"Kärlek är rena cynismen, för den bygger på en förståelse av vårt vetandes begränsning och på insikten att vi aldrig kommer att fatta hela universums eller människans hemlighet, men att vi ibland kan förstå den genom kärlek"
...
Hmm, har nog aldrig känt att min förståelse av universum ökat, möjligen att jag är mer förlåtande inför faktumet att det finns sådant jag inte förstår, men det är såklart inte detta hon syftar på utan att kärlek är det enda i vårt liv som vi inte ställer logiska krav på, det behöver inte gå att bevisa eller förklara reationellt och därmed kan vi inbilla oss att vi förstår trots att det strider mot alla vetenskapliga principer.
...
"Det är något verkligen kärlekslöst och högfärdigt med den monogama principen, enligt vilken man vill utgöra den älskades hela lycka - och om inte det är möjligt - hela olycka. I kärlekens namn placerar man det älskade "föremålet" i en position, där han/hon förväntas täcka alla ens behov. Det är det ingen som kan."
...
Som sagt, Susanne tar i från tårna och slår ett slag för en slags polygami, inte nödvändigtvis sexuell utan lika gärna så att man har en partner för sex, en annan för att fortplanta sig, en tredje för mysiga hemma kvällar och en att ta hem till mamma. Hennes poäng är att varje människa har påtok förmånga behov för att endast en person skulle kunna tillfredställa dem. I de relationer vi lever i menar hon uppstår tillslut en snålhet "jag ger dig lika mycket som du ger mig" där vi drar in för att straffa vår partner för dess tillkortakommanden istället för att ge det vi kan ge och ta emot de vår partner förmår ge oss. Detta är den tendens jag känner igen mest, snålheten. MEN jag vill göra tydlig skillnad på detta och det feministiska rättvisetänkandet där man gör en poäng av att göra ex hushållssysslor lika mycket och ofta. Susanne pratar främst om känslomässiga behov, inte de vardagspraktiska diskgrälen.
...
Ni måste verkligen läsa den här boken!
Posts
No comments:
Post a Comment