Snart är det kongressdags och ni vet vad det betyder

Nu är det dags att gnugga de feministiska geniknölarna. Varje kongress har vi medlemar chansen att göra organisationen och politiken ännu bättre. Vem som helst som är medlem kan skicka motioner och åka och rösta på kongressen. Jag har varit på varje kongress sedan starten och det är alltid lika magiskt och underbart oavsett hur turbullent det har porträtterats från media.

När jag satt med Fi-student 2005 och skrev motioner till första kongressen i Örebo glödde jag med varje fiber och jag var så lycklig över att vara del av denna historiska händelse och ville verkligen att det skulle bli bra. Det finns fortfarande krav i politikdokumentet som skrevs av oss entusiastiska studenter den dagen. Den känslan är enorm, varje gång din motion går igenom känns det som att flyga.

Nu är det dags igen om med valrörelsen i ryggen så tror jag vi har en bättre bild av vad folk vill veta om oss och det är dags att formulera det i konkret politik. Formuleringar är också viktiga. Hur kan vi uttrycka det som är unikt med Fi? Hur säger vi det vi ser på ett visionärt men ändå lättfattligt sätt? Hur använder vi akademiska begrepp utan att bli elitistiska? Som vanligt kommer motionerna hagla in och allt kommer ställas på sin spets!

Hela Fi sitter just nu och glöder för att visa er att vi är bättre än du trodde och mer banbrytande, unika och oumbärliga än du någon tidigare insett.

Är du redo för det?

Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

Talespersoner sökes

En spännande möjlighet finns nu för de Fi medlemmar som vill profilera sig mer och nå ut. Vi ska välja två eller tre nya talespersoner i mars, på min födelsedag. Undrar om jag kan önska mig talespersoner och få dem valda i födelsedagspresent.

Men skoj åsido så tror jag att det är dags för Fi att visa ny energi och nya ansikten. Chansen att slippa ses som "Gudruns parti" och tvätta bort lite av den vänsterstämpel som vi genom henne fått välkomnar jag med öppna armar. Kanske kan våra nya talespersoner utan så mycket bagage förmedla vad vi egentligen är: Partiet som ställer sig utanför den politiska skalan och har feminism som sin grundideologi och som aldrig kommer sätta feminismen i andra hand.

Nu gäller det att alla andra backar upp dem som aldrig förr. Våra talespersoner kommer ha samma förväntningar på sig som andra partiledare men samtidigt försörja sig på ett vanligt jobb. Att både jobba och representera Fi vet vi som valkampanjat sliter otroligt på oss både fysiskt och psykiskt. Att göra det över en valrörelse är en sak, det är kanske en annan att klara det i två eller helst fyra år är en annan. Därför måste Fi som organisation ge de nya talespersonerna fullständig uppbackning!

Kolla in länkarna: här, här, här, här, här, här och här

Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

Tiarafeministen bistår i julklappsångesten

Lika trött som jag på att försöka hitta paket, trängas i butiker och ha ångest över julen?

Jag vill just nu lägga ned hela julen, jag känner ingen direkt förväntan eller glädje.

Ljuset i mörkret är superklappar från Actionaid som kan köpas och ges bort samma dag så länge du har en skrivare eller personen har mail. Du kan välja massa olika projek, kycklingar, åsnor och getter är ovanliga paket och man blir egentligen bara lättad av att man slipper ta hand om den. Funkar till alla åldrar utom möjligen små barn.. Prisklassen på e-julklapparna varierar, billigaste är 75kr och dyraste kostar 350kr. Men då får man också en bikupa!

Jag har köpt böcker, getter och mycket annat där 3 år i rad och folk blir alltid glada och tycker det är roligt. 99% av alla vi känner behöver inte mer grejer så varför slita på jordens resurser och förrådens gränser när vi istället kan ge till dem som faktiskt behöver?

Gå in på Actionaids hemsida och köp de sista klapparna redan ikväll så kan du ägna hela torsdagen åt att nödstäda istället. Den extra tiden får vara min julklapp till er!

Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

Den omöjliga ekvationen: kan man tänka positivt utan "flum"

Jag är inte religös, jag ägnar mig inte åt att tro. Jag gillar verkligheten, det som man kan ta på, ändra, förändra. Jag har större delen av mitt vuxenliv tagit avstånd ifrån min barndoms andlighet. Båda mina föräldrar tror på någon form av reinkarnation och karma fast på varsitt sätt som inte är troget någon egentlig religion. De lägger till och drar ifrån tills det passar dem och jag har alltid upplevt att de gömmer sig lite bakom sin lapptäcks-tro och låter den motivera beslut och handlingar.
Jag har aldrig gillat det, det har för mig känts som verklighetsflykt och "flum". Jag testade mer styrd religion när jag valde att konfirmera mig men inte heller det tilltalade mig. Jag vet inte om det finns något större där ute eller inte, sanningen är att det inte spelar någon roll för mig. I min värld handlar det om att kunna se sin spegelbild och vara stolt över den man är och det man gör. Jag kan stå för mitt liv och mina handlingar oavsett om det blir skärseld, nytt liv eller bara mörkt. Vilket av dem är ointressant.

Jag är socialkonstruktivs, jag tror vi blir dem vi är på grund av uppfostran, upplevelser, observationer och erfarenheter. Små som stora formas vi. Folk brukar titta på mig och undra om jag verkligen tror att det är 100% social konstruktion. Återigen är jag ointresserad av att tro. Jag lever och agerar som om det var 100%, att alla har samma möjligheter, samma förutsättningar inom sig även om de har utvecklats åt olika håll. Better safe then sorry, jag tänker inte trycka ned någon pga teorier om vad som är naturligt. Jag tror på alla, jag ser gränserna som utmaningar inte begränsningar.

Men mitt i detta avståndstagande från flum, själavård och tro så är det ibland svårt att hitta motivation, avslappning och driv. Jag har så mycket stress i mitt liv och jag har så svårt att hantera den. Jag försöker påtala problem för att de ska lösas men lösningar känns allt för ofta låååångt borta. Jag tar på mig för mycket och kan inte släppa jobb när jag går hem.

Om och om igen hör jag samma fras "tänk positivt" i olika versioner. Allt från "fokusera på det positiva" till "om du tänker att det kan hända så gör det kanske det" osv. Men hur i hela friden ställer man sig och tittar på kaos och tänker positivt? Och även om man väljer den positiva inställningen "jag kan fixa detta", hur länge rullar man likt Sisyfos upp stenen för kullen och ser den ramla ned innan man får slut på optimistiska platityder? Vänder man sig till tips och trix är de alla genomsyrade av det flum som jag tar avstånd ifrån. Tänka positivt hänger ihop med snack om karma, universum och "tankens kraft". Efter att ha växt upp i ett hus fyllt av böcker om att "tänka sig rik" eller "tänka sig framgångsrik" så får alla sånna tankebanor mig att sparka bakut. Förra julen fick jag boken hemligheten i julklapp, en hel jävla bok om att tänka "rätt" för att nå sina mål. Personligen vill jag hellre lägga min energi på att skapa världen jag vill ha än att låtsas att den redan finns och hoppas att osynliga pusselbitar ska falla på plats.

Så nu är frågan: finns det ett positivt tänkande bortom flummet och kan jag få det utan andligt mumbo-joumbo på köpet? Jag vill inte få en ny världsåskådning, jag vill bara slippa klumpen i min mage... Kan jag slippa mitt eget gnäll utan att börja med yoga, meditation eller floating?

Sen tänker jag att det kanske inte är mig det är fel på. Men det är ju inte positivt tänkande...



Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

Ode till en ny kalender

Eller ja, det blir ingen vers men däremot en kärleksförklaring till konceptet ny kalender.
När nyårsklockorna ringer känner jag ingenting. Varken förväntan eller förändring. Magin är förlorad. Nyårsafton är ofta bara en hypad fest, inte en vändning eller nytändning.

Sorgligt? Kanske, men jag fylls av en känsla av öppningar och nya möjligheter när jag köper min nya kalender. När jag öppnar den ser jag de tomma sidorna och det är verkligen som att vända blad och få nya chanser. Min blanka kalender är öppen för nya möjligheter, nya idéer, nya och gamla vänner. Och där och då får jag känslan av att börja om.

Många skrattar åt min kärlek till den fysiska kalendern, de har en digital kalender som synkar med mail och mobil. Men det är ingenting för mig. Det spelar ingen roll hur smidigt det är jag vill ha en fysisk kalender, jag vill slå upp pärmarna och se mitt liv, planera in nya saker.

Jag har i snart 10 år köpt mina kalendrar hos Ordning och Reda, en affär som jag älskar eftersom den ger mig hopp om struktur och effektivitet. Jag får samma euforiska känsla av butiker med kontorsmaterial eller butiker med förvaring till exempelt Granit. Årets kalender är lila.
Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

På allmän begäran - ett blogginlägg

Det är tyst på bloggen just nu, kanske för att jag tycker den är tråkig just nu. Står i valet och kvalet mellan att skaffa en ny blogg eller hålla ut tills jag lyckas få någon att bygga min hemsida. Om jag inte kommer över den puckel jag känner nu blir det nog en ny blogg.

Vad har då hänt sedan sist?
Igår var jag på möte med 8mars-kommiten och vi spikade temat för 2011 och pratade mycket praktiska ting. Idag besökte jag LUFs feministiska arbetsgrupp för att prata om hjärtefrågor, Fi och mycket annat. Fokus hamnade mycket på hur hjärtefrågor uppstår och hur man behåller sina hjärtefrågor, får nya och inte glider ifrån sina ideal. Men då det var fritt för frågor fick jag också frågan om vad feminism är för mig. Ska vara helt ärlig med att jag har lite problem med den frågan eftersom den är så invecklad att svara på och oavsett hur många gånger jag gör det så känns det aldrig som att det helt och hållet går att uttrycka. Det är så otroligt känslomässigt och logiskt, stort och litet, enkelt och komplicerat, allt på en gång och jag får inte riktigt till det. Kanske är det dags att skriva det tiarafeministiska manifestet så jag får ned det en gång för alla?

Utöver det fylls mina dagar med jobb och pyssel. Medan det känns som att hälften av alla jag känner sitter fast på ett tåg någonstans i landet så sliter jag och mina kollegor för att få tunnelbanan att gå trots den pågående vintern. Kallt och otacksamt egentligen men vi gör vårt yttersta och oftast så går tåg.

Pysslar gör jag extra mycket eftersom jag nu på lördag 4 december ska sälja hemgjorda smycken med min lilla syster Ylvali på Basar Under i skrapan. Har lovat att om andan faller på även spå i tarootkort vilket jag inte gjort för allmänheten sedan Pride då jag spådde feministiska framtider gratis i Fi-tältet (succé ifall ni undrar).

Jobbar såklart vidare med vår Antirasistiska kampanj, bokcirklar och en större utåtriktad kampanj med mera är att vänta. Vintern är tyvärr en kampanjfientlig årstid. Utöver att det är svårt att motivera frysande medlemmar att stå utomhus och dela flygblad är det svårt att få förbipasserande att stanna till och prata. Men vi måste försöka! Extra underställ införskaffas av kloka som kommer ihåg att kampen för jämställdhet, antidiskriminering och ett annat samhälle inte går i ide!

Ses ute i kampanjen!

För att allt ska funka

Försöker acceptera att för att allt ska funka måste jag funka. Vara pigg och vilja göra det jag gör.

Jag har så mycket energi och så mycket glöd men saknar just nu kanaler för att få ett bra utlopp, istället bygger det upp frustration inom mig och jag inser att jag kanske kan få vila lite nu istället för att känna alla dessa känslor?

Jag har tagit en veckas semester för att göra ingenting, bara vara. Jag har börjat pyssla igen, inte bara Fi-grejer utan också sånt som andra kan gilla, kanske till och med saker till mig själv. Saker som inte ska användas i en kampanj eller på ett möte utan i mitt privatliv. Smaka på ordet "privatliv". Det låter som en lyx jag sällan unnar mig, mina nära, privata vänner är färre nu än tidigare, de kanske trötnade på att bli bortprioriterade för politik och förändra världen. Några har jag kvar och eftersom de finns kvar vet jag också att de är världens bästa och sannaste vänner. Men de förtjänar att träffa en Linnéa som är kul, som hinner ses och göra saker. Någon som hinner fika i timmar, gå på utställningar, ta promenader och ha kul.

Fi är fortfarande en otroligt stor del av mitt liv men jag försöker också att vara Linnéa. Så därför blir det inte så mycket bloggat..

Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama