Inte ens på den kvinnodominerade genusinstitutionen är man fri från det manliga tolkningsföreträdet. Vad talar jag om? En pettitess såklart. Man går in på toaletten på institutionen och ringen är uppe. Är jag löjlig? Kanske...
Men borde det inte finnas en plats på universitetet där man utgår ifrån något annat än den manliga normen? Och om man skulle ge sig på jakt efter en sådan plats skulle man inte börja leta på genusinstitutionen?
Men ofta när man tänker att man ska förändra sig, släppa rätten att tolka världen så verkar man missa de små grejerna, som att man lämnar ringen uppe trots att de flesta som ska använda den sitter ner.
Jag hade ett möte hemma hos mig för ganska länge sen, bara feminister, bara en man. Jag går in på toaletten och ringen är uppe. Jag drabbas av en viss irritation så jag går ut och säger till honom att "i mitt hem definierar jag vad som är toaringens normaltillstånd, och det är nerfällt, även locket ska vara nerfällt" och han tittade på mig som att jag var knäpp. Och det kanske jag är, men inte på grund av detta.
Om jag inte ens har rätt att välja hur min toasitts normaltillstånd, vad i hela friden kan jag välja?? är det så mycket begärt att man funderar på små vardagliga saker, som varför ens egna syn på saken är lag trots att majoriteten av människorna omkring inte anser att det är så?
Andra bloggar om: feminism, könmaktsordningen, könsroller, jämställdhet,
http://intressant.se/intressant
Blogarama
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Sånt här fascinerar mig. Om de inte ens kan ändra på de enklaste små vardagliga ting, hur ska de då kunna förändra världen, hade de tänkt? Ska resten av världen bara lyssna andäktigt och göra som de säger?
Förändringen börjar ju hos en själv. Utan att förändra sig själv, går det inte att förändra världen. Men med små, små steg i vardagen, så ska vi klara det. Trots allt har det gått framåt på 100 år. (Även om det kunde gå snabbare.)
Det där med toaringen känner jag igen. Har jag haft någon kvinna på besök hemma hos mig och hon lämnat den nedfälld så läxar jag upp henne. Jag talar om att i mitt hem är det jag som bestämmer och jag är karl och inget fruntimmer ska komma och bestämma över min toa. Sånna uppläxningar brukar alltid lätta upp stämningen.
Post a Comment