Thursday, September 11, 2008

Att hantera hösten

Det finns fullt av sprudlande poesi om våra olika årstider, men jag lyckas aldrig dra mig till minnes något som handlar om hösten. Kanske för att hösten inte inspirerar till glädje och beskrivning utan snarare manar till tystnad och tillbakadragenhet.

Hösten har två huvuden, det är de glada färgerna, en lukt i luften, solen som skiner där man går i lagom tjocka koftor och halsdukar, innan mössornas tid. Den fina hösten. Men hösten är också tiden för envetet regn som än duggar, än piskar och gör det omöjligt att klä sig rätt. Det är mörkret som äter sig in i ens liv och gör dagarna kortare och nätterna längre. Som rullar in oss i filtar och videokvällar (på gott och ont).

Den höst vi har haft än så länge påminner inte alls om den glada, varma hösten. Dagar i ända har duggregnet plågat mig. Inte tillräckligt för att det ska vara värt att fälla upp paraplyet men nog för att håret ska krulla sig åt alla håll och kanter och man får den där kalla och lite genområa känslan i hela kroppen. Jag har fått höstrusket i kroppen, inte nog för att bli sjuk utan bara precis så man blir slö och trött med en underlig längtan efter att rulla in sig i en filt och leka kåldolme...

Längtar efter varma färger och sol.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

http://intressant.se/intressant
Blogarama

4 comments:

Maria Byström said...

Jag fullkomligt älskar hösten :-)

Och det ska bli sååååå kul att lyssna på dig den 16:e!

Ha det bäst och jättekul och grattis till ordförandeskapet i Sthlms F!

hösthälsar Maria

Élise said...

Du bleka, höga höst...

Du bleka, höga höst, du är mig kär!
I ditt lätta dis jag tycker mig skymta
de första trevande aningarnas tid.
Du återkallar i mitt sinne ljusets morgon,
då solen kämpade för att genombryta dunklet,
gryningens timmar, då strävandets blomma,
ännu sluten tätt i sin knopp,
svällde av underbara safter.
Därför är du mig kär, svala, drömmande, disiga höst!

Karin Boye

____________________________
Höstens dagar

Höstens dagar äro genomskinliga
och målade på skogens gyllne grund...
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är så skönt att somna utan önskan,
mätt på blommorna och trött på grönskan,
med vinets röda krans vid huvudgärden...
Höstens dag har ingen längtan mer,
dess fingrar äro obevekligt kalla,
i sina drömmar överallt den ser,
hur vita flingor oupphörligt falla...

Edith Södergran

Élise said...

Vilket vackert språk är svenska, tycker jag...
Vi ses den 16:e!

tiarafeministen said...

Tack Elise, skönt att någon kommer ihåg höstens poeter =) vi ses den 16de och förhoppningsvis 20-21a?
L