parti eller organisation

Det råder en viss förvirring både i och utanför F! just nu. Anledningen till detta är påståendet att F! ska "sluta" vara parti och jobba med folkbildning istället. Som aktiv medlem i F! som varit med sen första veckan så gör dessa uttalanden mig endast förvirrad. Var hela journalist-Sverige på semester när F! förklarade att de skulle vara en organisation som skulle hålla på med folkbildning, parlamentarism och aktivism? När vi förklarade att vi ville bli en folkrörelse? Detta var för alla som lyssnade uppenbart från dag 1. Att ställa upp till riksdagen var aldrig en fråga för styrelsen utan för kongressen, för medlemmarna. Så kommer det även att vara i framtiden.

Jag har alltid vägrat referera till F! som ett parti eftersom vi inte är ett parti utan en organisation som bland annat tar parlamentariska initiativ när medlemmarna vill det! Men i media har vi utmålats som (gudruns)feministparti. Kanske delvis försteligt med tanke på att det första vi gjorde var att ställa upp till riksdagsvalet. Men samtidigt har delar av organisationen bara väntat på att valet ska vara över så folkbildningskampanjen ska börja, detta hade skett även om vi hade kommit in i riksdagen.

Jag tror att man måste se behovet av en folkbildningskampanj utan att skönmåla. Ute på gator och torg träffar man människor och mer än hälften av dem frågar "vad är feminism" eller "vad betyder feminism" eller liknande. Kunskapen om vad som är feminism, att det finns flera sorters feminismer och vad de olika feministerna vill är tragiskt låg bland stora delar av befolkningen. Hur ska man framgångsrikt ställa upp i val om ens namn till hälften bygger på ett "svårt ord" som är omringat av fördomar utan att först folkbilda i vad feminism faktiskt är och vill.

Mycket av den maktstruktur som vi kallar patriarkatet eller könsmaktsordningen verkar inom ramarna för de många anser är normalt eller naturligt. Det vi tar för givet är ofta det som är svårast att komma åt. Löner är t.ex. ett uppenbart exempel på diskriminering och könsmaktordning medan relationer och vardag är "smyg makt" för den bygger på en överensekommelse där man hävdar "frivillighet". Män "vill" inte stanna hemma med barnen, det "vill" kvinnorna osv. Att det i vissa fall är vilja i vissa fall inte erkänner man inte gärna. Den press man känner att leva upp till sin könsroll gömmer man också gärna bakom frivillighet "jag rakar benen och vaxar bikinilinjen för min skull" eller dyl.
Frågan är inte bara om man vill i sin nuvarande situation eller inte, frågan är: om du hade flera val, skulle du fortfarande välja ditt nuvarande?

Det är så lätt att säga att jag väljer mitt jobb, mitt liv, min kropp osv men vilka valmöjligheter har jag, och hur lockande är dom? Jag kan ju säga att jag väljer att jobba som personlig assistent, att jag väljer att ha 2-3jobb. Men om jag fick välja så skulle jag vilja ha ett heltidsjobb med en månadslön på i alla fall 18- 19 000kr. Men det finns inga sånna jobb för mig, jag har sökt med ljus och lykta. Alltså väljer jag i brist på bättre eller i väntan på bättre det liv jag har.
Men om det finns en maktstruktur utanför min kontroll, som genomsyrar samhället som gör att jag inte kan vänta på bättre men att situationen skulle vara annorlunda om jag var man då?
För så är det ju ofta, allt för ofta. Det är det vi är här för att förändra!