den chokladkoppen =)
Det kändes lite skumt att packa ihop tältet men samtidigt skönt, inte bara för att jag nu slipper oroa mig för grejerna men främst för att jag har varit så trött. Det enda som är kvar är att inventera allt som sålts och redovisa pengar till olika folk samt returera resten.
Avslutar med en bild på Ritas regnbågssoffa som letat sig till parken tillsammans med ett vackert foto på Rita på Motorcyckel utanför rådhuset. Jag skrev några ord i Kondoleans boken, trots att jag skrivit i boken i tältet också. Fick senare veta att de höll en tyst minut för henne på regnbågsmässan. Hon berörde så många människor, fler än vad jag fattat tidigare.
Posts
