Den värsta mardrömmen

Har haft en sån där dålig natt. Sovit i korta perioder, lätt och med skumma och obehagliga drömmar. När jag vaknade fanns det inte en fiber av min kropp som ville gå upp. Otroligt vad man kan tvinga sig själv att göra.

När jag tittar på dn.se så ser jag att det inte bara är jag som lidit av mardrömmar. Det har varit rökutveckling i tunnelbanan. Det finns nog inget vi är så oroliga för. Tack och lov var det "bara" en brinnande låda som kunde hittas och släckas innan verklig fara uppstod.

Är inte i form för drama och trauma. Tycker att jag sovit så mycket och tagit det lungt den senaste veckan men mår ändå inte helt 100%. När jag gick till tåget så fick jag med tankevåld tvinga mig från att inte vända och gå hem. Hem till värmen och sängen, täcket och alla kuddarna..

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 300kr
Visst är det intressant?
Blogarama