Konsten att samla kraft och krafter

Varför är det så svårt för mig att förstå hur trött jag egentligen är och ge mig själv en chans att ladda batterierna? Jag känner mig som arbetsnarkomaneranas drottning.

Kanske beror det på att många delar av den organisation jag jobbar i inte är helt på plats och vi fortfarande försöker kämpa saker på plats. Då gör man ibland våld på sig själv och sin hälsa. Hela tiden tänker jag att det ät tillfälligt, det är bara en grej till och en grej till. Jag känner mig som Alfons som "ska bara och ska bara". Liksom Alfons har också jag svårt att gå och lägga mig.

Just nu försöker jag sakta ned igen (det känns som att jag alltid säger så). Jag har sökt en veckas ledighet och ska resa bort över en långhelg. Jag försöker att sticka och att sy. Sånt som jag slappnar av när jag gör. Mycket bubbelbad. Jag samlar kraft av en anledning. I min horisont anar jag en utmaning större än någon av dem jag tidigare tagit mig ann. Jag brinner och försöker hålla lågan under kontroll för att kunna nå mina mål istället för att bli utbränd. Jag behöver bränsle, jag behöver energi, jag behöver stöd.

Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

Jag vill ju bara förändra världen...

... tänk att det kan ta sån tid?

Idag hade jag utvecklingssamtal med min chef och det fick mig att fundera mycket på min känsla av kall eller ansvar.
Jag vet inte hur jag ska formulera det egentligen men jag känner ett enormt ansvar mot världen, människor och därmed också för jobbet och personalen. En känsla som ibland kanske leder till att jag tar på mig för tunga lass och riskerar att gå sönder.

Jag kan inte säga när jag fick den känslan, tror jag alltid har haft den. Säkerligen kraftigt förstärkt av att vara äldst av 5 och tjej. Men ändå, varför har jag den känslan och hur ska jag hantera den?

Den känslan har styrt otroligt mycket av mina livsval både privat och på jobbet. Den känslan är en stor anledning till att jag håller på med Fi, jag känner ansvar för att förändra världen och systemet vi lever i. Om jag inte gjorde något skulle jag känna att jag svek, att jag misslyckades med min mission.

Vilket leder till frågan om vad denna känsla ska kategoriseras som. Om jag levt för länge sedan och känt ett behov av att gå i kloster eller hjälpa svaga hade det kallats för ett kall. Är det rimligt att se det så? Är Fi, ta ansvar, vilja rädda världen mitt kall eller bara en ganska extrem konsekvens av min könsroll? Duktig flicka +++?

Nåväl, det spelar ingen roll hur jag försöker hantera det rent logiskt och rationellt, känslan finns alltid där och driver mig framåt. Ibland stannar jag och samlar mina krafter men jag slutar aldrig att kämpa!

Det som krävs för att jag ska hålla hela vägen är att ni slår följe med mig!

Eller som en av mina favorit valspråk säger

" live the mission"

Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

Kristendom särställning i skolan? Hur mycket mer bakåt ska vi sträva?

Att jag drabbas av vardagsilska är ingen nyhet men detta fick mig verkligen att gå i taket, att låta kristendom ha en särställning kommer ju verkligen ge oss de toleranta, mångkulturella, ickediskriminerande samhälle vi vill ha?!?

Sist jag kollade var religionsundervisningen i skolan ett ämne där intresset är stort, nyfikenheten i min klass var stor, antagligen för att de flesta inte hade någon egentlig religion att tala om. Men ska man nu tala om kristendomen så borde fokus ligga på hur kristna värderingar fortfarande påverkar vår världsbild och moral och ge elever förutsättningar för att ifrågasätta det! Jag tror det med fördel skulle kunna ligga mer fokus på hur lika många stora världsreligioner är i sina skrifter och sedan fundera på hur tolkningar kan skapa så stora skillnader..

Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

Nya projekt tar form, nya visioner uppstår.

Det är underbart, vackert och otroligt läskigt.

Igår hade vi möte och la grunden för ett antirasistiskt kampanjarbete för en längre period. Jag älskar när strukturer tar sig form och planer formas. Jag känner att vi har koll inför framtiden, att vi är redo att bredda och öppna upp.

På onsdag filmar jag igen, första gången sedan valrörelsen slutade. Jag är fortfarande lite tveksam till formen för det men något blir det, ett startskott på något nytt.

Jag funderar mer och mer på detta med pengar, det måste gå att få in pengar från fler än våra aktiva medlemmar och på andra sätt än genom stödfester. Men hur? Tankarna snurrar vidare.

Feministiskt initiativ står för allt jag vill i framtiden, det är också läskigt!

Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

Hur är man Fi utanför valkampanjen?

Det är mycket svårare att vara Fi just nu. Jag har inga uppdrag och är fri att göra vad jag vill, men vad vill jag göra, vart gör jag mest nytta?
Är visserligen engagerad i vår antirasistiska kampanj, har gjort pins och banderoll och kommer delta på manifestationen på måndag men jag känner mig ändå lite vilsen.

Jag stickar på en rosa halsduk som jag tänker ska fylla en Fi funktion, jag vet bara inte vilken ännu. Kanske kan den vara en del i att dra in mer pengar till Fi. Tanken på 4 år till utan partistöd är ganska nedslående. Jag har redan gjort detta i mer än 5år, hur länge ska jag låta massor av pengar och prylar gå till Fi? Hur länge ska vi alla vända ut och in på oss själva för att ha råd med enkla saker som foldrar och pins? Jag ligger just nu ute med nästan 3000kr för pins och foldrar vi beställt till den antirasistiska kampanjen... Även om jag inte är en kyrkråtta så har också min pengapåse en botten...

Jag kommer på mig själv med att titta på andra partiers prylar, bilar och grejer och undra om de förstår att uppskatta det de har. Jag vet att jag skulle göra det. Jag skulle bli glad om vi hade råd med the basics, lokal, foldrar, pins, affischer osv. Enkla grejer. Sedan skulle jag bli outsägligt lycklig om vi hade råd med en anställd eller två, det vore fantastiskt. Om inte hela tiden så i alla fall under 2014, ödesåret med TVÅ (!?!) valrörelser. Bästa sättet att hjälpa till är att bli medlem och lägga upp en regelbunden överföring till vårt konto. Vi behöver varje öre...

Att vara Fi fram till nästa val innebär tre saker för mig:

1. Att fortsätta kommunicera vår politik och vårt budskap via blogg, video och aktivism. Fortsätta tala, demonstrera, skriva debattartiklar osv.

2. Samla in pengar till nästa valrörelse. Allt från stödfester till rosa halsdukar.

3. Värva nya medlemmar över hela landet.

När valrörelsen drabbar oss nästa gång är målet att alla ska veta att vi finns och vad vi står för samt att vi ska ha råd med och folk till att i alla fall få ut valsedlar i hela landet, glesbyggd som tätort!

Vill du hjälpa till? Hör av dig!



Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

mänsklig

Detta är den perfekta låten för arbetsnarkomaner som jag. Viktigt att komma ihåg att det är ok att vara mänsklig, att inte alltid orka allt.

+ att hennes glitter och strass-smink är helt tiarafeministvärdigt. Vill ha!

Går det att vända tillbaka?

Efter några månader av valbloggande på wordpress beslutar jag mig för att återvända till denna blogg så som planen var från början.

Det känns vemodigt att släppa valrörelsen och därmed också valbloggen trots att mycket saker finns att se fram emot. T.ex. en växande antirasistisk rörelse. Vemodet beror mycket på att jag verkligen älskar att hålla på med Fi, inte bara som hobby utan som en heltidssysselsättning. Under valrörelsen så känns det som att jag och Fi är varandras heltidsengagemang. Nu är jag tillbaka på hobbynivå och det är nog inte vad jag vill egentligen... Jag jobbar som Stationschef på heltid och håller på med Fi på sidan av trots att jag i själ och hjärta vill hålla på med Fi hela tiden.

Jag funderar mycket på framtiden, vad vill jag göra, hur ska mitt feministiska engagemang få ta plats och form. Vad tycker du?

Jag har haft väldigt kul med videoforumet och vill absolut fortsätta spela in film. Men kanske inte lika frekvent som under valrörelsen. Vad vill ni se?

Nu är vi i alla fall tillbaka på orginalbloggen. Allt är fortfarande grönare på min sida och här blandas högt och lågt, privat och politiskt på ett annat sätt. Valbloggen finns kvar som ett monument över min valrörelse 2010. Där kan ni just nu hjälpa mig att utvärdera valrörelsen som har varit. Gör gärna det!


Läs även andra bloggares åsikter om Fi, Feministiskt initiativ, feminism, tiarafeminism, valet 2010,