Förslag på kompromisslösning

Det finns en medelväg för allt. Två franska framstående idrottare föreslår att man t.ex. kan bojkotta bara öppningscermonin och visa sitt stöd för mänskliga rättigheter på plats genom att bära band i hoppets färg grönt.
(Visste ni att grönt var hoppets färg? Det hade jag helt missat men känner att det ger ett ytterligare djup till min fina gröna blogg, tiarafeminism sprider hopp!)

Jag kan tycka att det är en ok kompromiss.

citat från DN.se
"Det vore exempelvis intressant om de deltagare som önskar kan bära ett grönt band, som visar deras engagemang för mänskliga rättigheter utan politiska förtecken, under hela OS, skrev Mesnil i ett meddelande till den franska pressen i fredags. "

Som jag tidigare sagt så anser jag att det är politisk, men visst det är inte partipolitiskt och stödjer igen specifik ideologi utöver tron på mänskliga rättigheter. Och så mycket politik borde t.o.m. en idrottare kunna stå för.

Minns jag fel eller var det inte så att en gång i tiden så la man ner alla krigiska handlingar deltagande länder emellan under de olympiska spelen? Det känns som en tradition värd att behålla!
Här kommer lite historik om de Olympiska spelen från Wikipedia.

Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, SvD, SvD, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Svd, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
Snabbguider från Dn, 1, 2, 3, 4, 5, 6,

Läs även andra bloggares åsikter om os, peking, tibet, krig, våld, sport, idrott, mänskliga rättigheter, traditioner, fred, ideologi, politik,


http://intressant.se/intressant
Blogarama

kalla mig galen men...

Är det verkligen så orimligt att bojkotta OS under rådande omständigheter?
Jag är visserligen inte ett dugg intresserad av sport, om Sverige inte tar en enda medalj så rör det mig inte i ryggen, om Sverige så tog varenda medalj i hela OS skulle jag fortfarande inte fyllas av fosterlandskärlek och hybris för det är verkligen inte viktigt för mig, det är ju inte jag som tävlar. Jag fattar att det är viktigt för de enskilda idrottarna, deras jobb är att sporta, svettas och ta medaljer. Men för oss vanliga dödliga, varför är det så viktigt??

Kina behandlar och har behandlat Tibet vidrigt hur länge som helst nu, varför är det fel att sätta ner foten? Sport är inte politik säger man. Men vem säger att det är så? I mina ögon är praktiskt taget allt politiskt, att handla ekologiskt är politiskt, att sopsortera är politiskt, att helt ärligt eller för den delen helt oärligt betala skatt är politiskt när det väl kommer till kritan. Det är ändå en fråga om privatideologi (har jag myntat ett nytt begrepp nu??)
Vi har en underlig bild av vad som är politiskt, som om all politik är partipolitik. Men så är det såklart inte.

Nej, Bojkotta för tusan!

Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, Dn, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Svd,
Snabbguider från Dn, 1, 2, 3, 4, 5, 6,

Läs även andra bloggares åsikter om kina, os, Bojkott, mänskliga rättigheter, politik, miljö, partier, skatt, ekologi,

http://intressant.se/intressant
Blogarama