att orka

Jag satt på bussen i fredagsmorse, trött och påväg till jobbet. Jag har aldrig bara jobbat heltid såhär länge förut, jag har alltid pluggat också. Medan jag satt där så fick jag ett ovanligt starkt verklighetsanfall. Jag kände och såg att det är såhär större delen av mitt liv kommer se ut. Oavsett om jag byter jobb så kommer jag att jobba, sova, åka buss, betala räkningar, oroa mig för pengar, längta efter att livet ska börja... Sen kommer jag att gå i pension, leva ett tag och sedan dö.

Lite deppigt att se det så kristalklart, vanligtvis kan man filtrerabort verklighetskänslan. Alla vet att det är så men man lever inte i det. Man upplever det inte med alla sinnen och hela kroppen. Verklighetsanfall är obehagliga, ögonöppnande och mycket skrämmande. Man börjar fundera. Är det verkligen såhär jag vill ha mitt liv? Vad vill jag jobba som, hur mycket, vilken tid på dygnet. Hur vill jag leva, lever jag eller upprätthåller jag bara livhanken...
Så många tankar på så kort tid. Sen föll filtret tillbaka och förmågan att hålla sig på fötterna återficks. Men rädslan och obehaget sitter kvar.

Om man ska tänka politisk så kan man ju undra varför vissa ska ruttna bort på jobbet medan andra inte har jobb alls när vi istället skulle kunna fördela allt arbete. 6timmars arbetsdag är ett sådant förslag, fler jobb och mer liv åt alla! Varför måste man vänta hela livet på sin pension för att få den efterlängtade egentiden? Vore det inte bättre om alla hade ett eller flera friår innestående som de kunde ta ut när deras liv och verklighet krävde det. När det behövs. För om man får välja mellan att åka jorden runt nu och kanske åka jorden runt efter 65 vad skulle man välja? (jag säger kanske kunna eftersom jag inte är säker på att pensionssystemet finns kvar när jag går i pension. Som det ser ut nu skulle lika gärna börsen kunna gå under och så står jag där.)

Eller kanske möjligheten att antingen jobba 6h/dag i 5 dagar eller 8h/dag och ha fler lediga dagar. Vissa skulle hellre göra det ena och några av oss det andra. Då skulle vi äntligen kunna tala om en flexibel arbetsmarknad... Just nu verkar det mest vara arbetskraften som ska flexa.

Är faktiskt ledig nästa helg, då ska jag testa att ha ett liv...