min besatthet med kärlekslåtar- förlängd narcissism?

Igår gick jag runt och lyssnade på musik på vägen hem till jobbet och lyssnade plötsligt på ett stycke ur Tori Amos låt Another girl's paradise endast frasen "who can love you and still be standing".
Låten är ganska sorglig, handlar om att vara kär i någon som är upptagen. Men låten är så vacker och frasen går rakt in och spelar upp känslorna från all olycklig kärlek jag känt i hela mitt liv. Och en kommer jag på mig med att önska att någon skrivit något så vackert till mig.

Plötsligt slog det mig, självinsikt; jag har alltid velat att någon ska skriva en underbart vacker kärlekslåt till mig. Detta förklarar säkert upp till 80% av den dragningen jag har haft till musiker sedan tidiga tonåren. Jag vill ha handgripliga musikaliska bevis på hur dyrkansvärd jag är för att bekräfta min lite narcissitiska självbild.

Tragiskt eller?

Läs även andra bloggares åsikter om Tori Amos, musik, självinsikt, kärlek, känslor, narcissism,

http://intressant.se/intressant
Blogarama

Mer om min skivsamling

Tori Amos, min husgud!









Det här är en helt fantastisk tolkning av REMs losing my religion:


Läs även andra bloggares åsikter om musik, skivor, Tori Amos, kärlek,

http://intressant.se/intressant
Blogarama

Tori Amos- min husgud

Jag älskar Tori Amos, har typ alla hennes skivor och hennes musik gör mig glad, arg, ledsen och allt där emellan.

Idag släptes hennes senaste skiva som jag sprang på lunchen för att hinna köpa. Lyssnar nu för första gången och befinner mig i ett euforiskt tillstånd.

När jag gick från skivaffären såg jag helt nyförälskad ut och folk vände sig och log efter mig.

I metro idag fick hon bra recencioner. Lyckades få ta på limited edition skivan, den är redan slut på ginza. Norpade bilden från presentationen på ginza.

Hoppas man fick det. =)