Huruvida det är en könsrollsgrej eller ett resultat av erfarenhet och uppfostran vet jag inte, det jag vet är att jag är skitdålig på att be om hjälp. Har i styrelsearbete och politik lärt mig att delegera och säga nej. Privat är det en helt annan femma. Jag har köpt nya möbler och klarar inte av att montera ihop dem själva. Detta sätter mig i två dilemman.
Dilemma 1: ”feminister får inte be om hjälp med killgrejer”.
Så fort man som kvinna berättar för en icke-feminist att man bett en man om hjälp med att montera möbler, fixa med el-prylar eller bära sjukt tunga grejer så ifrågasätter de om man är feminist. Och grejen är man även kan möta den mentaliteten hos andra feminister. Som om att jag måste lära mig att göra dessa stereotypt manliga grejer för att bevisa för världen att kvinnor minsann kan. Det kan ju inte vara så att alla kvinnors självständighet och trovärdighet i klara sig själv frågan vilar på mina axlar? Och ändå så lyckas jag inte skaka av mig känslan av skuld. Den enda lösningen tycks vara att be en kvinna om hjälp. Löjligt!
Dilemma 2. Vem känns det okej att be om hjälp?
Alla jag känner har redan så mycket att göra att jag tvekar att be om hjälp. Jag vill inte överbelasta mina redan sönderstressade vänner. Min familj känns extra svår att be (se dilemma 1).
Men kanske måste vi inse att om vi alla vågade be om hjälp så skulle ingen av oss vara så överbelastade. Det är ändå så att ingen kan vara bra på allt. Synd bara att faktumet att jag är bra på obegriplig många saker inte räcker för att jag ska slippa lära mig montera möbler.
http://intressant.se/intressant
Blogarama
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Subscribe To
Posts
Comments
9 comments:
Du får ta det med en klackspark och lite humor och erkänna att du passar in i vissa könsmönster (eller könsfördomar), helt enkelt. Vill man komma loss från ett "måste" så är det ju dumt att låsa in sig i ett "får inte" istället.
Hade jag varit feminist så hade jag inte kämpat mot eventuella symptom (dvs könsmönster, = statistiska skillnader), utan mot sjukdomen, som väl är kulturella och andra samhälleliga krav eller påtryckningar för att individer (kvinnor/män) skall anpassa sig och vara på ett visst sätt.
Känner du dig inte tvingad till eller under påtryckningar att vara ointresserad av exempelvis möbelmontering eller elprylar, så ser då inte jag något anti-feministiskt med att vara ointresserad av just detta.
Däremot så ser jag samma typ av tvång eller påtryckningar av att vara på ett visst sätt när du känner att en feminist kanske MÅSTE klara vissa saker själv, eller vara eller bete sig på vissa andra specifika sätt. Detta låter anti-feministiskt i mina öron.
Men, nu är jag ju inte feminist, så vad vet jag om hur ni ser på det hela.
I vilket fall som helst så kom jag hit till din blogg bara för att jag såg dig på teve nyss och tyckte att du var snygg. Och jag måste säga att det var en trevlig bild på när du ligger på marken där och så ;)
Wow, tack för komplimangen. Du gillar inte att montera billybokhyllor ;-p
Jag formligen älskar billybokhyllor. Särskilt att montera dem. Och även om jag hade hatat det så hade jag gjort det för dig ;)
Jag tror också att det vore en bättre värld om vi alla på ett vänligt sätt kunde erbjuda hjälp - utan att vara påträngande (typ "håhå, lilla gumman, den där tunga saken tar [stora starka] jag sörru"). Och inte blev sura om vi inte "fick" hjälpa till. :)
(alltså som kommentar till din blogpost, inte konversationen ovan!)
(för övrigt kan jag notera att jag råkar vara en hejare på IKEA-möbler av tvång och ohejdad vana - mitt hetaste tips är att kolla att alla skruvar finns med först och vilka de är - så blir det lättare med beskrivningen sen)
Haha, tror inte grundproblemet är skruvandet (alltså den tekniska biten) utan snarare min brist på råstyrka. Jag orkar inte ens lägga ned lådorna på golvet, de står uppställda mot väggen och jag har en känsla av att jag kommer att krossas, ha sönder dem eller golvet...
Dags att använda gymkortet helt enkelt, men vill helst att möblerna ska vara klara innan jag trännat upp mig så pass...
Jag skulle gärna hjälpa dig :-)
Tack Maria, nästa gång ringer jag dig direkt!
=)
Och jag hade praktiskt taget redan sagt att jag skulle hjälpa till. Men nejdå, damen ville inte lyssna! ;-P
Post a Comment