Monday, February 14, 2011

mitt livs stora kärlek

På alla hjärtans dag förväntas vi fira vår kärlek. Hetronormativt nog brukar vi såklart tänka på vår partner när vi pratar kärlek. Några av oss är mer vidsynta och tänker också på vänner och familj. Om någon skulle be mig berätta om mitt livs stora kärlek, den som förändrade mitt liv, som svepte mig med sig till en plats jag inte planerade att hamna så skulle jag säga att den kärleken är Feministiskt initiativ.

2005 blev jag medlem, bara dagar efter att möjligheten öppnade sig. Min värld förändrades fullständigt, jag uppslukades inför detta fantastiska historiska underbara som jag befann mig mitt uppe i. Första kongressen i Örebro var en omvälvande upplevelse. Jag befann mig i ett sammanhang som jag aldrig förut upplevt, omgiven av fantastiska feminister, visioner och känslan av att vi tillsammans skulle kunna förändra något, rita om kartan, göra världen bättre. Där någonstans gick min relation till Fi från förälskelse till en djupare kärlek.

Valrörelsen 2006 var en stor del av min stormiga kärlekshistoria, allt jobb jag lade ner på att skriva Stockholmspolitik och organisera så vi kunde ställa upp i lokalval, tiden som kandidat till kommun, landsting och riksdag, valsedelsdistributionen i Stockholms län. Detta var också första gången som Fi gick ut över mitt liv på ett negativt sätt. Ansvaret för länets valsedelsdistribution krossade mig nästan, jag har aldrig jobbat så hårt. Jag slutade plugga, började jobba istället för att kunna hålla på mer med Fi.

Fi har alltid varit mitt hjärtejobb, jag har i långa perioder lagt 20timmar i veckan på Fi och Fi-relaterat arbete, allt obetalt. Jag har lagt mer av mina privata pengar på Fi än jag egentligen haft råd med. Jag har försummat mitt liv, min hälsa och mitt hem för att få det att funka. Jag har levt på kärlek och luft och feministiska visioner i snart 6år.

Det har varit en fantastisk upplevelse att se politiken växa, analyserna fördjupas. Jag har träffat fantastiska människor, fått nya vänner och växt som person på så många sätt.
I valrörelsen 2010 kände jag verkligen att jag och Fi hade blivit ett oslagbart team. Jag hade en sån underbar känsla av att vara på exakt rätt ställe i livet, omgiven av den kärlek som jag känner för kampen vi tillsammans utkämpar, möjligheterna vi kan skapa, världen vi vill ha.

Kärleken till Fi är en kärlek till en rörelse, till en växande och växlande grupp männsikor, till en tanke, en vision och möjlighet.

Feministiskt initiativ, mitt livs stora kärlek som alltid älskar mig tillbaka.
Genom stort och litet, lätt och svårt, medgång och motgång, sorgligt och glädjefyllt är det alltid jag och Fi.

Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

Bookmark and Share

1 comment:

Elin said...

Åh Linnéa vad underbart skrivet! Och så på pricken! Jag känner verkligen samma sak <3