Stambyte

Varför så deppad? Borde inte ett stambyte göra mig glad?
Jag ser gärna min lägenhet omtapetserad och stambytt, men planen som den ser ut vill beröva min lägenhet av dess själ. Huset är byggt på 50-talet, badrummet är turkost, skåpluckorna är sneda. Golvet i hallen är klinkers. Allt detta vill de riva bort. Istället ska både kök och badrum vara vitt och platt. Skåpen ska vara raka och sprejlackade, badrumskaklet ska vara vitt och platt. Detta kallar de för "standard", men vems standard pratar de om? Och vem är boven? Är det värden som inte uppskattar det estetiska värdet eller hyresgästföreningen som inte tillåter hyreshöjningar om man restaurerar köket? Finns det inget kulturvärde i mina skåp?
Det andra negativa är att man ska räkna med en hyreshöjning på max 60%, det är ganska mycket pengar. Jag lär inte lyckas förhandla mig till en motsvarande löneförhöjning.

Så varför kan man inte få det bra utan det dåliga? Jag vill ha nya stammar, nya el-ledningar, ny spis, högre diskbänk, men jag vill behålla färger och fina skåp... Gärna klinkers golvet också.