Projekt på olika nivåer

Det gäller att hålla fötterna på jorden. Det finns tendenser bland folk att efter att ha fått ett bättre jobb, en inflytelserik plats i en organisation eller en mer privilegerad tillvaro att plötsligt inte vilja smutsa ned händerna lite. Som om att det skulle sänka deras inflytande och status. Principiellt tycker jag att det är vidrigt och stödjer ett statussystem som bygger på samma människosyn som rättfärdiga förtryck och diskriminering.

Vissa uttrycker förvåning över att jag som ordförande för hela Stockholms län fortfarande kan tänka mig att koka kaffe, släpa tunga saker och sitta hemma och måla dukar och tröjor med textilfärg. Att jag fortfarande kan tänka mig att göra de saker jag gjorde innan jag satte mig i styrelsen. Men det är inte konstigt alls. Det ena utsluter inte det andra. Om jag slutade göra dessa saker skulle jag slutligen förlora kontakt med organisationen, med de människor som lärt känna mig och som vet vad jag går för. Samtidigt som jag sitter och bjuder in föreläsare sitter jag och funderar på maten som ska serveras på middagen, vilka rätter som jag ska laga. Jag funderar på om jag ska koka lite tryffel som vi kan sälja som fika samtidigt som jag planerar en workshop. Hela FiRS styrelsen sliter som djur för att få möten att bli bra, aktioner att funka och att ha fungerande hemsidor och mailutskick. Det skulle gå åt skogen om vi fick hybris.

Den ena utesluter inte det andra, det gäller bara att hitta en balans.

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, Feministiskt initiativ, Fi, Fi extravaganza, föreläsning, workshop, kläder, mat, godis, organisation, staus, förtryck, förtroende, fika, stockholm, FiRS,

http://intressant.se/intressant
Blogarama