enigheten i höjden amen

Efter artikeln om Mona Sahlin nedan läste jag Henrik Brors analys av situationen. Och det är samma sak som alla säger och har sagt. Regeringsalternativ, regeringsalternativ, helleluja i höjden, amen.

Jag håller fast vid att jag är så innerligt trött på detta blåa och röda laget snacket att jag får utslag. Detta ska föreställa verkligheten och inte underhållningsprogramet parlamentet.

Hela vitsen med att ha flera partier är för att få bredd i politiken och ge alla väljare en chans att bli representerade. Partierna klarade alldelles utmärkt av att bli mer likriktade utan att gänga ihop sig mot varandra. Dynamiken i politiken är dämpad och istället så sitter allinansens nickedockor och pekar finger åt mp, s och v för att de inte bildat ett eget dockteaterkompani förlåt, jag menar parti.

Jag skulle dock föredra att se partidebatterna i form av kasperteater framöver. Det skulle åtminstånne ge en humorisktisk aspekt till den gamla skåpmat de serverar oss. Jag tror även
att motsättningarna inom allinansen skulle synas bättre då. Tänker er själva.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, politiker, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, lars Ohly, maria wetterstrand, maude olofsson, göran hägglund, jan björklund, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, centerpartiet, kristdemokraterna, folkpartiet, moderaterna, val, alliansen, partier, teater, dockor,
http://intressant.se/intressant
Blogarama