gamla synder som spökar

Lite då och då drabbas jag av minnesbilder från mitt liv. Sällan dom trevliga minnena utan oftast de där riktigt pinsama och tragiska minnena om hur jag gjort bort mig och missat konceptet självcensur. Starkast är ett minne från min första musiklektion på estetlinjen där jag efter allt repeterande mm fick för mig att lägga någon slags spontan stämma på låten vi spelade och det lät förjävligt (och antagligen falskt)!!! Detta hade jag inte insikt nog att förstå/erkänna då men när det senare slog mig och när jag mins det får jag en otäck sammandragande känsla i magen.

Men frågan är varför i hela friden detta stör mig nu? Hur kan det komma sig att en snart 10år gammal händelse ger mig en känsla av förnedring och otillräcklighet. Kanske är dessa minnen anledningen till att jag slutade sjunga.. Vem vet. Det jag däremot vet är att jag önskar att någon kommit fram till mig och helt ärligt sagt att det var förjävligt. Så är det än idag. Om man klantar sig är det få som har ryggrad och solidaritet nog att berätta att det gått dåligt eller att man kanske har överskattat sin talang. Taskigt. Istället fortsätter man att prestera dåligt utan att inse det själv. I mitt fall slog denna insikt mig långt senare.

De talas mycket om 80talister som tycker att alla motgångar ger enorm ångest mm och söker hjälp. Och här sitter jag själv och undrar om det finns något jag göra för att lämna dessa minnen bakom mig? Jag tycker ju att jag gör det men varför fortsätter de då att dyka upp? Men är jag egentligen bara ett sjåpigt söndercurlat barn av min tid?

Läs även andra bloggares åsikter om musik, sång, synd, skola, ungdom, drömmar,

http://intressant.se/intressant
Blogarama

Deklarationsdrömmar

Igår kom den äntligen, min deklaration. Jag har haft ångest i flera veckor då jag fått för mig att jag borde få restskatt. Tack och lov hade jag fel.

Precis som varje år när jag deklarerar så slås jag av hur mycket jag måste ha konsumerat. Var har alla pengar tagit vägen, har jag verkligen spenderat alltihopa? Vad har jag köpt och var finns det nu?
Deklarationstider är bra tider för en kritisk reflexion över privatekonomin. Men det brukar inte hålla längre än till maj. Det är bara inse att jag har vissa shopping böjelser som är svåra att stävja. Inget missbruk men ändå... Jag försöker att inte tänka på hur mycket pengar jag kunde ha sparat...

I natt hade jag deklarationsmardrömmar. Jag drömde att jag fick ett mail från ett företag som var mycket upprörda, de hade betalat mig 4000kr för att blogga om sport och nu hade de granskat min blogg och funnit att jag mest bloggade om politik och kultur. Nu ville de ha sina pengar tillbaka. O nej tänkte jag, jag har inte redovisat dessa 4000kr till skattemyndigheten. När jag nästan vaknade kunde jag inte komma på om jag hade fått pengar för att blogga om sport eller inte. Nu när jag är klarvaken inser jag att ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle betala mig för att blogga om sport, den enda sport jag egentligen gillar är konståkning... Och några pengar har jag då inte fått!

Läs även andra bloggares åsikter om deklaration, deklarera, skatt, pengar, ekonomi, privat ekonomi, kultur, politik, sport, drömmar, shopping,


http://intressant.se/intressant
Blogarama