Pollen och patriarkat

Vårens första solstrålar skiner på mitt ansikte, mmm, vilken glädje, vilken njutning.
Jag går runt och fröjdas över att knopparna snart kommer, att världen ska bli lika grön som min blogg och att allt ska bli underbart. Sen öppnar jag dagens tidning.

Jag hade helt glömt bort pollenallergikerna i min våreufori. Hur något som är underbart för mig kan vara en plåga lite för någon annan.

Samma otänkade kan man säga finns kring förtryck. Jag har som vit privilegier som jag sällan reflekterar över och ännu mer inser vidden av. Mina privilegier är någon annans förtryck, det är lite jobbigt att inse, antagligen därför som folk väljer att blunda för faktumet att deras normativa kön, ålder, sexualitet eller etnicitet inte bara gör dem överordnade utan även att det gör folk underordnade. Att överordningen kommer på någon annans bekostad.
Det är lättare att se att man är förtryckt och kämpa för att få sina rättigheter.

Så vad kan man då göra om man tillhör en överordnad grupp? Till att börja med måste du vara beredd att ge upp dina privilegier till förmån för rättvisa och ickediskriminering. Du kan dessutom välja att inte dra nytta av din överordning. Men mest av allt kan du vägra hålla den osynlig.
Nästa gång du vita medelålders heterosexuella man ska löneförhandla tycker jag att du istället ska dra upp hur fel det är att den ickenormativa kollega som utför samma arbetsuppgifter eller likvärdiga arbetsuppgifter tjänar så mycket mindre än dig/Aldrig blir befodrad eller vad det nu är som är problemet just på din arbetsplats.

Ta av dig skygglapparna och ta strid för allas lika rätt!