Motsatsen till positiv utveckling

"folk vill inte ha det svårt, folk vill ha det lätt" ett Galenskaparna och After shave citat som tycks beskriva det politiska klimatet.

I vardagen får vi allt fler val. Elbolag och teleoperatörer finns in absurdum. Det finns så många val att man inte längre orkar välja. Men i politiken tycks de synliga valen smalna av. Läser Tommy Möllers analys av det i DN. Vi går mer och mer mot ett tvåpartisystem trots att det kryllar av mindre oetablerade partier. Endast på kommun och landstingsnivå verkar det möjligt för lokala initiativ att ta sig in och påverka.

Det gör mig lätt åksjuk när jag ser utvecklingen svuscha förbi åt fel håll. Som när man åker tåg och försöker räkna elstolparna man passerar. En avgränsad och till synes enkel uppgift som är helt omöjligt att genomföra.

Kanske för att jag är så trött på all politisk rapparkallja så känner jag mig uppfriskad av saker som Sören Wibes beslut att lämna Socialdemokraterna. Tyvärr för att han till skillnad från socialdemokraterna fortfarande på ett ideologiskt plan är socialdemokrat av den gamla goda skolan. Att det är gamla nyheter rör mig inte i ryggen. Det värmer den snarare. Jag försöker hitta personer som står för sina övertygelser, som inte vänder kappan efter oppinionens kastvindar. Som inte ägnar sig åt billigt röstfiske och snabba lösningar som sällan löser långsiktiga problem.. Har ni tips på fler beundransvärda ideologer så tipsa gärna. Allt för att hitta lite tro på mänskligheten och framtiden!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, ideologi, EU, moderaterna, alliansen,

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 300kr
Visst är det intressant?
Blogarama

Förslag på kompromisslösning

Det finns en medelväg för allt. Två franska framstående idrottare föreslår att man t.ex. kan bojkotta bara öppningscermonin och visa sitt stöd för mänskliga rättigheter på plats genom att bära band i hoppets färg grönt.
(Visste ni att grönt var hoppets färg? Det hade jag helt missat men känner att det ger ett ytterligare djup till min fina gröna blogg, tiarafeminism sprider hopp!)

Jag kan tycka att det är en ok kompromiss.

citat från DN.se
"Det vore exempelvis intressant om de deltagare som önskar kan bära ett grönt band, som visar deras engagemang för mänskliga rättigheter utan politiska förtecken, under hela OS, skrev Mesnil i ett meddelande till den franska pressen i fredags. "

Som jag tidigare sagt så anser jag att det är politisk, men visst det är inte partipolitiskt och stödjer igen specifik ideologi utöver tron på mänskliga rättigheter. Och så mycket politik borde t.o.m. en idrottare kunna stå för.

Minns jag fel eller var det inte så att en gång i tiden så la man ner alla krigiska handlingar deltagande länder emellan under de olympiska spelen? Det känns som en tradition värd att behålla!
Här kommer lite historik om de Olympiska spelen från Wikipedia.

Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, SvD, SvD, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Svd, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
Snabbguider från Dn, 1, 2, 3, 4, 5, 6,

Läs även andra bloggares åsikter om os, peking, tibet, krig, våld, sport, idrott, mänskliga rättigheter, traditioner, fred, ideologi, politik,


http://intressant.se/intressant
Blogarama

ett poäng till marx

Jaha, lite deppig som jag var efter dagens föreläsning valde jag att gå på stan och köpa en tröja, ett par vantar och lite strumpbyxor. Och allt kändes bra en stund. Nu några timmar senare tänkter jag "jävla marx, han hade en poäng" alienation, konsumtionssamhälle, varufetishism... jag försökte köpa mig lycklig och misslyckades såklart.

Andra bloggar om: Marx, pengar, shopping, arbete, ideologi, skola, studier, utbildning,

http://intressant.se/intressant
Blogarama