Friday, November 21, 2008

att ta och ge

Att ha två jobb har både goda och onda sidor. En av de goda är att olikheten i mina tjänster ger mig en större förståelse för alla inblandade. Som samordnare löser jag vakkanser, beviljar semester och lägger schema. Som vanlig spärrexpeditör är jag den som söker semester, sjukanmäler mig och har synpunkter på schema. Jag har en ganska bra förståelse för dem som planerar mitt schema och ganska stor sympati för dem jag lägger schema åt. Detta är såklart både en välsignelse och en förbannelse. När allt flyter på som vanligt vet jag att uppskatta det hårda jobb som ligger bakom faktumet att allt funkar. När anställda krånglar kan jag förstå hur sånt kan hända. Men ibland gör just den förståelsen att jag lackar ur totalt. När jag vet hur tydliga direktiven har varit och folk trots detta försöker lura mig t.ex.

Det är även irriterande när man som anställd känner att något blivit fel som man uppfattar hade varit möjligt att lösa (om jag hade varit ansvarig där...)

Idag var en irritationsdag då jag i goooood tid sökt ledigt för politiskt uppdrag och i tidigare fall fått informationen att om de inte säger ngt så betyder det att semestern är beviljad. Imorse ringde telefonen 06.16 och de undrade varför jag inte var på jobbet. Men jag hade ju sökt ledigt för rådslag. I egenskap av Ordf för Fi Region Stockholm så behöver jag vara på nat rådslaget idag men främst på lokala rådslaget imorgon. Befinner mig just nu på jobbet medan facket reder ut vad som pågår och ser till att jag i alla fall kan vara med imorgon.

Men jag har såklart förståelse för att det kan bli fel och jag vill inte skjuta budbäraren (dvs den som jobbar idag) eftersom jag inte vet vem som tog beslutet och varför. Detta ett direkt resultat av att sitta på två stolar. Man blir ibland lite för förstående...

Suck!

http://intressant.se/intressant
Blogarama

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

1 comment:

Maria Byström said...

Å, nej vad jobbigt. Strul, strul, strul. Hoppas det ordnar sig tills imorgon iaf. kram