Skulle du anställa mig efter att ha läst min blogg??

Läser om arbetsgivare som kollar upp jobbsökande på internet. Som en person som förr eller senare kommer söka sig till nya arbetsuppgifter och andra arbetsgivare är ju frågan hur mycket min blogg kommer ligga mig i fatet? Jag vet redan att jag inte fått jobb pga tiaran. Senast jag besökte arbetsförmedlingen rådde de mig att förtiga allt samröre med feministiskt initiativ.

Så, skulle du anställa mig som jag är, med blogg och allt?

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 300kr
Visst är det intressant?
Blogarama


Läs även andra bloggares åsikter om feminism, tiarafeminism, jobb, arbete, söka jobb, privat ekonomi, internet, facebook, myspace, jaiku, twitter, bloggy, sociala medier, bloggar,

inga ursäkter

Har varit (är) sjuk, att blogga har känts som att bergsklättra utan syrgas. Varje dag ser jag rubriker och nyheter som gör mig glad, arg eller ledsen som jag skulle vilja blogga om, men jag somnar istället ifrån det varje kväll, i ett töcken av hostmedicin och honungsvatten. Faktum att jag jag inte är tillräckligt sjuk för att vara sjukskriven, så alltså jobbar jag. Men jag är för sjuk för att orka göra något mer än att jobba...

Har köpt supermjuka näsdukar för att inte få härliga snuvsår runt näsan, en salva att smörja med och varma benvärmare.. har stickat handledsvärmare som passar med min nya mössa. Försöker hålla mig varm.

Det jobbigaste är att jag inte orkar fortsätta mitt jobbletande och därmed måste stanna kvar i min osäkra "vikarie utan anställning som ändå jobbar hela tiden"-situation.

En annan jobbig grej är att jag skulle behöva fixa en massa Fi-grejer. På söndag är det medlemsmöte och Tiina Rosenberg kommer och talar om hur man tar bort patriarkatet ur julen men behåller myset. Jag ansvarar för dekorationer, bok och pryl-bord och fundraisingsdelen (jådå, man kommer kunna köpa lotter och vinna fina feministiska julklappar).

Suck och stön

Läs även andra bloggares åsikter om hälsa, sjuk, sjukdom, sjukskrivna, sömn, sömnbrist, arbete, jobb, söka jobb, arbetslöshet, arbetsförmedlingen, tiina rosenberg, FiRS, feminism, Feministiskt initiativ, Fi, vila, Fi student,
http://intressant.se/intressant
Blogarama

att man kan tänka

Första föreläsningen för terminen. Åter på genus-institutionen och åter i ett genus-intelektuellt sammanhang. Man inser hur ringrostig man är när hela rummet surrar av referenser till andra böcker och andra teorier och man bara sitter och tänker "ah, just ja" hela tiden.
Gick bättre efter pausen, man blir lite varm i kläderna.

Lyckades idag äta upp en bit av himmelriket i form av en kardemumma-muffin med pärlsocker (köpt på 7-eleven av alla ställen). Det var det närmsta jag kommit en religös upplevelse på mycket länge.

Min jobbsituation är fortfarande ett stort frågetecken, bokar upp mig månad för månad, oktober ser ut som ett enda stort tomt hål. Men det finns saker på gång som jag hoppas ska utveckla sig i en mer positiv och stabil riktining. Men jag söker vidare, inte riktigt lika desperat men fortfarande ivrigt. Jag letar efter stabilitet och anställningstrygghet gärna i ett meningsfullt paket.

På onsdag är det samordnarmöte igen, första efter sommaren och det känns mycket skönt. Man förstår inte vilket stöd det är eller för den delen hur mycket entusiasm och arbetsglädje det ger förens man har ett uppehåll. Utan dessa möten skulle alla samordnarna vara som ensamma figurer utan hjälp och stöd på små uppdrags-öar där de skulle förväntas upprätthålla ordning och reda.

Har impulsköpt en ny mobiltelefon en sony ericsson W660i, samt ett extra minneskort (2gb), så klart i svart och guld... ibland undrar man hur det är med matchningsbehovet. Suget efter att börja blogga med mobilen ökar, tänk vad man skulle kunna göra.

Har idag fått bassning för att jag inte finns på Face Book så nu måste jag antagligen ta reda på vad det är alla pratar om och ansluta mig på ngt vis...

Andra bloggar om: jobb, söka jobb, nära, mat, religion, genus, stockholms universitet, plugga, face book, mobil telefoner

http://intressant.se/intressant
Blogarama

kullar och dalar

Livet är upp och ner hela tiden, ena stunden kommer en god nyhet eller ett glädjande besked, i nästa stund är hela världen ett gytter av jobb, sömnbrist och trötthet, och så pendlar det fram och tillbaka.

Idag ska bli en rolig dag, det är välkomstdag på SU och jag har packat ner hela bokbordet i F!-vagnen. Sen ska jag direkt till jobbet, får se om jag kan få någon annan att ta med sig grejerna så länge eller om jag får ta med dem till jobbet...

Gårdagen var lite skum, jobbade vilket var helt ok men sen spenderade jag eftermiddagen med att försöka umgås med en dödstrött carolin samtidigt som jag behövde träffa min bror för att få minneskort till Johannas dator. Den sortens spring och stress kan inte vara sund. Varje gång man försöker vara på två platser samtidigt så blir det lite knasigt...

Funderade jag på om jag (eftersom jag plötsligt inte har en fast tjänst utan endast timvikariat) borde skriva in mig på arbetsförmedlingen. Men så mins jag hur det var sist. Jag har helt enkelt inte tid att vara inskriven där, jag har ju ingen ersättning att hämta ut, jag jobbar fortfarande även om formerna för mitt arbetande är lite luddiga ibland och mina planeringsmöjligheter är kraftigt begränsade. För att inte tala om alla historier man hör om hur förnedrande det är att vara på arbetsförmedlingen efter ett tag.


http://intressant.se/intressant
Blogarama

Från kaos och förtvivlan till spirande hopp

Jag tycks vara dömd att råka ut för mystiskt jobb-strul. I nuläget är det mitt akuta behov av att byta brukare. Parallelt med att min nuvarande arbetsgivare letar efter möjligheter att omplacera mig kontaktade jag min gamla arbetsgivare Östermalms stadsdelsförvaltning för att se om de hade lite timmar att fylla ut med tills något lämpligt kunde hittas så att jag kan fortsätta med världsliga ting som att betala hyra, äta och överleva i allmänhet. Och just nu så ser det ut som att det skulle kunna gå att lösa. Men jag är rädd för att ropa hej förtidigt, allt är inte bokat och spikat än men jag ska gå ett intropass på fredag, ser fram emot det =)

Har under de senaste tre veckorna försökt att ta det lungt och bara lita på att min nuvarande arbetsgivare ska hitta något, och jag har litat på att de försöker hitta ngt, jag har bara misströstat kring hur fort de kan hitta något och hur långt åt tjotahejti man ska behöva åka. Just nu finns det en hel del möjligheter att på jobb i Vallentuna, kruxet är att det tar mig mellan 1h 15min till 1h 30min att åka dit. Roslagsbanan går dessutom inte så ofta.
Jag har helt enkelt haft lite ångest, jag är ganska fäst vid överlevandet i allmänhet...

Jag har ändå en väldigt öppen inställning, jag vill gärna fortsätta som samordnare eftersom jag då får intressanta arbetsuppgifter av mer administrativ karaktär och om jag kan få det kan jag tänka mig att åka längre än vad jag kan som enbart personlig assistent. Så just nu sitter jag här och är öppen för förslag samtidigt som jag försöker pussla ihop en försörjning i väntan på ett sådant.

Försöker att fokusera på det positiva, de nya erfarenheterna, spänningen, utmaningen, allt detta går och kommer att gå mycket bättre när min kalender är fullbokad med arbetspass för slutet av augusti-september.

Andra bloggar om: jobb, pengar, stress, söka jobb, arbetslöshet, anställning, omplacering

http://intressant.se/intressant
Blogarama