Tuesday, October 12, 2010

Jag vill ju bara förändra världen...

... tänk att det kan ta sån tid?

Idag hade jag utvecklingssamtal med min chef och det fick mig att fundera mycket på min känsla av kall eller ansvar.
Jag vet inte hur jag ska formulera det egentligen men jag känner ett enormt ansvar mot världen, människor och därmed också för jobbet och personalen. En känsla som ibland kanske leder till att jag tar på mig för tunga lass och riskerar att gå sönder.

Jag kan inte säga när jag fick den känslan, tror jag alltid har haft den. Säkerligen kraftigt förstärkt av att vara äldst av 5 och tjej. Men ändå, varför har jag den känslan och hur ska jag hantera den?

Den känslan har styrt otroligt mycket av mina livsval både privat och på jobbet. Den känslan är en stor anledning till att jag håller på med Fi, jag känner ansvar för att förändra världen och systemet vi lever i. Om jag inte gjorde något skulle jag känna att jag svek, att jag misslyckades med min mission.

Vilket leder till frågan om vad denna känsla ska kategoriseras som. Om jag levt för länge sedan och känt ett behov av att gå i kloster eller hjälpa svaga hade det kallats för ett kall. Är det rimligt att se det så? Är Fi, ta ansvar, vilja rädda världen mitt kall eller bara en ganska extrem konsekvens av min könsroll? Duktig flicka +++?

Nåväl, det spelar ingen roll hur jag försöker hantera det rent logiskt och rationellt, känslan finns alltid där och driver mig framåt. Ibland stannar jag och samlar mina krafter men jag slutar aldrig att kämpa!

Det som krävs för att jag ska hålla hela vägen är att ni slår följe med mig!


No comments: