kullar och dalar

Livet är upp och ner hela tiden, ena stunden kommer en god nyhet eller ett glädjande besked, i nästa stund är hela världen ett gytter av jobb, sömnbrist och trötthet, och så pendlar det fram och tillbaka.

Idag ska bli en rolig dag, det är välkomstdag på SU och jag har packat ner hela bokbordet i F!-vagnen. Sen ska jag direkt till jobbet, får se om jag kan få någon annan att ta med sig grejerna så länge eller om jag får ta med dem till jobbet...

Gårdagen var lite skum, jobbade vilket var helt ok men sen spenderade jag eftermiddagen med att försöka umgås med en dödstrött carolin samtidigt som jag behövde träffa min bror för att få minneskort till Johannas dator. Den sortens spring och stress kan inte vara sund. Varje gång man försöker vara på två platser samtidigt så blir det lite knasigt...

Funderade jag på om jag (eftersom jag plötsligt inte har en fast tjänst utan endast timvikariat) borde skriva in mig på arbetsförmedlingen. Men så mins jag hur det var sist. Jag har helt enkelt inte tid att vara inskriven där, jag har ju ingen ersättning att hämta ut, jag jobbar fortfarande även om formerna för mitt arbetande är lite luddiga ibland och mina planeringsmöjligheter är kraftigt begränsade. För att inte tala om alla historier man hör om hur förnedrande det är att vara på arbetsförmedlingen efter ett tag.


http://intressant.se/intressant
Blogarama

att kämpa har sin tid och att ge upp har sin tid

Tyvärr är jag obegripligt dålig på att ge upp. Men vissa veckor ger bättre förutsättningar än andra. Som den här veckan, kvinnan jag jobbar med får mig att må så dåligt att jag måste sjukskriva mig, csn hör av sig och hävdar att de inte fått min underskrift på den avbetalningsplan som vi gjort över telefon (jag kan inte minnas att det fanns ett papper att skriva på) och att jag omedelbart måste betala 13300 till dem eller få kronofogden på mig. Jag lyckas välta varukorgen på konsum mitt i en lång kö, går in i saker eller får mina fötter överkörda av rullstolen, har blåmärken överallt och tusen andra småsaker som bara inte har velat som jag velat.

...allt är såklart inte hemskt...

På kontoret har de varit fantastiska, jag har fått gå på stödsamtal, de ska komma ut och ha ett samtal mm. Men samtidigt som de är otroligt rara och försöker hitta ett annat uppdrag där jag kan jobba så sitter jag och undrar om det är den bästa lösningen.

När Carolin fick höra sa hon "Linnéa, du ska verkligen inte jobba med människor" vilket går stick i stäv med min världsbild eftersom jag ser mig som en sevicemänniska och gillar att jobba med folk. Men kanske är jag för empatisk för att jobba med folk som mår sjukt dåligt och tar ut det på männikorna runtomkring... Frågan är om det finns någon att jobba hos, ett sätt att fungera med någon som också har problem utan att hamna här igen.

Johanna och Jeppsican har varit super, stöttat och lyssnat! Tack!!!

Frågan är vad alternativet är... surfar runt på ams och förbannar mig själv för att jag inte skaffat mig en examen än.

http://intressant.se/intressant
Blogarama

AMS spå-tanter tror på mer jobb

AMS tittade djupt i sin spåkula och hittade 134.000 nya jobb! Kul!
Ams prognoschef Tord Strannefors sa till och med: "Det är den mest positiva prognos vi gjort". Tjoho. Betyder det att vi stackars humaniora studenter kommer hitta de creddiga kulturjobb vi tagit csn för? Det framgår faktiskt inte...
Kanske lite mycket att hoppas på =)

Ta del av prognosen själv i DN

Enligt denna artikel plannerar många småföretag att expandera, kanske kommer de att anställa?
Arbetsgivarna är så jazzade inför denna uppgång att de förutspås vilja ha mer kontorsyta, i alla fall om man frågar Skanskas spåkula, läs själv

Andra bloggar om: arbete, arbetsförmedlingen, arbetslösa, AMS, csn, kultur, jobb, småföretag,
http://intressant.se/intressant
Blogarama