Tuesday, August 14, 2007

Att ha tid att ha kontakt

Skrev nyss ett ganska lång brev till farmor, vi har allt förlite kontakt och jag är sällan ledig på telefonvänliga tider.

Jag är orolig för henne, hon har så ont och hon har så mycket inre stress och press att man undrar hur det är möjligt. När jag var nere nu innan pride och hälsade på så andades hon läskigt, så fort hon kände den minsta stress, nästan lite asmatiskt, som att hon inte fick luft.

Har därför beslutat att vara mer närvarande på det sätt som nu går, bara skicka lite pepp, brev eller kanske vykort. Bara förmedla att man finns och bryr sig.
+ att hela konceptet att få post blev urtrist när mailen kom in i våra liv. Missförstå mig rätt, jag älskar mail men jag blir nostalgisk när jag tänker på hur jag i 12-13års åldern rusade till brevlådan för att se om ngn av mina brevvänner hört av sig. Numera ramlar posten in och man suckar "åh nej, mer reklam och räkningar" enda undantaget är jul och födelsedagar, enstaka gånger vid påsk... Då är det ändå bara meningslösa vykort utan något personligt budskap, "god jul önskar familjen petterson" typ. Man kan lika gärna lägga ut hela grejen på entrepenad. "här ta min adressbok och skriv lite snälla men opersonliga saker på vykort åt dem". Det skulle dessutom vara en guldgruva för säsongsarbetande ungdomar =).

Nej, nu måste jag sova, ska tvätta imorgon!

Andra bloggar om: , , , , ,

http://intressant.se/intressant
Blogarama

3 comments:

carra said...

Åh, ja... jag kan också sakna gamla hederliga brev och hur ivrigt jag brukade vänta på posten för att se om någon av alla mina sjuhundraelva brevkompisar hade skrivit!

Älskar mail :) Men när jag numera någon enstaka gång får handskrivna brev, så är det en högtidsstund!

maria said...

Ja, ett riktigt brev är något annat. Det är en annan känsla.
ha en bra dag!

tiarafeministen said...

Tror brev käns mer speciella för att man vet att det har varit en större ansträngning + att de ofta är handskrivna så det känns mer personligt.