I fredags gjorde jag något nytt, jag sa upp mig. Formellt och skriftligt. Har aldrig gjort det förut, det har alltid varit tillfälliga jobb, tidsbegränsad anställning eller liknande. Detta är första gången jag verkligen säger upp mig. Men varför gjorde jag det då? Jo, jag har blivit erbjuden ett nytt jobb. Från 1mars kommer jag att jobba som samordnare på Nära ( www.nara.nu ). Nära är det enda assistansföretag jag har jobbat på som verkligen bryr sig om både personalen och brukarna. Jag kommer erbjudas internutbildning, kurser, stöd mm. Alla assistenter kommer att få utbildning i relevanta handikapp och stöd i sin arbetsroll. Brukaren erbjuds stöd, utbildad och kompetent personal, delaktighet mm.
Lite sorgligt att lämna en brukare också, men sånt är livet. Det är antagligen lättare att lämna ett jobb där man inte är lika nära en enskild person. Men jag hoppas att de hittar en bra assistent till henne.
Känner mig förvirrad, händer det på riktigt? Är jag påväg nu? Ja, det är jag!
Subscribe To
Posts
Comments
2 comments:
Det är ju tufft att lämna en brukare, men samtidigt viktigt för att man går in i någons liv lite för mycket efter ett tag, det blir svårare och svårare att gå hem från jobbet på dan och sådär rent mentalt. Skönt för dig att gå vidare i alla fall, mer ansvar och utbildning KUL!
Eller hur? Mycket glad över detta nya! Spännande. =)
Post a Comment