Hälsa din "vän"

I min släkt men även i delar av min ytliga bekantskapskrets finns det några som inte klarar att ta ordet flickvän i munnen. Det spelar ingen roll att jag och finaste flickvännen har varit ihop i lite under 3år. Värst är farmor och farfar. De är uttalat anti-flickvän, vill att jag ska sluta med "de här dumheterna" och skaffa pv. När man pratar med dem i telefon kan de inte riktigt låta bli att fråga om finaste men de har dåligt minne och lite svårt att lära sig vad hon heter (om det inte är en demonstrativ grej) så de brukar fråga hur det står till med min "vän". Jag blir provocerad och brukar spela dum, vilket av mina vänner, jag har en ganska stor bekantskapskrets, jag börjar räkna upp namnen på alla vänner de har träffat, alla utom flickvännen för att tvinga dem att erkänna vår relations natur.
Tillslut säger ja "aha, ni menar xxxxxxx, hon är inte min vän hon är min flickvän" och då säger de "jaha, men jag hoppas att hon mår bra i alla fall..." och till nästa gång vi pratar har de glömt det igen...

Senast så fick jag nog och gav dem förslag på andra saker de kunde referera till henne som, "min käresta", "min partner alt min livspartner", "kvinnan i mitt liv", "kärleken" osv. Tillslut föreslog farfar själv att han skulle kunna kalla henne för "min tjej" vilket jag godtog!
Får se hur länge det sitter...

Jisses vad man ska behöva nöta på små saker!

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, feminister, hbt, hbtq, homofobi, släkt, farmor, farfar, flickvän, partner, relationer, kärlek, känslor,

http://intressant.se/intressant
Blogarama

Att ha tid att ha kontakt

Skrev nyss ett ganska lång brev till farmor, vi har allt förlite kontakt och jag är sällan ledig på telefonvänliga tider.

Jag är orolig för henne, hon har så ont och hon har så mycket inre stress och press att man undrar hur det är möjligt. När jag var nere nu innan pride och hälsade på så andades hon läskigt, så fort hon kände den minsta stress, nästan lite asmatiskt, som att hon inte fick luft.

Har därför beslutat att vara mer närvarande på det sätt som nu går, bara skicka lite pepp, brev eller kanske vykort. Bara förmedla att man finns och bryr sig.
+ att hela konceptet att få post blev urtrist när mailen kom in i våra liv. Missförstå mig rätt, jag älskar mail men jag blir nostalgisk när jag tänker på hur jag i 12-13års åldern rusade till brevlådan för att se om ngn av mina brevvänner hört av sig. Numera ramlar posten in och man suckar "åh nej, mer reklam och räkningar" enda undantaget är jul och födelsedagar, enstaka gånger vid påsk... Då är det ändå bara meningslösa vykort utan något personligt budskap, "god jul önskar familjen petterson" typ. Man kan lika gärna lägga ut hela grejen på entrepenad. "här ta min adressbok och skriv lite snälla men opersonliga saker på vykort åt dem". Det skulle dessutom vara en guldgruva för säsongsarbetande ungdomar =).

Nej, nu måste jag sova, ska tvätta imorgon!

Andra bloggar om: post, brev, farmor, kontakt, släkt, omtanke

http://intressant.se/intressant
Blogarama