Tuesday, July 05, 2011

Nu öppnar tiarafeminism.se



Jag har länge velat göra mitt eget lilla hörn av nätet till något mer än bara en blogg. Idag blir det sanning då jag öppnar: http://www.tiarafeministen.se/ din guide till glitter och glamour mot partriarkatet.


Där finns även en blogg vilket innebär jag jag slutar blogga där!


Ses på min nya hemsida!

Friday, June 24, 2011

en väldigt feministisk sommar

Sommaren är här och snart börjar allas semester. Eller i mitt fall är det "semester" eftersom jag kommer spendera hela sommaren med att göra olika Fi-aktivteter.
Först ur är Almedalen och jag har en del bakande och textilmålande att göra + en uppdatering av tiarafeministlooken innan jag ens åker dit. Nya visitkort är beställda och minst en ny kjol behöver tillverkas. Sedan en veckas politikmingel på Gotland.
Därefter kommer jag sitta klistrad vid symaskinen för att fixa inredningen till årets pridetält och sedan delta i pride.

Den enda semestriga delen av min ledighet är den vecka jag spenderar hos farmor och farfar i uddevalla. Men med tanke på att där varken finns rinnande vatten eller avlopp är det mer tidsresa än semester... Man åker för att träffa sin familj men kommer inte hem utvilad.

2 veckor semester har jag sparat till hösten och jag hoppas att jag kan ta ut dem för att ta hand om mig själv...

Glad Fi-ministisk midsommar!

Sunday, May 01, 2011

Vad ska jag säga om 1 maj?

1 maj har alltid varit ett knepigt datum för mig som Fia. Som intersektionell feminism så anser jag ju att klass är en av många samverkande faktorer för vårt förtryckssamhälle. Däremot tar jag avstånd ifrån den traditionella vänsteranalysen där klass lyfts fram som den övergripande förtrycksfaktorn. Jag delar heller inte ex vänsterpartiets syn på klassförtryck och patriarkaltförtryck som två av varandra oberoende maktordningar.

För mig är det viktigt att vi i Feministiskt initiativ lyckas förmedla att vi står utanför det traditionella blockpolitiska tänkandet och har en annan grund för vår ideologi och analys; den intersektionella feminismen. Därmed ställer jag mig mycket kritisk till vårt deltagande i årets 1 majfirande. I Stockholm går Fi i samma tåg som vänsterpartiet, för mig känns det otroligt kontraproduktivt. Hur ska vi få folk att se att vi är något annat och inte vill placera oss på en förlegad skala när vi så uppenbart hänger med ena sidan av detta antika spektra?
Jag säger inte att vi ska ignorera 1 maj, Fi kan absolut använda den dagen som en plattform för att föra fram vår politik. Därmed inte sagt att vi ska ägna oss åt att tåga enligt en gammal vänstertradition i samma tåg som vänstern. Jag ser att vi kan göra många saker på 1 maj för att visa hur den gamla klassanalysen har passerat sitt bäst före datum och att den intersektionella analysen ger oss verktygen för att faktiskt förändra de rådande strukturerna utifrån dagens situation.

Dessutom måste jag säga att efter det mottagande som Fi fått från S och V så är jag ännu mindre benägen att gå i deras tåg. Jag mins hur Vs valarbetare under valet sa att det inte var någon skillnad på V och Fi och att en röst på oss var en bortkastad röst. Hur de utmålade oss som en fiende som förstör snarare än en potentiell allierad. Jag vill inte vara långsint eller så men jag ser inte just nu att vi har ett naturligt samarbete Vi är lika mycket i opposition till oppositionen som till regeringen. Alla behöver granskas med de feministiska glasögonen.

Med anledning av detta stannade jag hemma idag. Imorgon hoppas jag att vi i Fi börjar prata om vad vi ska göra på 1 maj framöver.

Friday, April 22, 2011

Goda nyheter - Fi tredje största parti i kårvalet i Uppsala



Goda nyheter är det bästa jag vet!

Mitt liv just nu

Det är lite tyst på bloggen och ibland så tänker jag att det är som när man skriver dagbok, när det händer mest i livet har vi minst tid och lust att dokumentera det. Vi har fullt upp med nuet.

Jag har för en period fått nya arbetsuppgifter och jobbar just nu som koordinator för stations verksamhet i tunnelbanan. Jag vet inte hur länge det kommer bestå men är glad så länge det varar. Jag har kvar min grundbefattning som Stationschef men fick nyligen veta att jag tidigast kommer återvända till den efter sommaren.
Jag trivs jättebra och njuter för första gången i mitt liv av att jobba kontorstider, måndag till fredag. Jag äter samma tider varje dag, sover regelbundet. Inte konstigt att jag faktiskt mår bättre.

Fi-livet flyter också på, jag sitter i vår skuggriksdagsgrupp och ansvara för alla försvarsfrågor, jag är delaktig i planerandet av vårt program i Almedalen och Stockholm Pride. Vid sidan av det har jag stora ambitioner när det gäller interutbildning och är mycket sugen på att börja jobba med e-learning (tips på bra platform mottages tacksamt).
Jag har beställt en hemsida som förhoppningsvis kommer vara klar innan Almedalen och när den är klar kommer jag även att blogga där vilket jag hoppas ska öka peppet för att blogga mer.

Livet som sådant är bra. Självklart vill jag ha mer, jag vill alltid ha mer men samtidigt så mår jag bra, trivs på jobbet och håller på med världens bästa Fi. Jag känner mig övertygad om att det kommer mer efterhand. Jag är redo för mer!

Sunday, April 17, 2011

Liten rapport från FiRS årsmöte

Jag har spenderat min söndag på årsmöte med Fi Region Stockholm (FiRS). Vi har valt ny styrelse och ändrat i våra stadgar. Jag har lyckats med bedfiften att hamna i valberedningen vilket inte var min avsikt från början men så blev det i alla fall. Kanske för att vi hade en lång diskussion om hur valberedningen innan hande arbetat och jag alltid har haft mycket tankar och åsikter om hur en valberedning jobbar men inte själv suttit i särskilt många själv. Rimligtvis borde jag själv försöka leva upp till mina ideal innan jag påtvingar dem på någon annan? Nu håller vi tummarna för nya styrelsen och kämpar vidare för att driva Fi till framgång i kommun, landsting och riksdag.

Tuesday, March 08, 2011

Jag vill ha det jag vill ha och jag vill ha det nu!

Internationella kvinnodagen idag och en chans för många att lyfta frågor om kvinnors rättigheter. Sanningen är att om vi så fick allt utrymme i alla medier alla dagar skulle vi behöva åratal för att föra fram alla frågor som får plats under begreppet kvinnors rättigheter.

En dag per år samlas vi och visar storlek och styrka, många, starka och låt oss erkänna det: arga. Kanske räcker inte ilska till för att beskriva det, det blir i sammanhanget tamt, vi är inte bara arga, vi är heligt förbannade!

Vi har all anledning att bli upprörda främst för att det vi vill ha egentligen inte borde vara så radikalt längre. Vi vill behandlas som likvärdiga oavsett kön, funktion, etnicitet, klass, ålder, osv. Vi är inte okej med att alltid dra det kortaste strået, vi har tröttnat på de fördomar som ligger som en våt filt över hela samhället. Alla säger att de tycker som vi men i konkret handling är motståndet stort.

Tillsammans ska vi skrika, ropa och vråla ut denna rättmätiga vrede. Vi vill ha vad vi vill ha och vi vill ha det nu! Slut upp, stötta upp och skapa förändring, inte bara en dag om året men idag är en dag lika bra som någon att börja.

Monday, March 07, 2011

Ge världens kvinnor ditt stöd den 8 mars 2011!


Världen bästa Action Aid har en solidaritetskampanj inför 8mars.

Jag har skrivit en hälsning, gör det du också!

talkörerna från 8mars-kommittén. Detta skriker vi imorgon!

Som konfrencier så är jag exra angelägen om att alla tränar upp skrikrösten inför imorgon. Börja träna nu och värm upp rösten så ses vi imorgon!




Systerskap utan gränser - krossa rasismen nu HEJ!

Segregation i våran stad – feminister tar fajten varje dag!
...
Ledare: Vad ska vi göra?!
Alla: Krossa sexismen!
Ledare: När?
Alla: Nu, nu, nu

Ledare: Vad ska vi göra?!
Alla: Krossa rasismen!
Ledare: När?
Alla: Nu, nu, nu

Ledare: Kampen
Alla: Fortsätter
Ledare: Sexismen
Alla: Ska krossas

Inga sexister på våra gator!

Inga torskar på våra gator!

Upp till strid – Kvinnofrid!

Halva makten – hela lönen! Hela lönen – hela tiden!

Ropen skalla –
- Arbete åt alla
- Jämställdhet åt alla
- Barnomsorg åt alla

Inga pigor åt över klassen, låt dom skura dom egna dassen!

Ni har pajat vårt klimat
och kört våra finanser
Gubbar, nu har ni
rökt era chanser!

Vi är trötta på jämställdhetspratet
Nu vill vi se resultatet

Sluta sprida hatet
och se patriarkatet
Skapar förtryck och gränser
som begränsar oss som mänsker
Sluta skylla på kulturer
och se dessa strukturer

Wednesday, March 02, 2011

Valanalysen är klar

Valanalys: Blockpolitik hindrade väljarna att rösta på FI

2011-03-01 08:00
Valanalys: Blockpolitik hindrade väljarna att rösta på FI

Idag släpper Feministiskt initiativ sin valanalys. Rapporten visar att trots att Feministiskt initiativ fick ett sämre valresultat 2010 än 2006, har partiet stärkts och fått ökat stöd. Rädsla kring blockpolitiken hade störst inverkan på dem som funderade på att rösta på Feministiskt initiativ men inte gjorde det.

– Valanalysen konstaterar att betydligt fler kunde tänka sig rösta på Feministiskt initiativ 2010 jämfört med 2006, men trots detta röstade färre på partiet. Denna paradox förklaras genom en stor enkätstudie som visar att bland dem som funderade på att rösta på Feministiskt initiativ men inte gjorde det, angav man en rädsla för att det skulle vara en bortkastad röst om partiet inte skulle bli invalt i riksdagen, och rädsla över att Alliansen skulle vinna valet, säger Stina Svensson i Feministiskt initiativs valanalysgrupp.

Valanalysen pekar på att Feministiskt initiativ både har växt och stärkts under och efter valrörelsen, med ökat medlemsantal på 40 procent och ett antal nya lokalgrupper med nya aktiva medlemmar samtidigt som de som har tidigare erfarenheter inom partiet finns kvar.

– En stor skillnad från valet 2006 är att musten inte har gått ur partiet denna gång, utan att partiet snarare har stärkts. Personer som inte vågade rösta på Feministiskt initiativ och ångrat detta, har efter valet istället engagerat sig i partiet, säger Stina Svensson.

Hela valanalysen på 50 sidor finns att ladda hem från Feministiskt initiativs hemsida.

Läs även valanalysgruppens artikel Feministiskt initiativs paradox: Stabilare än någonsin trots sämre valresultat på nättidningen Feministiskt Perspektiv.

Mer information:

Stina Svensson, rapportens författare: 0706-100 190

Veronica Svärd, pressjour: 0706-100 191

Valanalysen ger en inblick i hur partiets arbete gått till och hur partiets budskap uppfattades under valrörelsen. Rapporten är en genomgång av partiets organisering i valrörelsen, kampanjmaterial, större händelser, opinionsundersökningar, en analys av SVT:s vallokalsundersökning (VALU) samt analys av valresultatet i avseende stöd i riksdagsvalkretsar. Utöver detta genomfördes två enkätstudier, en mindre riktad till medlemmar om deras syn på partiets valrörelse, samt en större öppen webbenkät. Det samlade materialet presenteras i en femtiosidig rapport.

Sunday, February 27, 2011

Fritt fram att kvotera in mig

På SvD Brännpunkt skriver Jessica Rozencrantz om hur hon absolut inte vill bli inkvoterad. Personligen säger jag gärna tvärt om: kvotera in mig nu!

Att vara kvinna och vilja göra karriär är en väg av gropar. Vi kämpar ständigt för att visa att vi är bra nog, lika bra. Vi gör det ofta genom att vara bättre, jobba mer och hårdare. Om och om igen sliter vi ut oss och ser våra manliga kollegor befodras före oss, högre än oss medan vi bankar huvudet mot glastaket och visar hur duktiga vi är tills vi går in i väggen.

Ett fåtal kvinnor kommer visserligen in. Vissa av dem som direkt resultat av deras kompetens men vissa också för att fungera som gatekeepers, som symboler för att kvinnor visst kan få komma in. Det är en kompetensfråga säger man till alla duktiga fröknar där ute. Och vi sliter ännu hårdare, vi kraschar ännu hårdare.

Då de flesta av oss är eniga om att kvinnor och män är lika kompetenta så kan vi konstatera att det inte är kompetensen som är problemet. Problemet är att det redan finns en kvotering som pågår i det fördolda, en kvotering av män. Vi ser det, vi känner det, varför inte erkänna det.
Kanske är det bästa sättet att krossa strukturer att omöjliggöra dem? Om vi har kvotering finns det ingen väg runt det.

Jag är trött på att bli bortsållad på grund av mitt kön, kvotera för all del in mig, jag lovar att jag förtjänar platsen!


Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

Bookmark and Share

Jag är inte ute efter en snabb lösning, skippa namnbytet!

Nu var vi där igen. 2009 föreslog Gudrun Schyman att vi skulle byta namn till feministerna. Kongressen i Uppsala röstade ner förslaget. Jag levde i föreställningen om att denna fråga därmed var utagerad. I veckan dök förslaget upp igen. Inte bara förslaget om att byta namn men att byta till feministerna. Min första tanke var "inte nu igen".
(se artiklarna i DN, expressen, sydsvenskan, SvD m.f.)

Ett av huvudargumenten tycks vara att "initiativet är över" och att vi nu är etablerade. Men personligen gillar jag initiativet i namnet, det säger något om oss. En av de saker som frustrerar väljare tror jag är faktumet att många politiker tycker och pratar men att man sedan sällan ser resultat av detta. Att säga att vi tar initiativ är det som skiljer oss från andra politiker och andra feminister. I alla partier finns det spår av feminism, i vissa fall mycket lite i andra fall riktigt mycket men trots detta så står vi här, 2011, utan reel jämställdhet. Vårt främsta företräde är inte att vi är feminister utan att vi är feministerna som kommer att se till att det händer. Initiativet är en stor del av det, allt vi gör är nya initiativ. Det visar på vår kreativitet, vår framåtanda, vår entrepenörsanda. Genom att bara vara feministerna blir vi bara ytterligare ett gäng tyckare.

Att etablera ett namn, ett varumärke som man kan leva med under en överskådlig framtid är svårt och är inget som ska göras förhastat. Även om Feministiskt initiativ är lite knepigt att uttala och många förknippar oss med negativa saker så är ett namnbyte ändå bara kosmetika. Och om vi ska vara ärliga så tror jag snarare att de negativa kopplingarna hänger ihop med att vi är feminister snarare än att vi ser oss som initiativtagare. Att kalla sig feministerna skulle inte lösa våra problem. Det är en dröm om en "quick fix" som riskerar att sabba det varumärke vi redan har.

Jag säger inte att vi måste heta Feministiskt initiativ för alltid men när/om vi byter så vill jag att vi ska byta upp oss till något vi passionerat känner säger ännu mer om oss, inte något som kanske är "lite mindre dåligt" och lättare att uttala.
Låt oss jobba på de viktiga sakerna, rekrytera och behålla medlemmar, föra ut vår politik och visa varför Fi är det som kommer skapa förändringen som alla säger att de vill ha. Om exakt en månad kommer vi ha ny styrelse, nya talespersoner och mycket ny politik. Jag vill att de nya talespersonerna och den nya styrelsen ska få tid och ro att profilera sig och vår nya förbättrade politik utan att behöva förklara vilka vi är och var...

Jag står för alla motargument jag la fram 2009 och menar att vi gärna kan heta Feministiskt initiativ i många år till.

Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

Bookmark and Share

Monday, February 14, 2011

mitt livs stora kärlek

På alla hjärtans dag förväntas vi fira vår kärlek. Hetronormativt nog brukar vi såklart tänka på vår partner när vi pratar kärlek. Några av oss är mer vidsynta och tänker också på vänner och familj. Om någon skulle be mig berätta om mitt livs stora kärlek, den som förändrade mitt liv, som svepte mig med sig till en plats jag inte planerade att hamna så skulle jag säga att den kärleken är Feministiskt initiativ.

2005 blev jag medlem, bara dagar efter att möjligheten öppnade sig. Min värld förändrades fullständigt, jag uppslukades inför detta fantastiska historiska underbara som jag befann mig mitt uppe i. Första kongressen i Örebro var en omvälvande upplevelse. Jag befann mig i ett sammanhang som jag aldrig förut upplevt, omgiven av fantastiska feminister, visioner och känslan av att vi tillsammans skulle kunna förändra något, rita om kartan, göra världen bättre. Där någonstans gick min relation till Fi från förälskelse till en djupare kärlek.

Valrörelsen 2006 var en stor del av min stormiga kärlekshistoria, allt jobb jag lade ner på att skriva Stockholmspolitik och organisera så vi kunde ställa upp i lokalval, tiden som kandidat till kommun, landsting och riksdag, valsedelsdistributionen i Stockholms län. Detta var också första gången som Fi gick ut över mitt liv på ett negativt sätt. Ansvaret för länets valsedelsdistribution krossade mig nästan, jag har aldrig jobbat så hårt. Jag slutade plugga, började jobba istället för att kunna hålla på mer med Fi.

Fi har alltid varit mitt hjärtejobb, jag har i långa perioder lagt 20timmar i veckan på Fi och Fi-relaterat arbete, allt obetalt. Jag har lagt mer av mina privata pengar på Fi än jag egentligen haft råd med. Jag har försummat mitt liv, min hälsa och mitt hem för att få det att funka. Jag har levt på kärlek och luft och feministiska visioner i snart 6år.

Det har varit en fantastisk upplevelse att se politiken växa, analyserna fördjupas. Jag har träffat fantastiska människor, fått nya vänner och växt som person på så många sätt.
I valrörelsen 2010 kände jag verkligen att jag och Fi hade blivit ett oslagbart team. Jag hade en sån underbar känsla av att vara på exakt rätt ställe i livet, omgiven av den kärlek som jag känner för kampen vi tillsammans utkämpar, möjligheterna vi kan skapa, världen vi vill ha.

Kärleken till Fi är en kärlek till en rörelse, till en växande och växlande grupp männsikor, till en tanke, en vision och möjlighet.

Feministiskt initiativ, mitt livs stora kärlek som alltid älskar mig tillbaka.
Genom stort och litet, lätt och svårt, medgång och motgång, sorgligt och glädjefyllt är det alltid jag och Fi.

Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

Bookmark and Share

Tuesday, January 25, 2011

Snart är det kongressdags och ni vet vad det betyder

Nu är det dags att gnugga de feministiska geniknölarna. Varje kongress har vi medlemar chansen att göra organisationen och politiken ännu bättre. Vem som helst som är medlem kan skicka motioner och åka och rösta på kongressen. Jag har varit på varje kongress sedan starten och det är alltid lika magiskt och underbart oavsett hur turbullent det har porträtterats från media.

När jag satt med Fi-student 2005 och skrev motioner till första kongressen i Örebo glödde jag med varje fiber och jag var så lycklig över att vara del av denna historiska händelse och ville verkligen att det skulle bli bra. Det finns fortfarande krav i politikdokumentet som skrevs av oss entusiastiska studenter den dagen. Den känslan är enorm, varje gång din motion går igenom känns det som att flyga.

Nu är det dags igen om med valrörelsen i ryggen så tror jag vi har en bättre bild av vad folk vill veta om oss och det är dags att formulera det i konkret politik. Formuleringar är också viktiga. Hur kan vi uttrycka det som är unikt med Fi? Hur säger vi det vi ser på ett visionärt men ändå lättfattligt sätt? Hur använder vi akademiska begrepp utan att bli elitistiska? Som vanligt kommer motionerna hagla in och allt kommer ställas på sin spets!

Hela Fi sitter just nu och glöder för att visa er att vi är bättre än du trodde och mer banbrytande, unika och oumbärliga än du någon tidigare insett.

Är du redo för det?

Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

Bookmark and Share

Saturday, January 15, 2011

Talespersoner sökes

En spännande möjlighet finns nu för de Fi medlemmar som vill profilera sig mer och nå ut. Vi ska välja två eller tre nya talespersoner i mars, på min födelsedag. Undrar om jag kan önska mig talespersoner och få dem valda i födelsedagspresent.

Men skoj åsido så tror jag att det är dags för Fi att visa ny energi och nya ansikten. Chansen att slippa ses som "Gudruns parti" och tvätta bort lite av den vänsterstämpel som vi genom henne fått välkomnar jag med öppna armar. Kanske kan våra nya talespersoner utan så mycket bagage förmedla vad vi egentligen är: Partiet som ställer sig utanför den politiska skalan och har feminism som sin grundideologi och som aldrig kommer sätta feminismen i andra hand.

Nu gäller det att alla andra backar upp dem som aldrig förr. Våra talespersoner kommer ha samma förväntningar på sig som andra partiledare men samtidigt försörja sig på ett vanligt jobb. Att både jobba och representera Fi vet vi som valkampanjat sliter otroligt på oss både fysiskt och psykiskt. Att göra det över en valrörelse är en sak, det är kanske en annan att klara det i två eller helst fyra år är en annan. Därför måste Fi som organisation ge de nya talespersonerna fullständig uppbackning!

Kolla in länkarna: här, här, här, här, här, här och här

Bli en feminist supporter Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300krVisst är det intressant? Blogarama

Bookmark and Share