städning

Imorgon kl 10.00 kommer Elise, den franska studenten som ska skriva uppsats om F! hem till mig för att göra en intervju. Måste alltså diska... Suck!

P.g.a. de tre jobbet och allt annat i mitt liv så rör det sig om ganska stora mängder disk..
Naturligtvis är jag supertrött och inte alls på ett prozac-peppigt diskarhumör (som om det fanns ett sånt?).

Misstänker att allvarliga sömnrubbningar kommer att uppstå.

Artikel om F! idag

Här kommenterar talespersonerna Sofia och Gudrun dokumentären och behovet av F!

http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,985772,00.html

ljuspunkt

Friggs har släppt ett nytt örtte: ingefära och citron. Så lenande i halsen, så bra, så gott!
Vallfärda gott folk, det är värt det!

livet är hårt och snuvigt

Jag har snytit mig så mycket den senaste veckan att jag är torr, svullen och sprucken runt näsan. Jag smörjer in mig med den fetaste salvan på apoteket och det gör ändå ont! Utöver det har jag en mild feber som kommer och går som den behagar och en öm hals.
Eftersom jag varken har råd att vara sjuk eller ork att bråka om min rätt att vara sjuk har jag och fortsätter jag att släpa mig till jobbet. För att ge min kropp en chans till återhämtning sover jag hela min fritid. Denna plan har ännu inte varit helt framgångsrik men ändå.

Spelade in del 2 av F! dokumentären igår. Tyckte bättre om denna del. Fast tidsspannet gav en känsla av snabba hopp mellan höjdpunkter istället för en kontinuelig beskrivning av vårt hårda arbete. Tror faktiskt inte att det märktes hur hårt vi kämpade varje dag under valkampanjen.
Men det går kanske inte att beskriva på 1h.

Ska se båda delarna i ett svep och återkomma med en mer grundlig genomgång.

internrekrytering

Att jag inte tagit tag i det tidigare, kanske inte ens krävs en ny CV...

F! Dokumentären

Sitter äntligen och tittar på dokumentären. Är t.o.m. så duktig att jag spelar in på video.

Känner att första delen av dokumentären täcker över en så kort tid att den tidsperiod som ska få plats i del 2 kommer att bli krymaps och mini-mini liten. Lite synd eftersom det är så mycket som har hänt.
För mig börjar hitorien om feministiskt initiativ eg under årsmötet. Först där blir vi en demokratiskt fungerande organisation. Där bli Vi-F!
Att fokusera så mycket på interimstyrelsen kan därför i mina ögn vara lite underligt. Dessa baby-steg om än historiska är ändå verkligen före mjöltänder stadiet i F!s historia. Medlemmarna är F!, och medlemmarnas kamp och resa är för mig mer intressant än de oundvikliga slitningarna man upplevde under organisationens barndom.

Det finns t.o.m. ett namn för det Barnsjukdomar!

Välkomstdagen på SU

Igår satt vi på SU mellan 12.00-15.30 och pratade F! med folk. Inte klokt vad en dokumentär kan göra för att öppna folks ögon. Vi värvade nya medlemmar, pratade, spred information och hade trevligt. Har fortfarande inte sett den själv.

Hårt liv

Shopping-galenskapen håller i sig. Igår slog jag nya rea-rekord.
Därmed är det slutshoppat fram till mitten av februari eller kanske längre. Undantaget vinterskor som är varma, det är kris nu... Fötterna fryser och jag hittar inget som funkar! YNK

Jobbsöksstart är satt till på fredag. Fram tills dess håller jag på med F! som en tok. Imorgon är det välkomstdag på SU och vi ska vara där och ha infobord. På kvällen ska jag på nätverksmöte.
Torsdag har jag redaktionsmöte med F!A redaktionen och på kvällen har F! Stockholm Kampanj infomöte.

Men på fredag är det dags att ta sig samman.

Idag gick jobbet bra. Skönt!

Träsk

Drabbas av tvivel. Kanske blir kvar här fram till sommaren. YNK!
Hur ska jag orka, kunna, klara???

Intressant grej med nya kortare håret. Nackhåret har formerat korkskruvar, precis som när jag var liten. Kanske är påväg att morfa tillbaka till det korkskuvscharmtroll jag var när jag var liten? Kanske kan vara en bra grej.

registrera ditt CV tack...

Suck!
Sökandet av jobb bli bara mer och mer komplicerat. Nu ska man registrera sitt CV för att ens få söka jobb via diverse jobbsighter. Man kan inte gå in lite snabbt och söka ett jobb. Först måste man registrera alla detaljer om hela sitt arbetsliv. Vem orkar?

Kanske ska uppsöka arbetslöshetstrakasseriförmedlingen igen?

livet på paus

Dålig jobbdag, bra shoppingdag. Min hall är full av påsar, Tori Amos är på repeat och mitt liv är på paus.
Jag trodde att det skulle räcka med fasta tider och lite planeringsmån. Men jag inser att jag behöver mer. Jag behöver ETT jobb. Inte bara vill ha, BEHÖVER!!!
Jag är trött på att må dåligt, att inte orka med mitt eget liv för att mitt jobb suger musten ur mig. Det är dags för en förändring. Jag vet bara inte hur jag ska orka genomföra den.
Uppsägningstiden är 30dagar. Ska man hitta jobb först eller säga upp sig först??? Svårt att avgöra.

Har idag tredubblat mitt byxinnehav. Kan det vara en bra grej?

Sömnbrist

Jag sover så dåligt. Oavsett på vad och var jag ligger så känns det knöligt.
Önskar att jag hade ork och energi att plugga lite och bli klar med mina studier. Men just nu är jag mest avtrubbad. Inte så mycket trött som kroniskt uttråkad. Kanske eftersom jag så sällan ägnar mig åt mina intressen... Borde börja ta sånglektioner igen. Det brukade ge mig en kick!

byxor och kortare hår

Har nu äntligen fått tag på ett par byxor. Stl. 44 och svarta. Inte fantastiska men de funkar att ha på jobbet. Har även investerat i jobb-tofflor. Såklart inga riktiga tofflor utan ett par lätta bellerina skor som aldrig anvöänts utomhus. Funkar lika bra!

Håret är ca 1½ decimeter kortare och det känns så otroligt konstigt...

frisörfobi

Imorgon ska jag göra något nytt och läskigt. Jag ska klippa mig hos frisören på hörnet.
Mina toppar är kluvna och mamma vägrar klippa mig. Jag är desperat. Så jag mindes att jag har en frisör på hörnet där jag bor. Har nu bokat en tid 11.00 imorgon. Jag är livrädd för frisörer. Jag tror att de kommer ge mig en ful frisyr eller ta ifrån mig mitt långa hår. Allt förmånga frisörer tycks ha en agenda, dvs den frisyr de tycker att du ska ha är den du får inte den du bad om... Hjälp!

Har inte besökt en frisör sen jag var barn. Mår fysiskt illa när jag tänker på det.
Håll tummarna!

klimatpanik

Det här vädret oroar mig. Alla pratar om klimatet och växthuseffekten men hur många av oss har börjat källsortera, cyckla istället för att ta bilen eller bytt till lokaltrafik? Köper vi mer krav eller ngt, börjar återvinna batterier och byta till lågenerigi lampor. Inte så många av oss.

Det finns en tendens att ägna förmycket tid åt problemet och förlite tid åt att lösa det. En masspanik breder ut sig bland politiker och medborgare. Media piskar på men ingen tar eller utkräver ansvar.
Vad menar jag då med att ta ansvar: Just det jag räknat upp här ovan. Byt livsstil, bli medveten, köp lokalproducerat mm.

Men att kräva ansvar då, vad är det?
Den stora boven, energi och resurs- slukaren är naturligtvis företagen. Att kräva ansvar kan ha olika nivåer.
Man kan börja med att maila eller ringa och fråga vad de gör för att minska sina utsläpp och rationallisera sin elanvändning. Om inget funkar kan man samla namn, skriva insändare, bilda föreningar och lobbygrupper.
Steget efter att bojkotta, massbojkot såklart så det känns där det spelar roll: plånboken.
Funkar inte heller detta kan man jobba för politiska direktiv på området, förbud, gränsvärden osv. Känner man att det går sakta, eller inget händer så kan man naturligtvis demonstrera utanför huvudkontor, fabriker och försäljningsställen. Göra en kampanj av det. Utkräva ansvar från dem som förstör vår natur mest av alla.

Att bara få panik tjänar ingenting till, gör något åt saken och sov bättre på köpet. Man mår bra av att kämpa för något man tror på och det gör sakfrågan också!

Deppigt byxköpande

Har idag provat byxor i diverse butiker och är nu supernere, varför?
Jo:
- Jag gillar inte byxor, den enda anledningen till att jag måste köpa byxor är för att jag måste ha byxor på jobbet.
- Jag har lagt på mig lite och drar nu stl 44
- alla snygga byxor görs upp till stl 42 byxorna över är specialdesignade för att få dig att se ut och känna dig fetare och fulare än vad du faktiskt är.

Så frågan är: måste jag nu ta mig samman och gå ned i vikt? Suck och ush. Jag avskyr dieter och borde visserligen träna men vill inte göra det med pressen av en viktnedgång.

Igår kände jag mig så duktig. Jag köpte vitaminpiller och tittade på träningsformer och priser...
Idag känner jag mig oformlig och trött.

arbetsnarkomani eller fattigdomsrädsla?

Funderar ibland på varför jag jobbar så mycket. Vanligtvis skrattar jag bara bort det med hänvisning till arbetsnarkomani eller stort shoppingbehov. Men kan det stämma?
Kan det kanske vara så att min bakgrund med en ensamstående mamma som i perioder gick på socialbidrag och som sällan haft ett heltidsjobb eller stabil ekomomi är den stora faktorn?
Jag lider av en slags fattigdomsskräck, jag vill inte behöva oroa mig över om pengarna ska räcka eller ej och om det krävs så kommer jag att jobba mig in i väggen för att få denna "trygghet".

Tragiskt nog är byggandet av ett stabilt ekonomiskt fundament lättare sagt än gjort. Så fort mina sparkonton börjar nå trevliga nivåer så kommer det en eller annan katastrof. En tandläkarräkning, en trasig dator eller gud vet vad och så är jag tillbaka på ruta 1. Tillbaka i arbetsfrossan.

Imorgon ska jag jobba två pass i rad. Tur att jag inte har hund.

tvättstugemaraton

Har på 5 timmar tvättat 7maskiner tvätt. Tyvärr hann inte allt torka så nu hänger det fuktiga kläder överallt... Ska snart till jobbet. Drömmer våta drömmar om semester.

att orka

Jag satt på bussen i fredagsmorse, trött och påväg till jobbet. Jag har aldrig bara jobbat heltid såhär länge förut, jag har alltid pluggat också. Medan jag satt där så fick jag ett ovanligt starkt verklighetsanfall. Jag kände och såg att det är såhär större delen av mitt liv kommer se ut. Oavsett om jag byter jobb så kommer jag att jobba, sova, åka buss, betala räkningar, oroa mig för pengar, längta efter att livet ska börja... Sen kommer jag att gå i pension, leva ett tag och sedan dö.

Lite deppigt att se det så kristalklart, vanligtvis kan man filtrerabort verklighetskänslan. Alla vet att det är så men man lever inte i det. Man upplever det inte med alla sinnen och hela kroppen. Verklighetsanfall är obehagliga, ögonöppnande och mycket skrämmande. Man börjar fundera. Är det verkligen såhär jag vill ha mitt liv? Vad vill jag jobba som, hur mycket, vilken tid på dygnet. Hur vill jag leva, lever jag eller upprätthåller jag bara livhanken...
Så många tankar på så kort tid. Sen föll filtret tillbaka och förmågan att hålla sig på fötterna återficks. Men rädslan och obehaget sitter kvar.

Om man ska tänka politisk så kan man ju undra varför vissa ska ruttna bort på jobbet medan andra inte har jobb alls när vi istället skulle kunna fördela allt arbete. 6timmars arbetsdag är ett sådant förslag, fler jobb och mer liv åt alla! Varför måste man vänta hela livet på sin pension för att få den efterlängtade egentiden? Vore det inte bättre om alla hade ett eller flera friår innestående som de kunde ta ut när deras liv och verklighet krävde det. När det behövs. För om man får välja mellan att åka jorden runt nu och kanske åka jorden runt efter 65 vad skulle man välja? (jag säger kanske kunna eftersom jag inte är säker på att pensionssystemet finns kvar när jag går i pension. Som det ser ut nu skulle lika gärna börsen kunna gå under och så står jag där.)

Eller kanske möjligheten att antingen jobba 6h/dag i 5 dagar eller 8h/dag och ha fler lediga dagar. Vissa skulle hellre göra det ena och några av oss det andra. Då skulle vi äntligen kunna tala om en flexibel arbetsmarknad... Just nu verkar det mest vara arbetskraften som ska flexa.

Är faktiskt ledig nästa helg, då ska jag testa att ha ett liv...

projekt

Fick igår lite hastigt och lustigt för mig att jag ska lära mig att sticka. Befann mig lägligt nog i en garnbutik och har därför köpt en bok om hur man stickar, garn och stickor samt ett mönster.
När jag ska ha tålamod och fritid nog för detta vet jag inte...

morgontrött

Mellan onsdag och torsdag varannan vecka sover jag knappt. Jag slutar 22.00 och börjar igen 08.00 på morgonen.

Denna totala dygnsomvändning är alltid lika omtumlande. Zombiestadiet går över vid 12.00 tiden. Tills dess går jag på autopilot och jobbar på rutin. Men det verkar funka bra.

Mamma här

Min mamma kom dan innan nyårsafton och är fortfarande här. Hon åker på lördag. Men imorgon kommer Janne och 2 av barnen så det lär bli full rulle framöver... jisses.

Det är så kul att träffa dem, bara lite tråkigt att jag är så trött så jag knappt orkar umgås...

Natt-hunger

Har börjat vakna på natten med magsmärtor och hunger. Inget hjälper utom att äta. Vadan detta?