Fritt fram att kvotera in mig

På SvD Brännpunkt skriver Jessica Rozencrantz om hur hon absolut inte vill bli inkvoterad. Personligen säger jag gärna tvärt om: kvotera in mig nu!

Att vara kvinna och vilja göra karriär är en väg av gropar. Vi kämpar ständigt för att visa att vi är bra nog, lika bra. Vi gör det ofta genom att vara bättre, jobba mer och hårdare. Om och om igen sliter vi ut oss och ser våra manliga kollegor befodras före oss, högre än oss medan vi bankar huvudet mot glastaket och visar hur duktiga vi är tills vi går in i väggen.

Ett fåtal kvinnor kommer visserligen in. Vissa av dem som direkt resultat av deras kompetens men vissa också för att fungera som gatekeepers, som symboler för att kvinnor visst kan få komma in. Det är en kompetensfråga säger man till alla duktiga fröknar där ute. Och vi sliter ännu hårdare, vi kraschar ännu hårdare.

Då de flesta av oss är eniga om att kvinnor och män är lika kompetenta så kan vi konstatera att det inte är kompetensen som är problemet. Problemet är att det redan finns en kvotering som pågår i det fördolda, en kvotering av män. Vi ser det, vi känner det, varför inte erkänna det.
Kanske är det bästa sättet att krossa strukturer att omöjliggöra dem? Om vi har kvotering finns det ingen väg runt det.

Jag är trött på att bli bortsållad på grund av mitt kön, kvotera för all del in mig, jag lovar att jag förtjänar platsen!


Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

Det kan inte vara kul att vara Mona

Mona Sahlin kan inte ha det kul just nu. Lågt stöd både internet och bland väljare. Det sägs ju att det är ensamt på toppen och det kan ju inte vara kul i dagsläget.

Fast samtidigt fattar jag. Hon har ju inte synts så mycket. Jag vet inte riktigt var hon är eller vad hon gör. Inte heller vad hon tycker och vill. Otydlighet är inte till gagn.

Man tycker ju ändå att med allt skit som alliansen kommer med så borde de ligga sämre till. Som nu senast när pensionen sänktes för en massa pensionärer pga finanskrisen. Fast folk kanske inte förknippar det med personen Reinfeldt... typiskt!

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 300kr
Visst är det intressant?
Blogarama

Läs även andra bloggares åsikter om Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, val, statistik, socialdemokraterna, moderaterna,

Motsatsen till positiv utveckling

"folk vill inte ha det svårt, folk vill ha det lätt" ett Galenskaparna och After shave citat som tycks beskriva det politiska klimatet.

I vardagen får vi allt fler val. Elbolag och teleoperatörer finns in absurdum. Det finns så många val att man inte längre orkar välja. Men i politiken tycks de synliga valen smalna av. Läser Tommy Möllers analys av det i DN. Vi går mer och mer mot ett tvåpartisystem trots att det kryllar av mindre oetablerade partier. Endast på kommun och landstingsnivå verkar det möjligt för lokala initiativ att ta sig in och påverka.

Det gör mig lätt åksjuk när jag ser utvecklingen svuscha förbi åt fel håll. Som när man åker tåg och försöker räkna elstolparna man passerar. En avgränsad och till synes enkel uppgift som är helt omöjligt att genomföra.

Kanske för att jag är så trött på all politisk rapparkallja så känner jag mig uppfriskad av saker som Sören Wibes beslut att lämna Socialdemokraterna. Tyvärr för att han till skillnad från socialdemokraterna fortfarande på ett ideologiskt plan är socialdemokrat av den gamla goda skolan. Att det är gamla nyheter rör mig inte i ryggen. Det värmer den snarare. Jag försöker hitta personer som står för sina övertygelser, som inte vänder kappan efter oppinionens kastvindar. Som inte ägnar sig åt billigt röstfiske och snabba lösningar som sällan löser långsiktiga problem.. Har ni tips på fler beundransvärda ideologer så tipsa gärna. Allt för att hitta lite tro på mänskligheten och framtiden!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, ideologi, EU, moderaterna, alliansen,

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 300kr
Visst är det intressant?
Blogarama

rödgrön skåpmat

Har fått frågor om varför jag inte kastat mig på tangentbordet för att kommentera det rödgröna tvångsäktenskapet. Svaret är att jag faktiskt inte orkar. Det är "the no surprise, surprise". Deras nuvarande sammarbete var lika oundvikligt som beklagligt. Det sista vi behöver i dagens samhälle är ett tvåparti-system och allt som tar oss närmare det bekymrar mig.

Jag får en känsla av att vi hela tiden får färre alternativ. Makt flyttar ifrån oss till Bryssel där vi har svårt att göra vår röst hörd och där vi inte verkar bry oss om att höras heller. Här hemma får vi färre riktiga alternativ, vår valfrihet begränsas. På resten av marknaden så ökar alternativen lavinartat. Jag vet inte ens hur många mobiloperatörer jag har att välja på längre. Kanske gör allt vardagsväljande att vi inte orkar välja mellan flera politiska partier längre? Vi har gått över till ja eller nej frågor. Två alternativ är allt vi antas klara och vilja ha. Men hur gör man då om man är folkpartist men inte förstår hur man kan sammarbeta med kristdemokraterna? Eller om man är miljöpartist men inte vill se en regering med vänsterpartiet? Nu köper vi grisen i säcken. Rösta på en, få två/tre på köpet är det som gäller.
Var finns dynamiken i det?

I Fi så frågar vi oss självklart hur regeringsalternativen påverkar våra chanser? Måste vi ta ställning till någon av regeringsalternativen? Jag hoppas att vi låter bli och istället sticker ut som ett parti som kämpar för sina frågor i ur och skur och inte förhandlar på spekulation. Men där får vi se om mina partivänner delar mina åsikter. Jag är inte säker.

Jag längtar efter att se något nytt i politiken, lite dynamik, kackel i hönsgården. Jag vill inte ha en regering som sitter i stängda rum och bråkar och kommer ut som bästisar. Jag vill veta vad de står för, vilket av partierna som driver på just mina frågor.

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 300kr
Visst är det intressant?
Blogarama

en sån där dag..

Vaknade, övertygad om att det är måndag idag. Skorna som tidigare aldrig har krånglat ger ngn slags skavsår. Jag glömde både hatt och middag hemma. Borde ha tagit en jacka/kofta. Suck!

Som om det inte är nog är aftonbladets löpsedel om en kändisskilsmässa, detta trots att medlarna lägger nytt bud ikväll för att försöka lösa konflikten bakom vårdförbundets strejk. Det tycker jag är en större och intressantare nyhet. Men senast vår kära kvällsblaska skrev om det på aftonbladet.se var 23/5.

En annan intressant nyhet är LO's förslag om gemensam A-kassa. Personligen skulle jag gärna betala högre a-kassa för den solidariteten. Enligt nytt förslag så ska a-kassan plötsligt vara proportionerlig till arbetslösheten inom just det facket. För min del har det inneburit en ganska rejäl sänkning, för andra en rejäl ökning. Detta skapar lite underliga relationer mellan olika fackförbund inom LO, så ja, jag tycker det är en bra idé. Solidariteten måste återerövras inom facket och inom politiken. Ordet måste återfå sin klang av stolthet och gemenskap och lägga av sig den klang av naivitet som den nu förknippas med. Solidaritet är vackert, solidaritet är styrka och solidaritet är det som kan göra världen till en bättre plats att leva på för oss alla.

S vill nu förlänga föräldraledigheten. Mja, varför inte. Fast det är inte den mest angelägna frågan i mina ögon. Behovet av en individualiserad föräldraförsäkring är som jag ser det större. Bättre kvalitet på barnomsorgen med mycket kunnig personal, nära samarbete med genuspedagoger och mindre barngrupper är också en viktig fråga. Jag vet att det ofta uppfattas som kontroversiellt (främst av mammor med småbarn) men jag anser att barn mår bra av att gå på dagis, det är en viktig del av deras socialisering, jag tycker också att det är viktigt att mammorna och papporna kommer ut på arbetsmarknaden så de kan jobba ihop sin pension och bidra till samhällets gemensamma välfärd genom att betala skatt. Min mamma flyger i luften när jag förfäktar dessa åsikter i hennes närvaro, hon kämpar för långtidsamning, mycket längre föräldraledighet och vill absolut inte individualisera föräldraförsäkringen.
Fördelen med förslaget som jag ser det är att tiden endast ska kunna tas ut efter att föräldrarna gått tillbaka till jobbet. Och visst förstår jag det behovet. Ytterligare positivt är att dessa dagar föreslås vara individuella, halva var, inget snack. Härligt!

Och snälla skrota begreppet livspusslet, det driver mig till vansinne.

En annan S nyhet är kanske att väljarna tycker Sahlin är trevligare en Reinfleldt och att han är smartare. Är inte det en typisk könsstereotyp. Manlighet förknippas med kompetens och handlingskraft och kvinnlighet med trevlighet och annat gulligull. Suck!

Kände mig ganska duktig som smörjt in min stackars solkänsliga kropp med solkräm, tills jag läste larmrapporten. Suck, aldrig får man vara glad.

Läs även andra bloggares åsikter om trötthet, vardagsilska, mamma, pappa, socialdemokraterna, moderater, moderaterna, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, politik, individualiserad föräldraförsäkring, föräldraförsäkring, föräldrar, barn, barnomsorg, dagis, förskola, amning, genus, genuspedagogik, feminism, feminister, Feministiskt initiativ, Fi, FiRS, jämställdhet, livspusslet

http://intressant.se/intressant
Blogarama

prisjämförelse

Visserligen är det skillnad på andra partier och Fi, de har bidrag från staten i form av partistöd mm och de kan därmed unna sig lägre avgifter. Men alla partier har svårt att skaffa nya medlemmar och de har ändå följande avgifter:

Vänsterpartiet: 300kr
Socialdemokraterna: 100kr/år
Miljöpartiet: 50kr/år (första året, det framgår inte vad det kommer att kosta sen)
Centern: har faktiskt ingen information på sin hemsida om vad det kostar, man fyller i ett intresseformulär och sen hör de av sig.. Skumt.
Folkpartiet: 50kr/första året, sen olika beroende på var du bor
Kristdemokraterna: 100-160kr beroende på var du bor
Moderaterna: 100kr

Måste säga att jag efter att ha kollat in dessa siffror är förundrad. Vänsterpartiet som vänder sig till "arbetare" och låginkomsttagare har högre medlemsavgift än de övriga riksdagspartierna. Hur skumt är inte det?? Är det en ideologisk grej? Vad är dealen?

Intressant detta med att ha en lägre avgift första året, kanske smart, det ska vara billigt att gå med, då vet man kanske inte vad man ger sig in på och vill testa lite, då ska pengar inte stå i vägen för att komma igång. När man sedan varit medlem ett år och vet vad det är frågan om kanske man kan förväntas betala mer...

Fast jag håller fast vid att 100kr/år är en rimlig avgift för medlemskap i Fi. Enkelt och lagom dyrt.

Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, Feministiskt initiativ, Fi, folkpartiet, kristdemokraterna, medlemsavgift, miljöpartiet, moderaterna, pengar, socialdemokraterna, vänsterpartiet

http://intressant.se/intressant
Blogarama