Du har så röda kinder, jag vet inte vad jag ska göra..

.. var den mycket skumma pickup-line jag fick höra under gårdagens arbetspass i tunnelbanan. Man står ute i biljetthallen och försöker få en trasig spärr att funka så att jag slipper sitta i 6,5h och lyssna på det pipljud som uppstår när den ej går igen (gick ej, är därmed både sinnessjuk och lommhörd). Från ingenstans kommer en röst som säger ursäkta mig, jag vänder mig om med mitt bästa "trevlig spärrexpeditör och ansikte utåt för företaget" min då jag inbillar mig att det är en trafikant som har en fråga. Men tydligen gäller det alltså mina attraktiva äppelkinder, extra röda av ilska och utmattning som bråkspärren orsakat.

mitt svar på fråga vad ska jag göra blev det ganska t-bane proffsiga: ta tåget!

Blir så arg på alla dessa människor (främst män) som inbillar sig att det är en mänsklig rättighet att ragga på allt de finner attraktivt oavsett sammanhang och situation. Men är det verkligen rimligt att resonera på detta sätt? Nej!

Vid frågor om varför detta beteende skulle vara ok har jag bland annat fått svaret: men tänk om det är "den rätta" då, ska man bara låta chansen gå förbi? Mja, kanske. När man står och jobbar till exempel, då är jag faktiskt inte privatperson utan den enda du skulle kunna tänkas inleda en relation med är veolia och SL som jag i det läget representerar. Inte så sexigt kanske.

Och ärligt talat, hur i hela friden vet de om det är deras själsfrände? Det är inte som att de öppnar med ett vanligt hej och ett alldagligt samtal där de inser att de har mycket gemensamt med personen och sedan raggar. De öppnar ju med raggningsrepliken!?! Med den logiken måste man ju ragga på varenda person man träffar någonsinn i hela sitt liv. (Fast vissa av dem gör nog nästan det). Deras bild av en själsfrände är alltså helt baserad på utseende och sociala markörer såsom kläder, smink, frisyr osv. Ytligt är en underdrift.

Nej, sluta ragga på mig när jag jobbar och inbilla er inte att jag ska vilja lära känna er bara för att ni gillar mitt utseende. Jag har inget emot att folk är sociala i lokaltrafiken när jag är civil men vill inte heller i det läget ses som lovligt byte eller open for buissnes bara för att jag är kvinna i det offentliga rummet.

Suck!

Å just ja, om någon tycker att jag borde bli smickrad av att få min personliga integritet kränkt pga någon annans sexistiska libido så behöver ni inte läsa mer av denna blogg, den är uppenbarligen över er horisont!

Läs även andra bloggares åsikter om raggning, lokaltrafik, SL, veolia, jobb, sexism, feminism, utseende, ytlighet, kärlek,

http://intressant.se/intressant
Blogarama