Man jobbar men varför...

Jag tror att vi iband glömmer bort varför vi jobbar. I gårdagens metro skriver en krönikör om hur vi alla måste tycka att det är roligt att jobba eftersom jobb inte längre är en fråga om försörjning som hela ens liv och identitet. Erika är frilansjournalist, en mycket duktig frilansjournalist men alla är inte som Erika och alla kan inte få vara som Erika. Det finns ett antal jobb som bara måste göras, sopor måste tömmas, dementa måste vårdas, handikappade måste tas om hand. Ingen av dessa jobb bör bli någons identitet eller utgöra det viktigaste i deras liv. De måste finna meningen med tillvaron någon annanstans. Kanske kan de hitta den i sin familj, sina vänner eller sina fritidsintressen.

För vem ska göra allt skitgöra om alla ska ha kul på jobbet? Jag tror att vi måste acceptera att alla inte kan få ett jobb som kan uppfylla alla deras behov och ge dem tillfredställelse och mening. För vem ska ta hand om våra avlopp, rensa våra kloaker, tömma våra sopor, vårda våra gammla medan alla springer omkring och älskar sina jobb?

Eller detta med att älska alla våra arbetskamrater och slippa resten, är det realistiskt? Faktum är att det inte verkar vara så illa som det är nu, de flesta -har jag hört - träffar t.o.m. sin partner via jobbet, när man flyttar till en ny stad är jobbet ofta platsen där man skaffar sina första vänner. Sen måste man kunna jobba även med folk man inte älskar. Varför tror du man får betalt? Vi är få som är så lyckliga att vi kan ägna oss åt vår hobby med våra vänner och sen även få betalt.

Visionerna är vackra men de går inte att genomföra på alla arbetsplatser.

Självklart tycker jag att man ska plugga, söka nya jobb, kämpa, stå ut med sitt jobb och gärna trivas där. Men om man bara jobbar för att försörja sig och sin fritid kanske långvården känns ok!

Utbrändhet skapas inte av att jobbet är tråkigt utan oftast av att man går upp i jobbet (alltså gillar jobbet förmycket) eller känner att man inte kan förändra sin situation på jobbet. Men inte själva tristessen.

För Erika, vet du vad? Vissa saker måste faktiskt göras! Och allt kan inte göras på det sätt man själv föredrar.
Som personlig assistent måste man ibland göra saker på brukarens sätt trots att det egna sättet är mer effektivt, ska man istället köra över brukaren? Det kanske inte är optimalt men det finns andra sätt att göra att man inte fastnar i utbrändhetsfällan. Sätt som är ömsesidigt respektfulla.

Sen tycker jag att vi ska dela på bördan genom att införa 6 timmars arbetsdag, för att alla förtjänar en meningsfull fritid.

Andra bloggar om: arbete, jobb, metro, 6h arbetsdag,
http://intressant.se/intressant