klimatpanik

Det här vädret oroar mig. Alla pratar om klimatet och växthuseffekten men hur många av oss har börjat källsortera, cyckla istället för att ta bilen eller bytt till lokaltrafik? Köper vi mer krav eller ngt, börjar återvinna batterier och byta till lågenerigi lampor. Inte så många av oss.

Det finns en tendens att ägna förmycket tid åt problemet och förlite tid åt att lösa det. En masspanik breder ut sig bland politiker och medborgare. Media piskar på men ingen tar eller utkräver ansvar.
Vad menar jag då med att ta ansvar: Just det jag räknat upp här ovan. Byt livsstil, bli medveten, köp lokalproducerat mm.

Men att kräva ansvar då, vad är det?
Den stora boven, energi och resurs- slukaren är naturligtvis företagen. Att kräva ansvar kan ha olika nivåer.
Man kan börja med att maila eller ringa och fråga vad de gör för att minska sina utsläpp och rationallisera sin elanvändning. Om inget funkar kan man samla namn, skriva insändare, bilda föreningar och lobbygrupper.
Steget efter att bojkotta, massbojkot såklart så det känns där det spelar roll: plånboken.
Funkar inte heller detta kan man jobba för politiska direktiv på området, förbud, gränsvärden osv. Känner man att det går sakta, eller inget händer så kan man naturligtvis demonstrera utanför huvudkontor, fabriker och försäljningsställen. Göra en kampanj av det. Utkräva ansvar från dem som förstör vår natur mest av alla.

Att bara få panik tjänar ingenting till, gör något åt saken och sov bättre på köpet. Man mår bra av att kämpa för något man tror på och det gör sakfrågan också!