Monday, December 08, 2008

Den sköna konsten att ta betalt

Har i helgen hållit första delen av min första egna spärrkurs. Första helgen går mest ut på hur man tar betalt enligt alla konstens regler. Många tror att spärrjobb är enkelt och slött. Antagligen för att de inte vet om hur många övriga uppgifter vi har vad gäller säkerhet och sevice men också för att de inte känner till alla regler och biljetttyper som vi förväntas hålla i huvudet. Mängden periodkort får till och med mitt härdade utbildarhuvud att snurra ibland.

På många sätt är utbudet av biljetter bra för kunden, den kan lättare på en biljett som passar för just den personens resvanor. Men ju fler alternativ kunden får ju mer får vi att hålla reda på. Inte för att jag klagar, det är ju mitt jobb att hålla koll och visera (alltså kolla att biljetten är giltig) på rätt sätt. Jag kan bara efterlysa en förståelse för vår arbetsbörda som inte syns i sin helhet och respekt för vår kompetens.

Jag träffade på en kvinna som var missnöjd med personalens bemötande och människosyn på en vårdavdelning. Hon menade att de inte brydde sig om folk och att med den attityden så skulle de sättas i t-bane och pendeltågsspärrar och bara stämpla biljetter. Inte anade denna kvinna att hon talade med en person som är beredd att försvara sin yrkeskår och yrkesstolthet. Jag förklarade för henne om vår utbildning i säkerhet och den vikt vi lägger på säkerhetsrutiner och förebyggande arbete. Om hur vi satsar på service och försöker hjälpa resenärer med allt från långa och krångliga resor till att hitta till undangömda vårdcentraler. Allt detta utan tekniska hjälpmedel! Om hur vi ringer runt till spärrar och trafikledning för att hitta folks borttappade saker. Hon bad faktisk om ursäkt, fattas bara annat.

Jag trivs verkligen otroligt bra i min nya roll som utbildare och är så glad att jag tog chansen och sökte detta jobb även om jag nu jobbar mer och är tröttare. Jag pratar mer eller mindre 7h/dag och min röst är helt slut, eftersom jag är ny så sitter jag dessutom och förbereder och är väldigt uppmärksam hela tiden, inget går ju på rutin. Nästa kursdag har vi brandsäkerhet i både praktik och teori. Jag är otroligt taggad.

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 300kr
Visst är det intressant?
Blogarama


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

4 comments:

Anonymous said...

Läser, äter eller pratar i telefon.

Det är vad jag ser på "min" T-station av spärrvakterna.

tiarafeministen said...

Du ser helt rätt och det är ganska vanligt. Men betyder det att vi inte gör vårt jobb?? Om ingen vill stämpla, fråga eller på annat sätt behöver hjälp. Om tekniken funkar och säkerheten är god. Om tågen går i tid. Ja då är det lugnt i spärren och man kan utan att missköta sitt jobb läsa tidningen eller äta en smörgås. Själv äter jag en hel del smågodis för att hålla migg pigg och allert. Om vi inte sysselsatte oss med annat i dessa lugna stunder skulle vi 1. Bli galna. 2. Inte hålla oss pigga och vakna.

För när något väl händer då behöver man vara pigg och alert. Om någon känner att de skulle klara av att sitta i enskede gård och stirra in i kakelplattorna utan att göra ngt när inga kunder kom dag efter dag, vecka efter vecka, månad eftetr månad, år efter år så sök jobbet!

För på några få sekunder kan man gå från sin bok och smörgås och stå mitt i biljetthallen och dirigera om folk till ersättningsbussar. Lugna folk som fastnat i hissen tills hissmontören kommer, släcka en brinnande papperskorg eller hjälpa en turist som glömt alla sin packning på tåget. Plötsligt kommer en stor grupp turister och vill veta vad som är den billigaste biljetten för just dem. Då behöver vi vara pigga. Resten av tiden sitter vi bara och laddar.

Vi kanske verkar slöa men vi har koll på stationen och säkerheten. Flera gånger om dagen går vi runt hela stationen och kollar så att allt är ok och helt, vi felanmäler och rapporterar. Vi ringer på ordningsvakter vid bråk och stök.

Vi som jobbar helger och kvällar får ta enorma mängder skit, hot, aggression, sexism mm.

Så när man skrapar på ytan så ser man att om det behövs så skulle din smörgåsätare förvandlas till en superhjältespärris på under 20sekunder.

Anonymous said...

Jag berättade bara vad jag ser. Men jag ser ju inte allt.

Anneli said...

Linnéa: Jag har bara en sak att säga: RESPEKT!! //Da Mom.