Monday, August 11, 2008

Livets pärser och smärtor

Ack och ve vilken ödestigen titel. Men i ärlighetens namn så skulle dagen ha kunnat börja bättre, trötthet, äckligt äpple på gröten och förseningar i pendeltågstrafiken. Garnet tog slut innan mössan var klar så nu måste jag vänta tills på onsdag innan jag hinner köpa mer... Sitter nu och virkar på ett Fi-rosa solglasögonfodral och muttrar. Jobbet var pga pendeleländet också en pärs under morgontimmarna.

Sen har jag ju centralaberedskapen denna vecka, tjoho. Nattsömnen är ständigt hotad men hittills så har den varit snäll. Håller tummarna för att denna trend ska fortsätta...

Fick idag veta att det mer eller mindre pågår en nedmontering av hela LSS-lagstiftningen. Nu ska man tydligen behöva grava fysiska handikapp för att kvalificera. Själv jobbar jag med hjärnskadade vars fysik är deras minsta problem. Folk med sk "osynliga handikapp" har haft problem att få assistans med det tidigare systemet, men hur ska det bli nu? Ska denna individernas regering förhindra dessa människor att vara individer, att leva det liv de har förutsättningarna att leva om de bara får assistans? Ska de tvingas återgå till ett vegetativt tillstånd? Oacceptabelt!!!

När man jobbar med handikappade och ser deras enorma potential och den livskvalitet assistansen möjliggör så kan man inte säga annat än att detta är något som måste få kosta!
Inte heller ser jag oppositionen rusa till de handikappades försvar, de tycker säkert också att det är för dyrt och är tacksamma över att inte behöva nedmontera och själva bära hundhuvudet. Hyckleri alltihopa! Det äcklar mig.

Det var länge sedan vi var beredda att betala för allas rätt till livskvalitet. Men vi glömmer att vi alla är potentiella strokepatienter, att vi alla kan ramla, bli överkörda, nedslagna eller drabbas av en infektion i hjärnan. Att vi alla skulle kunna bli hjärnskadade men lite otur. Vi går runt och tar våra friska kroppar för givna, möjligen fruktande tidens tand. Arroganta, det är vad vi är och dumma, riktigt puckade faktiskt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

http://intressant.se/intressant
Blogarama


1 comment:

Mikaela said...

Om man inte jobbat med assistans, som både du och jag gör/har gjort, så förstår man nog inte hur livet kan te sig som funktionshindrad, men också vilken magnifikt stor skillnad assistansen gör. Visst har jag sett enskilda fall där jag sett att personen skulle klarat sig bra även med färre timmar men det är knappast standard, och många som har behovet blir redan idag utan.