Internationella kvinnodagen är här och det kanske är dags att ge en hjälpande hand till organisationen som fokuserar på kvinnors situation i världen. Action Aid har två kampanjer som du kan välja att vara del av. Den ena är att bli fadder till en flicka och den andra är att bli en Girlfreind.
Som fadder till en flicka är du en del av att ge en flicka en annan framtid än den som fattigdomen dömt henne till. 7kr per dag är allt som behövs och låt oss vara ärliga, både du och jag fikar för mer varje dag. Min obligatoriska chai latte kostar 35kr/dag. Det är 5 flickors framtid. Har jag råd med min latte har jag råd att hjälpa en flicka!
Girlfreind alternativet betyder att du regelbundet donerar pengar till Action Aids arbete.
Utöver vetskapen om att du hjälper en kvinna eller flicka så skickar Action Aid dessutom regelbunda rapporter från kvinnorna de hjälpers liv.
Som Margret i Ugandas historia som de skickade till mig:
Hej,
Jag heter Margaret Nabatuuka, jag är 17 år gammal och jag kommer byn Kisule i Uganda. När jag var 15 år var jag tvungen att sluta skolan eftersom jag blev gravid. Men tack vare ActionAid har jag nu kunnat börja igen.
Det hela började när jag startade gymnasiet. Eftersom jag är från en fattig familj var det en väldig ära att få gå i gymnasiet. De flesta av mina vänner fick inte chansen att göra det. Jag vet att mina föräldrar jobbade väldigt hårt och offrade sig mycket för att få mig dit.
Men i min nya skola blev jag hela tiden retad. Jag vet att det var löjligt men jag trodde att om jag skaffade mig en pojkvän så skulle det bli bättre... Innan jag visste ordet av så var jag gravid. Dagen efter jag berättade nyheten för min pojkvän försvann han från byn. Jag har inte sett honom sedan dess.
Min pappa och min mamma var så arga. De sade att jag hade dragit skam över dem i byn genom att bli gravid i så ung ålder. Min pappa sade att jag inte längre fick gå i skolan. Det gjorde mig mycket ledsen.
Jag födde en liten pojke men trots att han var jättefin, var jag inte glad. Varje natt i två år var grät jag. Jag höll mig hemma.
Men i januari fick jag den bästa nyheten! Jag var så lycklig att jag hoppade omkring och kunde inte sluta le. När mina bröder och systrar såg mig frågade de om jag fått hade hört från pappan till mitt barn – men det var inte det som gjorde mig så lycklig... Det var att jag skulle få gå tillbaka till skolan!
Min mamma berättade för mig att ActionAid hade hållit möten i byn och att alla pratade om utbildning, hiv/aids och jordbruk. Det var på de här mötena som mina föräldrar förstod att det var fel att hålla mig borta från skolan för det som hänt.
Hon sade att de efter ett möte om flickors utbildning förstod att de inte skulle förneka mig en utbildning bara för att jag gjort ett misstag. ActionAids möte har till och med inspirerat mina föräldrar att lära sig mer så nu går de på läs- och skrivkurser för vuxna.
Hälsningar,
Margaret
Läs även andra bloggares åsikter om action aid, 8 mars, feminism, pengar, välgörenhet,
Posts
No comments:
Post a Comment